Hästlängtan

Alla inlägg under januari 2014

Av Marianne - 23 januari 2014 23:08

...jag fick för första och troligen enda gången i mitt liv en kartong med choklad som jag verkligen inte kan äta upp!! Det var verkligen den mest fantastiska julklappen i år... eller ja förra året blir det ju. Vi öppnade klappen jag och Lukas och han utbrister - Mamma du har fått en hovkrats!! Ja, tänkte jag sannerligen, en hovkrats i en fin presentask och öppnar asken. Men..är det verkligen en riktig hovkrats?! Men vad är nu detta, det ÄR en riktig hovkrats, se den passar perfekt i min hand och den är precis likadan som en vanlig hovkrats,

 

det är bara det att den är tillverkad utav, just det, CHOKLAD! Alltså det var ju det coolaste på år och dag. Tänk att ens komma på att göra just en hovkrats i choklad. Tack Jenny för den härliga julklappen  

   


Jaha så nu har jag alltså en hovkrats på finaste hyllan i vitrinskåpet!!! Synd på god choklad kanske.. men den är så fräck, så fantastiskt fint gjord så jag kan inte förmå mig att ta en endaste tugga.  Klart det hade ju varit lite kul att ha en hovkrats som är halvt om halvt uppäten, med tandmärken och allt liggandes i sadelkammaren…


Ja, nu har redan flera veckor gått på det nya året. Jag tror det blir ett riktigt spännande år! Jag har en del saker jag går och grunnar på, lite förändringar i tillvaron som jag tänkte ta tag i. Både privat och yrkesmässigt.


Hästarna har plötsligt blivit ett år äldre. Plötsligt har jag en 4-åring, en 3-åring och en 23-åring! Det är ju inte klokt, vart tog fölen vägen och vad hände med min halvtokiga unghäst som jag köpte som 3-åring?!! I 20 år har vi alltså snart hängt ihop Velevanten och jag, fantastiskt förmånligt.


Så nu blir det till att ligga i, Belladonna skall förstås ridas mer och mer. Solidago skall ridas in lite försiktigt och Velevanten skall hållas igång. 

        

I tur och ordning Vivanti, Belladonna och sist och dessutom minst Solidago!


Nytt för i år är också att jag äntligen blivit genbank för kaninerna! Mellerudskaniner, de är fullkomligt bedårande, Anton och Akvileja. Man blir så glaad av att umgås med dem en stund. De verkar så glada och förnumstiga, skuttiga och härliga. Två riktiga små lyckopiller, de förtjänar ett helt eget blogginlägg så småningom. Så ungar hoppas jag på i år också, kaninungar!

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se