Hästlängtan

Direktlänk till inlägg 23 januari 2014

I julas hände det...

Av Marianne - 23 januari 2014 23:08

...jag fick för första och troligen enda gången i mitt liv en kartong med choklad som jag verkligen inte kan äta upp!! Det var verkligen den mest fantastiska julklappen i år... eller ja förra året blir det ju. Vi öppnade klappen jag och Lukas och han utbrister - Mamma du har fått en hovkrats!! Ja, tänkte jag sannerligen, en hovkrats i en fin presentask och öppnar asken. Men..är det verkligen en riktig hovkrats?! Men vad är nu detta, det ÄR en riktig hovkrats, se den passar perfekt i min hand och den är precis likadan som en vanlig hovkrats,

 

det är bara det att den är tillverkad utav, just det, CHOKLAD! Alltså det var ju det coolaste på år och dag. Tänk att ens komma på att göra just en hovkrats i choklad. Tack Jenny för den härliga julklappen  

   


Jaha så nu har jag alltså en hovkrats på finaste hyllan i vitrinskåpet!!! Synd på god choklad kanske.. men den är så fräck, så fantastiskt fint gjord så jag kan inte förmå mig att ta en endaste tugga.  Klart det hade ju varit lite kul att ha en hovkrats som är halvt om halvt uppäten, med tandmärken och allt liggandes i sadelkammaren…


Ja, nu har redan flera veckor gått på det nya året. Jag tror det blir ett riktigt spännande år! Jag har en del saker jag går och grunnar på, lite förändringar i tillvaron som jag tänkte ta tag i. Både privat och yrkesmässigt.


Hästarna har plötsligt blivit ett år äldre. Plötsligt har jag en 4-åring, en 3-åring och en 23-åring! Det är ju inte klokt, vart tog fölen vägen och vad hände med min halvtokiga unghäst som jag köpte som 3-åring?!! I 20 år har vi alltså snart hängt ihop Velevanten och jag, fantastiskt förmånligt.


Så nu blir det till att ligga i, Belladonna skall förstås ridas mer och mer. Solidago skall ridas in lite försiktigt och Velevanten skall hållas igång. 

        

I tur och ordning Vivanti, Belladonna och sist och dessutom minst Solidago!


Nytt för i år är också att jag äntligen blivit genbank för kaninerna! Mellerudskaniner, de är fullkomligt bedårande, Anton och Akvileja. Man blir så glaad av att umgås med dem en stund. De verkar så glada och förnumstiga, skuttiga och härliga. Två riktiga små lyckopiller, de förtjänar ett helt eget blogginlägg så småningom. Så ungar hoppas jag på i år också, kaninungar!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Marianne - 1 september 2017 12:34

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Av Marianne - 23 augusti 2017 13:43

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Av Marianne - 1 oktober 2015 12:46

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Av Marianne - 16 september 2014 11:31


Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Av Marianne - 15 september 2014 10:06

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se