I måndags var det äntligen dax! Efter en hel natts vaka gav jag upp kl 6 på morgonen och somnade så gott! Typ kvart över sju väckte Lukas ( min pojk) mig och efter att ha slängt en blick på babywatchen väcktes mina misstankar. Nja riktigt sig lik är hon nog inte, Bellis, men det krävdes minsann kritiska ögon för att se detta, det var inget direkt påtagligt bara liksom pyttlite mer rörelse i boxen än vanligt...jag avvaktar med morgonfodring, vill ju inte avbryta något...Strax efter 8 stod det klart, här är fölning på gång!!! Vi fick samlat ihop oss Lukas, Valle och jag. Det var ju inte min plan att ha med en hund och en treåring men vad gör man, hunden behöver ut och kissa och barnet vågar man inte lämna inne utan tillsyn och nu började det bli bråttom! 8.30 äntligen framme vid boxen, vattnet hade gått, hon vandrar runt. Tar ett djupt andetag och lugnet i mig infinner sig, det brukar tacksamt nog göra det när det liksom gäller! Morgonfodrar de andra, det blir lugnt och fint. Riggar upp stol för Lukas att stå på för att se ordentligt, då blir även han lugn, inser allvaret då han seer att nu har Bellis lagt sig. Valle får vackert vänta ute.

Nu är kl 8.40, kl 9.10 skall det var klart tänker jag, hämtar kamera och filmkamera och vi står försynt utanför boxen och kikar...Hon har lagt sig lite dumt nära väggen, men jag väntar, hon reser sig och jag ser två framben(!) sticka ut. Hon lägger sig lite dumt igen...jag väntar. Nu har det gått en kvart. Jag beslutar mig för att gå in. Hon reser sig och lägger sig perfekt mitt i boxen! Jag ser en liten mule och fosterhinnan är spräckt! Backar undan och väntar...då reser bellis upp huvudet och spänner ögonen i mig, STINT tittar hon på mig som om hon vill säga - STÅ inte bara där! GÖÖÖR NÅT MÄNNISKA!!!

Jag hade gjort rent mina händer och engångshandskar med mig så det vara bara att gå fram och ta tag i de små benen, känna efter lite hur detta kändes. Bellis lade sig genast tillrätta, vi inväntade nya värkar och nu tog hon i utav bara den, jag hjälpte till försiktigt och det dröjde inte länge innan bogarna gled ut. Puh! Jag flyttade mig undan, fölet skall få viktigt blod genom navelsträngen, bara bra om bakbenen stannar kvar inne en stund.

Det var som att trycka på en knapp, från att en till synes livlös liten häst gled ut reste hon upp sitt huvud, tittade sig omkring och började reda ut sina långa ben! Bellis låg kvar, låg som utslagen. Hon fick ut efterbörden så tätt inpå att navelsträngen inte ens hade gått av. Kl 9 var det färdigt! Fölet var på benen inom 10 minuter, strax innan Bellis reste sig. Hon hittade maten utan vidare omsvep och Bellis pysslade och slickade och gnäggade sådär djupt och välkomnande!

   Bättre fölning än såhär kunde jag inte ha önskat! Solen sken in under tiden, ljudet av de andra hästarna som mumsade hö låg i bakgrunden. Jag fick filmat, fotograferat och Lukas fick också var med om denna stora händelse, ett riktigt minne för livet!

Det blev ett svart stoföl med en vit kota och hon skall förmodligen heta Belladonna     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...