Nu lyser äntligen solen. I eftermiddag skall jag ut och greja med alla mina hästar! Velevanten skall ridas fem dagar i veckan har jag bestämt och jag hade tänkt börja skola ihop honom med Belladonna så att hon kan få följa med ut på turer vid hand! Men så när regnet står på tvären och blåsten viner runt knutarna är det inte alltid läge... Stackars lille Solidago, eller Gustavsson som han numer kallas, frös så han hackade tänder trots att han knappt några tänder har, igår när jag tog in dem från hagen. Det är sonen Lukas som helt naturligt och självklart bara kallade lille fölisen för Gustavsson dagen efter han föddes.Charmigast var det tyckte jag när han tillslut frågade mig - Mamma, vad heter Gustavsson??!! Jag svaradde förstås Solidago! - Jaha, sa Lukas, Gustavsson Solidago!! De har funnit varann de två, Gustavsson får rätt som det är en riktigt go kram vilket han tycks uppskatta och Lukas säger  -Han tycker om mig, Gustavsson Solidago är min bäste vän!

Jag tror nog den lille hingsten kan bli mångas bästa vän för jisses en sån go liten kille. Super social, glimt i ögat verkar lugn och trygg och det märks verkligen att det är en liten kille! Nu går jag bara och väntar på om han blir brun eller skimmel, inga vita strån ännu...borde det inte synas snart isåfall?!!

Var en sväng på Iberisk hästfest i lördags. Kom väl lite dumt mitt under lunchen men fick sett "hingstvisningen" och lite working eqitation...Tja känner som vanligt att det är inte lätt med sådana arrangemang, att få publik, deltagare och så vidare. Vädret gjorde ju inte saken bättre...det var lite segt och inte riktigt så många tjusiga hästar som man förstås hoppas på men mkt roligt att sådana här grejer anordnas trots allt!! Hingsten Fardelejo var duktig på att stegra sig..på kommando förstås, riktigt maffig!

Sen var det ju en tjusig Lusitano vid namn Xadres som dessvärre var rejält spänd och nervös inför uppgiften att visa upp sig, hade ganska nyligen flyttat hit och var väl inte riktigt varm i kläderna ännu. Jag tyckte nästan lite synd om honom ett tag, de kämpar så hästarna att vara oss till lags trots att de ibland samtidigt går runt med panikkänslor och helst av allt vill lägga på benen och fly! Vårt jobb att kunna rida och hantera dessa ädla djur och samtidigt kunna förmedla trygghet och harmoni är verkligen en ädel konst och en svår balansgång   

Ha så ska den då säljas min gamle trotjänare, suck! Många vattentankar har den släpat till hästarna om sommrarna, harvat ängarna och skottat undan snön på vintern mm mm. Alla har vi fått plats innuti, jag, min hund Valle, min lille son och eventuellt en eller annan katt eller glada besökare som vill åka traktor på landsbygden. Alla har vi uppskattat en liten färd med min pärla! Startat har den alltid (nästan)!! Ren och fräsch har den aldrig varit, färgen är åt det roströda hållet och däcken mår bra av att pumpas ibland har jag märkt, då går den lite fortare!!!

Men nu, nu har vi beslutat att vår fyrhjuling får ta över Zetorns sysslor...och jag hoppas denne godhjärtade samarbetsvilliga gårdskamrat finner ett nytt varmt hem där han kan känna sig behövd och kanske bli lite mer ompysslad! Än så länge har han en hel del mer att ge! Med följer snökedjor så han kan ta sig fram ordentligt och ett plogblad om än med en och annan buckla.

Hem viktigare än priset tycker jag...

men för att han inte skall hamna i fel händer vill vi ha minst 8 000 kr!

Älskad - kommer att bli saknad  

Idag är första dagen av resten av ditt liv! Så sant som det är sagt för oss alla men allra mest just idag för lille Solidago, första dagen i livet och första dagen av resten...en bildkavakad över dagens utevistelse i rundkorallen, numera "lekplats".

Så gick det trots allt efter regelboken tillslut! Efter ytterligare en dags seeeg väntan kom han, hingstfölet, just då svenska bidraget i melodifestivalen drog igång! Så här hoppade vi alla ur soffan och sprang ut i stallet istället och hann precis i tid till att bevittna och assistera lite då Romera fölade.

Det gick sååå bra, allt precis som det ska, fölning, resa sig, finna mjölkbar, efterbörd så nu är det kisseri och bajs kvar att ha lite koll på och några sköra dagar i livets startgrop för Solidago, så skall han heta (jag namnger mina föl efter läkeörter) och det bidde en liten hingst precis som jag visste. Brun verkar han vara, men en skimmel kan ju gott hända att det blir!

