Grrr.., känner mig som om jag sitter fast i ett skruvstäd!! Igår blev min lille pojk jätteförkyld IGEN!!! Somnade helt sonika på golvet lagom tills jag hade planerat att gå ut och rida, vårfeja, dona och greja i det vackra vädret! Nåja tänkte jag, jag får väl rida till kvällen när Magnus, som skulle iväg och lämna Linus, är tillbaka. Kvällen kom...med SNÖSTORM...igen!!! Fick ta in hästar som hackade tänder och hade stora klampar under fötterna. Och Lukas var då inte piggare när kvällen kom heller, snarare feber. Varpå denna dagen, min arbetsdag blev en dag att vara hemma med sjukt barn...igen...OCH...vara INOMHUS...igen. Lyckan var trots allt stor imorse när all snön, vi fick säkert nånstans mellan 5-10 cm, faktiskt i princip var borta och solen tillbaka, paddocken brukbar. Men nu sitter jag här inne med en liten snorig stackare som hostar och är trött och jag kan endast springa ut och göra det nödvändigaste samt planera om inbokade jobb - FRUSTRERANDE! Det är inte lätt att försörja sig som egen företagare när man ideligen får vara hemma iallafall.  Så stillsamt funderar jag över vårt samhälles struktur...läser om barn som drabbas av diverse förkylningar, influensor, öroninflammationer osv, inget konstigt alls tydligen, helt normalt speciellt i förskoleåldern då de träffar alla de andra små barnen på förskolan! Immunförsvaret skall visst tränas och byggas upp genom att man drabbas av en uppsjö förkylningar...Men är det så naturligt att man skall klumpa ihop ett gäng små barn från olika håll och kanter. Skulle man resonera likadant om unghästen/ fölet ständigt gick runt och snorade, hostade och kanske hade feber...bara bra, immunförsvaret behöver "öva". Skulle man gladeligen köra iväg fölet, hundvalpen, kattungen till ett gäng andra likadana över dagen för att de skall leka och utvecklas och vänjas vid virus och bakterielusker, sen hämta hem dem på eftermiddagen och släpa hem samma bakterier och virus till de övriga hästarna, hundar, osv hemma. Och dessutom se det som nåt alldeles naturligt och det allra bästa man kan göra för de små liven. Nuförtiden får man ju snarare skit om man vill vara hemma med sina barn, och inte finns det några andra ungar runtomkring heller att leka med så det blir ju väl ensamt. När en annan var liten hade man en mindre skara barn i grannskapet som man lekte med, kanske var man dagbarn hos dagmamma och där var minsann inte typ 15-20 barn...Och allt bara för att vi vuxna såklart måste arbeta, vill arbeta och ej kan vara borta från arbetet onödigt länge, så länge som det kanske behövs för att alla som kommer till arbete/skola/förskola är friska!!! Visst jag ser positivt på förskolan med, Lukas har jättekul och lär sig saker och utvecklas...det är bara alla de här förkylningarna som naturligtvis kommit som väntat efter att han började i höstas. Och sorry, jag köper inte den där teorin om att immunförsvaret skall tränas och att det är positivt att drabbas av en massa förkylningar, bullshit tror jag, en snygg argumentering för att samhället skall kunna drivas vidare i denna tappning. Känns mer som om det stackars immunförsvaret blir överbelastat och tärs på allt mer och mer och inte orkar stå emot särkilt mkt alls tillslut. I eftermiddag är det jag som far till hälsokosten för att inhandla diverse nyttigheter så det blir nåt slut på det här!!! Hade detta varit någon av åringarna eller vilket djur som helst förresten hade jag ju varit djupt bedrövad och orolig, borde man inte vara detsamma då när det gäller ens egna barn!

Tydligen inte, alla bara säger att ah det går så mkt nu, ALLA är förkylda!

Jag säger usch oh blä för snor och hosta, jag vill kunna GÅ UT... NUUUU!!

Alltså igår sa jag till Åsa när vi var ute på ridtur "Melltorp runt", jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så irriterad på något som jag är på den här snön!! Fortfarande var det snö och is och halt på sina ställen och jag väääägrar sätta på brodd nu! Men visst är våren här, det skall ju vara lite si och så i mars och nu är det bara is kvar i ca 1/4 del av paddocken. Och alldeles snart är det april. Romera går runt med magen i vädret, rundare och rundare för varje dag. Runt 7 maj är det dags...film på hingsten på Saras blogg i dag, kolla http://pepinopre.bloggplatsen.se/ , han är tjusig tycker jag. Tänk att det redan snart gått ett år sen "fölen" kom, de är inte längre föl utan två självständiga damer som läängtar efter att kunna sträcka ut på ängarna till sommaren =)

Här är lilla Belladonna bara en dag gammal!

Och här Pimpinella, alldeles "färsk"!

