Ha så ska den då säljas min gamle trotjänare, suck! Många vattentankar har den släpat till hästarna om sommrarna, harvat ängarna och skottat undan snön på vintern mm mm. Alla har vi fått plats innuti, jag, min hund Valle, min lille son och eventuellt en eller annan katt eller glada besökare som vill åka traktor på landsbygden. Alla har vi uppskattat en liten färd med min pärla! Startat har den alltid (nästan)!! Ren och fräsch har den aldrig varit, färgen är åt det roströda hållet och däcken mår bra av att pumpas ibland har jag märkt, då går den lite fortare!!!

Men nu, nu har vi beslutat att vår fyrhjuling får ta över Zetorns sysslor...och jag hoppas denne godhjärtade samarbetsvilliga gårdskamrat finner ett nytt varmt hem där han kan känna sig behövd och kanske bli lite mer ompysslad! Än så länge har han en hel del mer att ge! Med följer snökedjor så han kan ta sig fram ordentligt och ett plogblad om än med en och annan buckla.

Hem viktigare än priset tycker jag...

men för att han inte skall hamna i fel händer vill vi ha minst 8 000 kr!

Älskad - kommer att bli saknad  

Idag är första dagen av resten av ditt liv! Så sant som det är sagt för oss alla men allra mest just idag för lille Solidago, första dagen i livet och första dagen av resten...en bildkavakad över dagens utevistelse i rundkorallen, numera "lekplats".

Så gick det trots allt efter regelboken tillslut! Efter ytterligare en dags seeeg väntan kom han, hingstfölet, just då svenska bidraget i melodifestivalen drog igång! Så här hoppade vi alla ur soffan och sprang ut i stallet istället och hann precis i tid till att bevittna och assistera lite då Romera fölade.

Det gick sååå bra, allt precis som det ska, fölning, resa sig, finna mjölkbar, efterbörd så nu är det kisseri och bajs kvar att ha lite koll på och några sköra dagar i livets startgrop för Solidago, så skall han heta (jag namnger mina föl efter läkeörter) och det bidde en liten hingst precis som jag visste. Brun verkar han vara, men en skimmel kan ju gott hända att det blir!

Hur som helst så verkar han vara en pigg och kry liten krabat och mamma Romera var fantastiskt duktig, detta får bli hennes sista föl, lilla fina tappra Romera. Hon är hela 20 år i år och fruktansvärt stolt mamma igen, det rikitgt lyser i hennes ögon! Men dräktigheten på slutet gjorde det jobbigt för henne att resa sig, hon var mkt rund denna gång och det har varit lite av en mardröm att finna henne liggandes i snön i vintras och i boxen nu det allra sista. Natten till måndags hade hon kämpat sig alldeles svettig och lyckats sparka sönder väggen och få ett tråkigt sår på frambenet. Jag beslöt att låta henne gå ute istället vilket hon har gjort men ikväll stod regnet på tvären och i valet och kvalet stod jag länge och iakttog henne när hon skrapade med fötterna, knep med svansen och riktigt darrade...fölning på gång eller fryser hon. Beslöt att ta in henne trots allt eftersom jag ändå tänkt vaka hela natten och oj så lycklig hon blev. Kliade sig mot allt, gnubbade rumpan mot väggarna, åt och drack och fick på sig tjock filt och svettäcke. Sen gick jag in, satte på min lilla babywatch klockan var ca halv nio. Jag var rädd att hon skulle vilja lägga sig och vila och sen inte orka upp...hade gett upp hoppet om fölning. Och vid halv tio såg jag att visst hade hon lagt sig, precis där hon brukar. Ja ja, får väl gå ut lite senare och se till att hon kommer ordentligt upp tänkte jag samtidigt som den där känslan smög sig på och javisst en stund senare såg jag att hon la sig platt och jag gick ut och mkt riktigt fosterblåsan skymtade därbak. Lite väl nära väggen låg hon men det kändes inte läge att be henne resa sig, Jag hjälpte till istället, fick undan halmen utefter väggen och när bog och bringa väl var ute kunde jag lyfta och rikta lilla fölisen lite undan från väggen. Skönt ändå att de båda är inne och det inte blev fölning ute i det blöta kalla, nu hoppas jag Romera har lättare att resa sig, många kg lättare...men lite orolig är jag, vill ju inte att den lille skall hamna ikläm så det blir lite fölvaka iallfall. Men nu har jag stärkt mig med en kopp starkt te ett par rostade mackor. Hela huset sover och jag skall gå ut igen och lugnt och skönt bara njuta av det lilla miraklet. Fantastiskt är det att få vara med när en liten häst kommer till världen!

