Oj oj oj vad tiden går, man hinner ju bara hälften av allt!! Det har redan gått nästan en vecka sen fölunge två beslöt sig att komma till världen mitt på blanka eftermiddagen på det absolut smutsigaste stället i hela hagen! Tina var  på plats då vi hade möte / planeringsdag just då. Denna gången var det lite mer tumultartat med galopperande hagkompisar mitt iallt, rullning i leran och staket ivägen men på det hela taget gick allt riktigt bra! Och en sån pärla till fölunge, hon har genast blivit allas favorit verkar det som, sååå bildskön som hon är med sin stjärn och sina vita strumpor. Jag var helt inställd på en skimmel, totalt oförberedd på att även hon förmodligen blir svart...så nu står jag här med skägget i brevlådan och vete tusan vilken jag skall behålla!!!

Näe, jag har inte tiiid med två unghästar, MÅSTE sälja en!!

I helgen planterade vi skog hela familjen, just när det ösregnade naturligtvis så det återstår ett antal tusen plantor, hrm...jag tycker det är ungefär lika kul att plantera granar som Magnus tycker det är att mocka. Man har olika intressen här i livet helt klart men Lukas och Valle sken som solar i regnet blöta och glada i hågen, leriga och smutsiga vältrade de sig i mossan och belöningen blev en rejäl sovmorgon dan därpå =)

Nu är nästa vecka redan här, fullt upp med att planera helgens NH-kurs, bygga sommarhagar och imorgon kommer Christer Korpe för att "borsta tänderna" på Matteus. Sen blir det kanske hovslagar besök för eventuell korrigering av små fölben.

Usch, det är blåsigt och kallt ute, våren är visst seg precis som vintern var. Det gröna gräset växer med snigelfart och nu börjar det tryta på höet.... Jag har massor med hagar att få ordning på i år, min kära sambo, Magnus har kört med sin "energiklipp" på grävmaskinen och klippt bort en massa sly. Det är ihopkört för att bli flis så smånigom och OJ vad mkt det blidde!!!

Allt detta hade man ju aldrig orkat få undan för hand!

Belladonna, mitt lilla fina föl bara växer och växer. Idag blir det nog ingen "träning" men annars har vi kört så gott som dagliga pass med små övningar á la Parelli NH. Vi har gått över presenning, lekt med boll, bommar, plastpåsar, paraplyer. Tassat på transporten, knallat efter mamma i skogen och lite annat smått och gott. Så är det där med respekten...att kela och gosa det faller sig naturligt tycker jag men nu börjar hon bli riktigt kaxig och då är det lite lurigare! Romera börjar nog bli klar för fölning också. Då blir här två!!! Skall bli så spännande en gång till. Hoppas hon hinner med detta innan den planerade kursen i Tvååker i slutet av maj, man vill ju ogärna åka bort för länge sådär i sluttampen...

I måndags var det äntligen dax! Efter en hel natts vaka gav jag upp kl 6 på morgonen och somnade så gott! Typ kvart över sju väckte Lukas ( min pojk) mig och efter att ha slängt en blick på babywatchen väcktes mina misstankar. Nja riktigt sig lik är hon nog inte, Bellis, men det krävdes minsann kritiska ögon för att se detta, det var inget direkt påtagligt bara liksom pyttlite mer rörelse i boxen än vanligt...jag avvaktar med morgonfodring, vill ju inte avbryta något...Strax efter 8 stod det klart, här är fölning på gång!!! Vi fick samlat ihop oss Lukas, Valle och jag. Det var ju inte min plan att ha med en hund och en treåring men vad gör man, hunden behöver ut och kissa och barnet vågar man inte lämna inne utan tillsyn och nu började det bli bråttom! 8.30 äntligen framme vid boxen, vattnet hade gått, hon vandrar runt. Tar ett djupt andetag och lugnet i mig infinner sig, det brukar tacksamt nog göra det när det liksom gäller! Morgonfodrar de andra, det blir lugnt och fint. Riggar upp stol för Lukas att stå på för att se ordentligt, då blir även han lugn, inser allvaret då han seer att nu har Bellis lagt sig. Valle får vackert vänta ute.

