Hästlängtan

Direktlänk till inlägg 15 september 2014

Ny era!

Av Marianne - 15 september 2014 10:06

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.


Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vindar från alla vädersträck.


Vi låter oss alldeles för lätt svänga åt alla håll tror jag. Saker och ting tar fortfarande tid, tid att arbeta sig igenom, tid innan man kan utvärdera resultat. Men vi har inte tid att vänta, vi som lever nu. Vi har bråttom och tror att genom att svänga hit och dit i både åsikter och annat så går det fortare och att det blir bättre. Tja, allting går i vågor, pendeln slår alltid tillbaka de finns det ju en lång historia som bekräftar. Men, men så länge det finns liv finns det hopp!


En annan era som gått förbi här hos oss är eran av kossor!!!

 

Skulle tro att vi är en av de sista familjerna som fått uppleva att en åtta till tio kossor, riktiga svartvita mjölk-kossor, vallats förbi vår gård morgon och kväll, ut och in från bete för att mjölkas. En tvättäkta ko-husse har lotsat dem fram med hjälp av en krokig gammal pinne som han hytt lite med och ideligen muttrat obegripliga små kommentarer till sina ko-åbäken. Så har det varit här varje sommar sen jag flyttade hit år 2000. Men ack icke mer. För en kort tid sen sändes dessa kossor till slakt. Nu lägger han ner, ko-husse, sin lilla lilla mjölkproduktion. Det bär sig inte längre, ger inte lön för mödan. Den stora mjölkabilen från Arla, som kommit ångandes varannan dag ytterst pliktskyldigt, den kommer inte mer. Dammet vilar kvar på vår grusväg. Hagarna står tomma och ödsliga. Flugorna har minskat i antal. Så är det, en tid övergår i en annan till gott och ont. Det var nog trots allt i grevens tid, för ko-husse börjar bli till åren och har liksom halkat efter. Man orkar väl inte  med att precis hela livet traska fram och tillbaka och hytta med en pinne morgon och kväll dag ut och dag in i ett moln av flugor och med en stank av ko som liksom trängt sig in i benmärgen på husse. Så det känns rätt. Men förfärligt sorgligt ändå!


 Det absolut sorgligaste tycker jag är att det faktiskt i princip inte längre är möjligt att kunna leva på en liten gård. Att det inte längre kan få räcka att ha 10 kossor. Nej, en nolla till  behövs,100 kossor om det ska va idé. Megaåkrar, mega stallar, industri. Jag tror pendeln kommer att slå tillbaka här med. Den som har lite kunskap i självhushållning och har lite mark att nyttja kommer nog att ha glädje av detta tidigare än vad vi kan ana. Men det är bara vad lilla jag tror…


Ko-husse lever här med sin bror på gården de växt upp på. Avskurna från världen mer eller mindre. De har ingen bil t ex. De har inte ändrat på någonting under de åren jag varit deras granne. De målar inte om huset. Köper ingen ny traktor. Skövlar inte sin skog. Reser aldrig på semester. De snålar säkert med veden och värmen i huset och har inte många lampor tända. Tänk att ha det tålamodet som människa, att leva dag ut och dag in på sin lilla plätt på jorden och var nöjd med det. Stabilt följa årets skiftningar, naturens lagar, solens upp och nedgång var dag, år ut år in, ett helt liv. Inskränkt, tokigt kanske rent av tragiskt, men värt att fundera på en stund tycker jag. I en tid när allt skenar, när vi byter ut avancerade mobiltelefoner, datorer, TV-apparater, vitvaror och bilar oftare än vad vi byter strumpor. Byter prylar för att vara miljövänliga...vad är miljövänligt egentligen. Hur skall det någonsin gå att få ihop alla viktiga komponenter, miljö, vård och omsorg, ekonomi, tillväxt. Som sagt pendeln...


Men ännu är vi inte där. Man kan inte leva i en tid som inte är, nu, hur gärna man än skulle vilja. Även jag har för avsikt att göra ett litet avstamp i mitt liv. Öppna dörrarna till förändringar genom att stänga dörrar bakom mig. Jag har bestämt mig för att strukturera upp min verksamhet. Ta bort vissa delar för att lägga fokus på andra. Och även för att göra någonting nytt ( men det är än så länge hemligt).

 

Efter 16 år av masserande kommer jag att ta bort hästmassagebiten. Hästmassage tar mkt energi av kroppen och efter att hållit på sen -98 känner jag att jag inte längre har något brinnande intresse för just den biten... Mitt intresse ligger mer för naturmediciner och kosttillskott och invärtes problem hos hästarna.


Istället för behandlingar kommer jag att rikta in mig på konsultation, diagnos och därefter rådgivning om vad hästen skulle kunna tänkas må bra utav. Jag har även för avsikt att lägga mer energi på min webbutik, www.hippokry.se


Vad det anbelangar kurser, föreläsningar, träningar osv så kommer jag även att lägga detta på hyllan tills vidare. Enbart pga. det faktum att det är förskräckligt svårt att få ihop en sådan verksamhet. En känga här till oss hästmänniskor som så gärna vill vara med på både det ena och det andra ända fram till  dagen då det visst var dåligt väder, dagen det skall betalas, dagen vi ändå inte hade tid och lust eller helt enkelt det engagemang som vi trots allt utgett oss för att ha….Jag överlämnar åt andra att orka engagera sig och dra ihop folk för att få till kurser och träningstillfällen i spännande ämnen och inriktningar. Och jag lovar att själv vara ärlig i mina val, inte utge mig för att jag hänger på och är med om det verkligen inte är sant...


Ja, en ny era att inleda helt enkelt. Nu till viss del offentliggjord, dags för mig att börja omformningen!

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Marianne - 1 september 2017 12:34

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Av Marianne - 23 augusti 2017 13:43

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Av Marianne - 1 oktober 2015 12:46

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Av Marianne - 16 september 2014 11:31


Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Av Marianne - 3 september 2014 15:20

  I söndags fick jag typ ryggskott. Det gjorde så ont!!! Jag kröp omkring på golvet och kved. Uj uj uj, nu är det kört tänkte jag. Blev faktiskt riktigt rädd. Diskbråck, utsliten rygg, nerver i kläm, ischias...nej se det går inte an. Saken är den a...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se