Hur som helst så verkar han vara en pigg och kry liten krabat och mamma Romera var fantastiskt duktig, detta får bli hennes sista föl, lilla fina tappra Romera. Hon är hela 20 år i år och fruktansvärt stolt mamma igen, det rikitgt lyser i hennes ögon! Men dräktigheten på slutet gjorde det jobbigt för henne att resa sig, hon var mkt rund denna gång och det har varit lite av en mardröm att finna henne liggandes i snön i vintras och i boxen nu det allra sista. Natten till måndags hade hon kämpat sig alldeles svettig och lyckats sparka sönder väggen och få ett tråkigt sår på frambenet. Jag beslöt att låta henne gå ute istället vilket hon har gjort men ikväll stod regnet på tvären och i valet och kvalet stod jag länge och iakttog henne när hon skrapade med fötterna, knep med svansen och riktigt darrade...fölning på gång eller fryser hon. Beslöt att ta in henne trots allt eftersom jag ändå tänkt vaka hela natten och oj så lycklig hon blev. Kliade sig mot allt, gnubbade rumpan mot väggarna, åt och drack och fick på sig tjock filt och svettäcke. Sen gick jag in, satte på min lilla babywatch klockan var ca halv nio. Jag var rädd att hon skulle vilja lägga sig och vila och sen inte orka upp...hade gett upp hoppet om fölning. Och vid halv tio såg jag att visst hade hon lagt sig, precis där hon brukar. Ja ja, får väl gå ut lite senare och se till att hon kommer ordentligt upp tänkte jag samtidigt som den där känslan smög sig på och javisst en stund senare såg jag att hon la sig platt och jag gick ut och mkt riktigt fosterblåsan skymtade därbak. Lite väl nära väggen låg hon men det kändes inte läge att be henne resa sig, Jag hjälpte till istället, fick undan halmen utefter väggen och när bog och bringa väl var ute kunde jag lyfta och rikta lilla fölisen lite undan från väggen. Skönt ändå att de båda är inne och det inte blev fölning ute i det blöta kalla, nu hoppas jag Romera har lättare att resa sig, många kg lättare...men lite orolig är jag, vill ju inte att den lille skall hamna ikläm så det blir lite fölvaka iallfall. Men nu har jag stärkt mig med en kopp starkt te ett par rostade mackor. Hela huset sover och jag skall gå ut igen och lugnt och skönt bara njuta av det lilla miraklet. Fantastiskt är det att få vara med när en liten häst kommer till världen!

Några bilder...

Solidago är e. Razonado Mac (PRE) u. Romera (andalusier), spännande att se hur han kommer att utvecklas!

...efter förra årets fölvakor och erfarenheter kändes ju läget betydligt lugnare och klarare i år. Nu vet jag hur de funkar, damerna och de följde ju "regelboken" till punkt och pricka! Så när Romeras mjölk blev knall vit, vaxproppar infann sig och hon dessutom lade sig och såg ut precis som om fölning var på G i onsdags morse....så börjar jag bli trött nu på att gå och vänta. Vaxproppar - föl inom ett dygn.. eller två...eller tre, eller kanske ett par veckor?!! Visst jag vet att det egentligen inte finns en regelbok för alla tecken inför stundande förlossning...men förra året var de där käcka vaxpropparna där på morgonen och vid femtiden på eftermiddagen var Pimpinella kommen, klart man tror det skulle vara detsamma nu. Nä, hon går här och betar och ser ut som om vadå föl.

Seeeeegt   

Kan inte nån annan stå för undantagen  

Ja nu sitter jag här och funderar över om jag skall vaka eller inte vaka inatt. Romera låg ner på lite annorlunda vis vid kvällsfodringen...allt verkar redo, endast vaxproppar saknas. Idag har hon varit väldans kärvänlig och ja, lite annorlunda på nåt vis. Så nu börjar det pirra i magen, det är verkligen nära och ändå känns det så avlägset. Skulle gärna se att hon fick klämt ur sig litet föl nu för attans så stor och tung hon är, svullen under magen och trött verkar hon vara. Från ingenstans kom massa äckliga flugor som bara parkerar på hennes juver och suger blod å inte vågar jag ta på nåt flugmedel nu!! Men som sagt inga vaxproppar, kanske det ändå dröjer några dagar iallafall...hmm, sova eller inte?!

Här, några bilder från ett par dagar sen...på väg till gräääs!!  

Pimpinella     Konstigt att kameran alltid är så intressant, blidde närbild på Lilla Livet!      Lukas.   Belladonna betar.

Fann till min förtjusning en stor vacker husspindel i badrummet igår! Kanske är jag lite annorlunda än de flesta då jag är ganska förtjust i spindlar! Tog en fin bild och hade inte hjärta att slänga ut stackarn, tror de bringar lite tur med sig spindlarna, håller undan flugor om inte annat. Synd bara att spindelnät är så skräpigt...titta så fin!!

    Nja, jag väntar nog en halvtimma till, kollar till Romera och verkar allt lugnt blir det sängen