Några bilder...

Solidago är e. Razonado Mac (PRE) u. Romera (andalusier), spännande att se hur han kommer att utvecklas!

...efter förra årets fölvakor och erfarenheter kändes ju läget betydligt lugnare och klarare i år. Nu vet jag hur de funkar, damerna och de följde ju "regelboken" till punkt och pricka! Så när Romeras mjölk blev knall vit, vaxproppar infann sig och hon dessutom lade sig och såg ut precis som om fölning var på G i onsdags morse....så börjar jag bli trött nu på att gå och vänta. Vaxproppar - föl inom ett dygn.. eller två...eller tre, eller kanske ett par veckor?!! Visst jag vet att det egentligen inte finns en regelbok för alla tecken inför stundande förlossning...men förra året var de där käcka vaxpropparna där på morgonen och vid femtiden på eftermiddagen var Pimpinella kommen, klart man tror det skulle vara detsamma nu. Nä, hon går här och betar och ser ut som om vadå föl.

Seeeeegt   

Kan inte nån annan stå för undantagen  

Ja nu sitter jag här och funderar över om jag skall vaka eller inte vaka inatt. Romera låg ner på lite annorlunda vis vid kvällsfodringen...allt verkar redo, endast vaxproppar saknas. Idag har hon varit väldans kärvänlig och ja, lite annorlunda på nåt vis. Så nu börjar det pirra i magen, det är verkligen nära och ändå känns det så avlägset. Skulle gärna se att hon fick klämt ur sig litet föl nu för attans så stor och tung hon är, svullen under magen och trött verkar hon vara. Från ingenstans kom massa äckliga flugor som bara parkerar på hennes juver och suger blod å inte vågar jag ta på nåt flugmedel nu!! Men som sagt inga vaxproppar, kanske det ändå dröjer några dagar iallafall...hmm, sova eller inte?!

Här, några bilder från ett par dagar sen...på väg till gräääs!!  

Pimpinella     Konstigt att kameran alltid är så intressant, blidde närbild på Lilla Livet!      Lukas.   Belladonna betar.

Fann till min förtjusning en stor vacker husspindel i badrummet igår! Kanske är jag lite annorlunda än de flesta då jag är ganska förtjust i spindlar! Tog en fin bild och hade inte hjärta att slänga ut stackarn, tror de bringar lite tur med sig spindlarna, håller undan flugor om inte annat. Synd bara att spindelnät är så skräpigt...titta så fin!!

    Nja, jag väntar nog en halvtimma till, kollar till Romera och verkar allt lugnt blir det sängen  

Så kom påsken och nu vart den över. Och ett sånt fantastiskt väder det var!! Var ju inte länge sen det var snöstorm här. Vår hall har innehållit en underlig blandning av tjocka vinterjackor och vantar och foppatofflor och sommarkläder. Idag gjorde jag slag i saken och sorterade bort allt det vintriga, tvättade och tvättade. Vår torktumlare har lagt av så altanen belamrades av allehanda plagg på tork och det torkade attans så fort! Annars har här bjudits på lit av varje under helgen. Ny häst har anlänt, ettårigt halvblodssto som heter "Living on the edge" (tror jag), jag kallar henne Lilla livet...

     Hon har gått med sin mamma hittills och självklart omtumlande då att hamna här med fler hästar, grisar och en för närvarande galen tupp som far runt och tuppar sig överallt. Men min Velevante tog henne genast under sina vingar och har varsamt beskyddat henne fram tills idag då hon äntligen fått lite frihet att även hälsa på de andra hästarna, dvs Bellis och Rednex. Planen är att snart även släppa in Belladonna och Pimpinella så alla får gå ihop förutom Romera som behöver lugn och ro inför fölning. Romera min tappra lilla sockerbit, gav mig ytterligare en chock i morse, hade lyckats lägga sig dumt i boxen med benen alldeles för nära väggen och kom inte upp, verkade ha legat ett tag dessutom, svettig och trött. Jag fick ju inte upp henne själv men ringde Åsa som kom som ett jehu med Maria och tillsammans lyckade vi baxa runt henne och så småningom få henne på rätt köl. Söta lilla hästen kom upp på stela ben något vinglig men genast vid gott mod, gjorde allt man kan i det läget dvs åt drack bajsade och kissade och efter lite promenerande var hon precis som vanligt igen. TUR att man har fantastiska granntjejer med hästvana som rycker ut när nöden står för dörren, TUSEN TUSEN tack Åsa och Maria  