Nu är kl 8.40, kl 9.10 skall det var klart tänker jag, hämtar kamera och filmkamera och vi står försynt utanför boxen och kikar...Hon har lagt sig lite dumt nära väggen, men jag väntar, hon reser sig och jag ser två framben(!) sticka ut. Hon lägger sig lite dumt igen...jag väntar. Nu har det gått en kvart. Jag beslutar mig för att gå in. Hon reser sig och lägger sig perfekt mitt i boxen! Jag ser en liten mule och fosterhinnan är spräckt! Backar undan och väntar...då reser bellis upp huvudet och spänner ögonen i mig, STINT tittar hon på mig som om hon vill säga - STÅ inte bara där! GÖÖÖR NÅT MÄNNISKA!!!

Jag hade gjort rent mina händer och engångshandskar med mig så det vara bara att gå fram och ta tag i de små benen, känna efter lite hur detta kändes. Bellis lade sig genast tillrätta, vi inväntade nya värkar och nu tog hon i utav bara den, jag hjälpte till försiktigt och det dröjde inte länge innan bogarna gled ut. Puh! Jag flyttade mig undan, fölet skall få viktigt blod genom navelsträngen, bara bra om bakbenen stannar kvar inne en stund.

Det var som att trycka på en knapp, från att en till synes livlös liten häst gled ut reste hon upp sitt huvud, tittade sig omkring och började reda ut sina långa ben! Bellis låg kvar, låg som utslagen. Hon fick ut efterbörden så tätt inpå att navelsträngen inte ens hade gått av. Kl 9 var det färdigt! Fölet var på benen inom 10 minuter, strax innan Bellis reste sig. Hon hittade maten utan vidare omsvep och Bellis pysslade och slickade och gnäggade sådär djupt och välkomnande!

   Bättre fölning än såhär kunde jag inte ha önskat! Solen sken in under tiden, ljudet av de andra hästarna som mumsade hö låg i bakgrunden. Jag fick filmat, fotograferat och Lukas fick också var med om denna stora händelse, ett riktigt minne för livet!

Det blev ett svart stoföl med en vit kota och hon skall förmodligen heta Belladonna     

Alltså jag inväntar en fölning, min första. Och detta är nåt jag väntat på i flera år då jag haft viss otur. Men nu, nu har jag två dräktiga ston med magar som rör sig och allt verkar bra ( ta i trä). Bellis som skall vara först ut har gått över tiden i ca 1-2 veckor...känns som år! Konstigt nu när det ändå bara blir närmre och närmre så har jag liksom väntat för länge så man tappar sugen! Orkar liksom inte tro på det mer och det har aldrig känts så overkligt som nu att det skall stå en liten fölunge ute i stallet snart!

Har skaffat en "babywatch", borde jag ju haft till min son...men då tyckte jag det var överkurs. Nu däremot är det ju perfekt att ha översikt över boxen inifrån huset och billig var den också (fynd på Tradera) om man jmf med typ horsecam. Så de sista nätterna vaknar man ju nån gång då och då för att spänt se på den lilla bilden och blir nervös när hästen ligger och toksover  i halmen! Därav är man ju lite trött och sliten och tiden liksom sniglar sig fram. Föröker koncentrera mig på andra projekt men konstigt det där med väntan, trött på det men väntar det gör man och då är det liksom svårt att på riktigt ägna sig åt annat!

Jag hoppas på föl inatt!

Försöker infoga en film från youtube som väl visar vad det är jag väntar på!

/ Marianne

Alltså varför har ingen tänkt på mammakläder till häst?! Eller finns det?? Nu har Bellis varit så rund ett bra tag att gjordarna inte räckt till. Och det har varit ruskigt kallt, snö och minusgrader jättelänge! Så nu har det slått mig, söta mammtäcken med texten "fölis i magen" på sidan med en pil och elastiska gjordar, mys pys material och kanske lite gosig extralängd vid magen som man kan vika runt den värdefulla bulan...jag vet ju själv hur det kändes på slutet av min graviditet. Inte vill man att det skall strama och ta emot, jobbigt nog att röra sig som det är!!