Velevanten och jag har börjat vår jakt på "Level 3" igen, tycker jag gör inget annat än "sätter igång", men nu går det ändå riktigt bra peppar peppar. Var iväg hos Maria igen förra veckan med Belladonna och Bellis och det gick ju alldeles jättebra, Belladonna är en kaxig liten en, skulle bära iväg med det mesta hon hittade som t ex dynorna till trädgårdstolarna, nyfiken och glad och kände igen sig på en gång och verkar enbart njuta av utflykten.

En del tråkiga förändringar är på gång, Matteus skall flytta  . Han har väl bott här sisådär 8-9 år nu så det lär ju bli extra tomt! Men jag har  delvis mig själv att skylla, har bestämt mig för att inte längre erbjuda helinackordering utan enbart inackordering där man själv får mocka osv. Åsa har tappert åkt lång väg hit, vi har haft mkt kul ihop men hon och Matteus är säkert redo för nya äventyr och nya marker att utforska!

Matteus en härlig sommardag...  

Den 9 april däremot har jag bestämt mig för att besöka hönsbytardag och skaffa hönor till Gustav Adolf som just nu gör sitt bästa för att vara tupp i stallet. Min lilla bruna bedårande höna som hade ett ägg som fastna gick ju tyvärr bort för en tid sen. 

Har också äntligen bestämt mig, Bellis får bli kvar här! Hon är ju så skön den hästen och jag skulle så gärna ta mer föl av henne, vi får väl se... kan också tänka mig att "låna ut hennes mage" under förutsättningar att hon bor här om nu någon är intresserad av att ta ett föl med valfri hingst från ett jättetrevligt halvblodssto... 

Igår var det då torsdag och dags att bege sig till Maria Gramén på "öppen träning" med Belladonna! Beslöt att låta mamma Bellis åka med som moraliskt stöd i transporten och Jenny, min fantastiska "stall-älva" följde med och assisterade. Det var naturligtvis värsta äventyret för lilla Belladonna, som när vi kom fram såg ut som att herregud, är världen ännu större!!! Alltså jag är sååå nöjd med båda pållarna, så smidigt att lasta, stod så snällt i transporten på de vingliga småvägarna, skumpiga av alla tjälskador. Så lugna att lasta av, speciellt Belladonna, Bellis har ganska bråttom just av och inte liiika bråttom på =) Så skulle vi då in i det alldeles bedårande ridhuset. Gulp sa Belladonna vid åsynen av ett stort upplyst hus med musik strålande ur högtalarna, skall vi IN här...bästa att morsan går först. Väl inne var det ju helt otroligt spännande, lite grejer utströdda här och var, underbart underlag under fötterna, Maria som red och jobbade med sitt fina friesersto osv osv. Bellis fick agera tröstnapp med jämna mellanrum! Jenny traskade runt med henne och Bellis undrade nog vad hon skulle här att göra men de hon är ju supergo och verkade även hon tycka det var gott att komma hemifrån lite och se nåt nytt. Så fick vi förmånen på slutet att släppa dem lösa inne i ridhuset medans vi tog en kopp te och fika. Snacka om njutning, Bellis var förstås tvungen att rulla sig i sanden och sedan pröva en och annan galopp, Belladonna pep och tjoade, krumbuktade sig och for runt och som den prylgalning hon är sökte hon upp allt man kunde hoppa över, gå på, traska över, förbi och runt och trampa i... Det slog mig att de har ju faktiskt inte haft bra underlag att gå på på snart 4 månader!!!

Jag vill oxå ha ett ridhus  

Mörkt hade det förstås blivit när vi skulle hem, men lastningen gick superbt även då! Jenny lastade Bellis och efter lite tvekan över att gå in i mörk transport knallde sedan även Belladonna på lugnt och fint, lilla söööta tjejen. Imorse låg hon i halmen och sov och snaaarkade, jag kunde tom gå in till henne innan hon yrvaket vaknade, stönande och slutligen reste sig och gäääspade!

Tog några bilder..men de blev ju supersuddiga...

Efter härliga dagar på Göteborgs Horse Show och Eurohorse funderar jag återigen över målet med min egna ridning. Dressyren i all ära...men jag vet inte, tycker det fattas ett och annat, lite mer fart, lite mer mening! Stod och tittade på en film om Working Equitation på mässan, verkar hemskt spännande, innehåller ju lite av allt så nu kollar jag upp detta lite närmre. Fann denna filmen...läckert!!

Har bestämt att gå på Iberisk Hästfest i Kungälv 28-29 maj! Hoppas Romera har fölat till dess...annars lär jag väl inte våga åka hemifrån =)

Kollade även på olika ljusprodukter, Biolight samt Pharamlight på mässan, verkar intressant, någon som har erfarenhet av dessa??!!