Romera är ju bra rund nu och i hagen har hon ju lyckats fastna på rygg förut men då har det varit snö eller uppförsbacke, i boxen har det aldrig hänt...hoppas lilla fölisen inte mådde dåligt av det här...så nu ikväll inledde jag helt sonika "fölvakan" i förtid, dvs monterade upp min "babywatch" så att jag kan hålla ett öga på henne. Bara ca 2 veckor kvar nu, och allt skall gå bra tycker jag! Här står hon och dåsar i hagen!  

Avslutade kvällen med en ridtur på Bellis, första lite längre turen på henne, bara hon och jag och wow säger jag bara. Skrittade nästan enbart, travade två korta sträckor hon är ju inte riden på typ år och dag men jisses en sån framåtbjudning, en sån skritt och så känslig och fin för skänkeln. Lade in lite sidvärtsrörelser då hon gärna ville takta lite och stressa på lite väääl och hon bara flyttade sig undan skänkeln så mjukt och fint och la sig i en jättetrevlig form. Jag hoppas Belladonna tar efter sin mor, trygg och stabil men med energi och framåtbjudning det är ju precis vad jag vill ha. Hade varit roligt att ta fler föl efter henne...

Annars är det allmänna vårkänslor bland mina "odågor" dvs getter på rymmen ute efter tulpanerna i rabatten, tupp med för få hönor försöker t om bossa runt skatorna här, hund som ränner efter tikar trots att han är kastrerad för fflera år sen, sonen som släpar ut alla sina leksaker och gör om min paddock till sandlåda och lilla grisen som ligger och sover som just en gris i solen och trynar, härlig är denna tid!      

Grrr.., känner mig som om jag sitter fast i ett skruvstäd!! Igår blev min lille pojk jätteförkyld IGEN!!! Somnade helt sonika på golvet lagom tills jag hade planerat att gå ut och rida, vårfeja, dona och greja i det vackra vädret! Nåja tänkte jag, jag får väl rida till kvällen när Magnus, som skulle iväg och lämna Linus, är tillbaka. Kvällen kom...med SNÖSTORM...igen!!! Fick ta in hästar som hackade tänder och hade stora klampar under fötterna. Och Lukas var då inte piggare när kvällen kom heller, snarare feber. Varpå denna dagen, min arbetsdag blev en dag att vara hemma med sjukt barn...igen...OCH...vara INOMHUS...igen. Lyckan var trots allt stor imorse när all snön, vi fick säkert nånstans mellan 5-10 cm, faktiskt i princip var borta och solen tillbaka, paddocken brukbar. Men nu sitter jag här inne med en liten snorig stackare som hostar och är trött och jag kan endast springa ut och göra det nödvändigaste samt planera om inbokade jobb - FRUSTRERANDE! Det är inte lätt att försörja sig som egen företagare när man ideligen får vara hemma iallafall.  Så stillsamt funderar jag över vårt samhälles struktur...läser om barn som drabbas av diverse förkylningar, influensor, öroninflammationer osv, inget konstigt alls tydligen, helt normalt speciellt i förskoleåldern då de träffar alla de andra små barnen på förskolan! Immunförsvaret skall visst tränas och byggas upp genom att man drabbas av en uppsjö förkylningar...Men är det så naturligt att man skall klumpa ihop ett gäng små barn från olika håll och kanter. Skulle man resonera likadant om unghästen/ fölet ständigt gick runt och snorade, hostade och kanske hade feber...bara bra, immunförsvaret behöver "öva". Skulle man gladeligen köra iväg fölet, hundvalpen, kattungen till ett gäng andra likadana över dagen för att de skall leka och utvecklas och vänjas vid virus och bakterielusker, sen hämta hem dem på eftermiddagen och släpa hem samma bakterier och virus till de övriga hästarna, hundar, osv hemma. Och dessutom se det som nåt alldeles naturligt och det allra bästa man kan göra för de små liven. Nuförtiden får man ju snarare skit om man vill vara hemma med sina barn, och inte finns det några andra ungar runtomkring heller att leka med så det blir ju väl ensamt. När en annan var liten hade man en mindre skara barn i grannskapet som man lekte med, kanske var man dagbarn hos dagmamma och där var minsann inte typ 15-20 barn...Och allt bara för att vi vuxna såklart måste arbeta, vill arbeta och ej kan vara borta från arbetet onödigt länge, så länge som det kanske behövs för att alla som kommer till arbete/skola/förskola är friska!!! Visst jag ser positivt på förskolan med, Lukas har jättekul och lär sig saker och utvecklas...det är bara alla de här förkylningarna som naturligtvis kommit som väntat efter att han började i höstas. Och sorry, jag köper inte den där teorin om att immunförsvaret skall tränas och att det är positivt att drabbas av en massa förkylningar, bullshit tror jag, en snygg argumentering för att samhället skall kunna drivas vidare i denna tappning. Känns mer som om det stackars immunförsvaret blir överbelastat och tärs på allt mer och mer och inte orkar stå emot särkilt mkt alls tillslut. I eftermiddag är det jag som far till hälsokosten för att inhandla diverse nyttigheter så det blir nåt slut på det här!!! Hade detta varit någon av åringarna eller vilket djur som helst förresten hade jag ju varit djupt bedrövad och orolig, borde man inte vara detsamma då när det gäller ens egna barn!