Nedan en bild på Bellis utan täcke en någotsånär varm vinterdag i februari.

Det råder bråda dagar här då det faktiskt kan bli fölning när som helst nu. Har gjort rent boxen, samlat ihop lite bra att ha grejer, installerat "babywatchen" och Bellis börjar bli riktigt trött på att jag skall kika in på juvren titt som tätt, hon är nog inställd på att greja detta själv, MEN JAG VILL VARA MEEEED!

För mig är det ju första gången, då är det väl klart att det är pirrigt och nu är juvren riktigt stora, spenarna ganska fyllda och jag tror de där bäckenbanden har släppt någotsånär...

Och så har det hunnit bli vår! Fantastiskt, en riktigt efterlängtad vår. Nu är man rikitgt sugen på att komma igång igen med träning och kurser och allt kul som man vill göra med sina hästar!

/ Marianne  

I torsdags var vi nere i Tvååker hos Maja och Martin som driver Brogård, Eko-logen. Vi möttes för att diskutera om Hästlängtans kurser även kan gå av stapeln där. Spännande! De har mkt på gång, ridhus och nytt stall att bygga och den här vargavintern har naturligtvis satt stopp i bygget...Men snart kommer ju våren och vi hoppas på ett spännande och givande samarbete.

Maja driver även en affär på gården, som vi fick kika in i. Massor av grejer, nytt och begagnat och foder till både hästar, hundar och katter. Jättemysig gårdsbutik, här ett par bilder från utsidan!  

Sedan bar det av hemåt igen. Allt känns lite lagom stressigt nu i kylan. Hästarna vill ha mat titt som tätt känns inte som man kan var hemifrån långa stunder. Tina hade bråttom till sin kurs i Hästpsykologi. Men en utflykt gör ju alltid gott ändå, träffa trevliga nya människor med ambitioner och nya idéer :-)

So long/ Marianne  

Idag strålade vi samman Tina och jag hos Tina, för lite möte och avstämning. Tiden gick som vanligt alldeles för fort och Tina hade en extra god smörgåsvariant att bjuda på! Så vi fick bollat ideér och inspirerat varann och laddar vidare för Hästlängtans aktiviteter.

Jag kunde inte motstå att plocka fram kameran då hästarna skulle ut. Den allra minste och den allra störste tillsammans på väg ut i vackra vintervädret. Hästar är ju allt bra härliga i alla dess former eller hur!!

Marianne     

Vi har en älgko med kalv som huserar invid knuten. Idag gick de lugnt och frimodigt omkring och mumsade sly i en hage. Inte brydde de sig om min tappra lilla hund som sprang ända fram och skällde ut dem för olaga intrång!!

Jag började släppa ut hästarna iallafall. Min Velevante är ju totalt, passionerat, ångestfyllt och komplett livrädd för älgar...och naturligtvis han såg dem direkt och började blåsa och fnysa så det dånade i skogen

Men tror ni de andra brydde sig... näe, de var ju tvungna att kasta sig ner i nysnön och frottera sig vilt och ohämmat.

Men mina stackars ston, som skulle gå i hage brevid!! Velevantens frustande hade ingen effekt på älgarna, där stod de och kikade.

Men stona tassade fram och kikade tillbaka.

Och tillslut skred Bellis, den modiga till verket och gick helt sonika fram till främlingarna och talade vänligt men bestämt om att marken de beträdde var avsedd för hästar och endast hästar och att älgar faktiskt skrämmer slag på vissa hästar så var nu vänliga att avlägsna er härifrån innan Velevanten får hjärtslag, jag är faktiskt ganska dräktig och vill ha lugn och ro under min dagliga utevistelse!

Bakom en stark man står en kvinna, eller vad säger man?! Velevanten är iallfall full av beundran för Bellis om än fortfarande ängslig  för just älgar!

/ Marianne