Vi har en älgko med kalv som huserar invid knuten. Idag gick de lugnt och frimodigt omkring och mumsade sly i en hage. Inte brydde de sig om min tappra lilla hund som sprang ända fram och skällde ut dem för olaga intrång!!

Jag började släppa ut hästarna iallafall. Min Velevante är ju totalt, passionerat, ångestfyllt och komplett livrädd för älgar...och naturligtvis han såg dem direkt och började blåsa och fnysa så det dånade i skogen

Men tror ni de andra brydde sig... näe, de var ju tvungna att kasta sig ner i nysnön och frottera sig vilt och ohämmat.

Men mina stackars ston, som skulle gå i hage brevid!! Velevantens frustande hade ingen effekt på älgarna, där stod de och kikade.

Men stona tassade fram och kikade tillbaka.

Och tillslut skred Bellis, den modiga till verket och gick helt sonika fram till främlingarna och talade vänligt men bestämt om att marken de beträdde var avsedd för hästar och endast hästar och att älgar faktiskt skrämmer slag på vissa hästar så var nu vänliga att avlägsna er härifrån innan Velevanten får hjärtslag, jag är faktiskt ganska dräktig och vill ha lugn och ro under min dagliga utevistelse!

Bakom en stark man står en kvinna, eller vad säger man?! Velevanten är iallfall full av beundran för Bellis om än fortfarande ängslig  för just älgar!

/ Marianne                   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...