Tydligen inte, alla bara säger att ah det går så mkt nu, ALLA är förkylda!

Jag säger usch oh blä för snor och hosta, jag vill kunna GÅ UT... NUUUU!!

Alltså igår sa jag till Åsa när vi var ute på ridtur "Melltorp runt", jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så irriterad på något som jag är på den här snön!! Fortfarande var det snö och is och halt på sina ställen och jag väääägrar sätta på brodd nu! Men visst är våren här, det skall ju vara lite si och så i mars och nu är det bara is kvar i ca 1/4 del av paddocken. Och alldeles snart är det april. Romera går runt med magen i vädret, rundare och rundare för varje dag. Runt 7 maj är det dags...film på hingsten på Saras blogg i dag, kolla http://pepinopre.bloggplatsen.se/ , han är tjusig tycker jag. Tänk att det redan snart gått ett år sen "fölen" kom, de är inte längre föl utan två självständiga damer som läängtar efter att kunna sträcka ut på ängarna till sommaren =)

Här är lilla Belladonna bara en dag gammal!

Och här Pimpinella, alldeles "färsk"!

Velevanten och jag har börjat vår jakt på "Level 3" igen, tycker jag gör inget annat än "sätter igång", men nu går det ändå riktigt bra peppar peppar. Var iväg hos Maria igen förra veckan med Belladonna och Bellis och det gick ju alldeles jättebra, Belladonna är en kaxig liten en, skulle bära iväg med det mesta hon hittade som t ex dynorna till trädgårdstolarna, nyfiken och glad och kände igen sig på en gång och verkar enbart njuta av utflykten.

En del tråkiga förändringar är på gång, Matteus skall flytta  . Han har väl bott här sisådär 8-9 år nu så det lär ju bli extra tomt! Men jag har  delvis mig själv att skylla, har bestämt mig för att inte längre erbjuda helinackordering utan enbart inackordering där man själv får mocka osv. Åsa har tappert åkt lång väg hit, vi har haft mkt kul ihop men hon och Matteus är säkert redo för nya äventyr och nya marker att utforska!

Matteus en härlig sommardag...  

Den 9 april däremot har jag bestämt mig för att besöka hönsbytardag och skaffa hönor till Gustav Adolf som just nu gör sitt bästa för att vara tupp i stallet. Min lilla bruna bedårande höna som hade ett ägg som fastna gick ju tyvärr bort för en tid sen. 

Har också äntligen bestämt mig, Bellis får bli kvar här! Hon är ju så skön den hästen och jag skulle så gärna ta mer föl av henne, vi får väl se... kan också tänka mig att "låna ut hennes mage" under förutsättningar att hon bor här om nu någon är intresserad av att ta ett föl med valfri hingst från ett jättetrevligt halvblodssto...