Hästlängtan

Alla inlägg under juni 2012

Av Marianne - 14 juni 2012 11:34

Sommaren låter vänta på sig, kallt och rått tycker jag allt men hästarna går i alla fall ute i hagen
allra allra längst bort, tomt tycker jag! Redan samma dag saknar jag att inte se dem genom fönstret. Och låångt  känns det om man vill hämta hem nån eller så. Men de har det bra, massor av gräs och jisses vad de växer Solidago och Belladonna. Speciellt Solidago har verkligen lagt på sig och utvecklas mkt!


Ällingarna bara växer och växer de med! Ja för det blev  iallafall två till. Meen av alla ägg i äggkläckningsmaskinen med fullt gångna levandes och tom vissa pipandes ällingar i var det endast tre som spräckte skalet, resterande bara dog där i sina ägg. När en av dem som gjort lufthål bara la av och dog beslöt jag mig för att handfast hjälpa de andra två. Den första gjorde trots allt det mesta själv men den andra fullkomligt skalade jag av, rädd för att gulesäcken inte skulle vara indragen, rädd för att det var för tidigt men också rädd för att även denna skulle dö lyckades jag iallfall! Det allra allra största ägget och det lilla lilla minsta ägget var det som innehöll de mest bedårande små gula ällingar, således en stor och en liten. Vår första älling, "filuren", fick då äntligen sällskap. Men jisses vad
stor den var, bara lite mer än en vecka äldre och ändå tre gånger så stor, en sån växtkraft!!!


Men trist med de andra äggen och lite kusligt att slänga väck dem...hade ju förstått att det
inte var så lätt med ankägg...men man undrar ju...så då kändes det ju iallafall kul att ankorna i stallet båda  låg på
ägg, borde funka bättre.


Så kom Jenny och knackade på vid 11-tiden en dag, förfääärad!!! Hela stallet fullt med fjädrar,
en vinge här och en vinge där, äggskal utspridda i boxen vid redena och en rejäl bajshög vid vatten och matskålarna. Tre ankor puts väck! Helt otroligt. Åtminstone en synbart uppäten i stallet, rester här och där så jag hoppades att
de andra lyckats fly och låg och gömde sig nånstans men nä, de kom aldrig mer!
Efter en hel del funderingar och spekulation är jag nu i princip 100 % säker, en grävling! Grannarna har tydligen haft besvär av en grävling som är inne och röjer i lada, garage, förråd och Lukas och Magnus såg den på blanka dan borta
vid en av hagarna. Och efter att ha jämfört bajshögen med bilder på internet (man kan verkligen hitta allt på nätet)stämmer det ju bara för bra.


Så nu vet jag inte,ger upp!! Varför ankorna?! De är ju sååå mysiga och jag vill såå gärna ha lite
ankor och efter alla dessa år med frigående höns utan problem med rovdjur så ska det bli såhär. Man känner sig nästan skändad, inne i stallet, inne i en box! Jag som varit så glad för att ankorna valt att komma in i stallet, skyddade, instängda, liggandes i lugn och ro på sina ägg. Nu har jag bara en endaste ankhane kvar, ensammen ( han traskar med hönsen) får han vänta nu ett tag tills de små blir lite större och får komma ut.


Framför stallet står nu värsta grävlingsfällan, en hemsk bur som förhoppningsvis grävlingen går in
i, trampar på en grej så vips blir den instängd! Inget napp ännu men i morse gick vi på bävande steg Lukas och jag fram till fällan då den slått igen...bara för att finna "Lusten", vår vita stallkatt som förstås inte kunnat
motstå falukorven som låg däri!

 


Tja, nu är äggkläckningmaskinen undanställd för den här gången. Just nu känner jag att
mina ällingar får växa upp och min stackars ensamma anka får nytt sällskap och så får det vara bra. Är det inte meningen så är det inte. Orkar inte freda mig mot mer odjur och vill inte bygga nätade rastgårdar för höns och ankor, de är ju helt underbara när de får gå fritt. De som är här får vara kvar och jag
hoppas de får leva i flera år såklart. Grävlingen lär vi väl få tag på för eller senare, verkar ju vara fler än jag som har den på besök och med jaktvilliga grannar så…


Lite bilder iallfall på de söta små...

     

Ja, det är inte lätt att vara Fox Terrier i det här huset, inget får man jaga, ingen får man äta, alla skall bara få kliva runt mig, på mig, under mig hur som helst, men titta får man!! Valle - världens goaste terrier!!  

ANNONS
Av Marianne - 7 juni 2012 12:12

En sån konstig vecka. Idag känns det som måndag, tack vare gårdagen. Ändå jobbade jag en stund
igår, besökte två hästar på ett närbeläget ställe. Alltid skönt att ha nära
till jobbet =) Men med Magnus hemma, lite grillning på kvällen så kändes det ju
mer som lördag än onsdag. Imorgon är det då fredag och veckan är redan slut! Nu
följer ytterligare två veckor sen är tanken att vi far på semester!!!  Så jag inser nu att det är lika bra att börja
ordna med allt, har ju en del som måste tas om hand här hemma, många munnar att
mätta. Och så är det förstås jobb och sen har det hopat sig besiktningar av
allehanda släpvagnar, transporter och bilar samt läkar och
tandläkarbesök...konstigt att det skall bli sådär mycket alldeles innan man
skall bort. Stress in i det sista och sen när man är tillbaks, stress för att
komma ifatt.


I söndags hade vi tygelflätarkurs här! Det var riktigt roligt. Tyglarna blev jättefiiina och alla
blev vi i stort sett klara. Några var med på leadropekursen och sen var vi några nya "handarbetare"! Tänkte jag skulle premiär rida med mina tyglar i eftermiddag. Här är några bilder från söndagen!

             



 Nu återstår endast
en "Filmtajm" på söndagen den 17 juni, sen blir det sommaruppehåll
vad det gäller kurser och Hästlängtan för min del, åtminstone fram till slutet
av augusti. Till hösten lutar det åt  en kurs kring örter och naturmedel för häst och en sadelprovar/föreläsnings/ tema dag preliminärt den 22 september! Det börjar närma sig att fundera på sadel till
Belladonna! Har precis sett färdigt Parellis nya filmserie "Colt starting", vilket var riktigt givande. Fantastiskt fint att se hur fint och lugnt ett tvåårigt sto, aldrig hanterat, vänjer sig vid det ena efter det
andra, blir sadlad uppsutten och rids en liten sväng bara på typ en vecka. Jag tycker verkligen Parelli får förklarat ytterligare mer på djupet varför, hur och när han väljer att göra vad. Känsla och timing, fokus och en plan lika
mycket som flexibilitet och anpassning efter situationen. En konst precis som
allt egentligen är.  Jag fick iallafall inspiration och insåg att jag kan gå mkt raskare fram med Belladonna som ju
verkligen är hanterad. Sadel har hon ju haft på, men utan stigbyglarna. Nu tog jag westernsadeln, spände gjorden ordentligt. Hon har fått hoppa över litet hinder med sadel på och jag har satt ena foten i stigbygeln och ställt mig upp en liten stund. Går hur bra som helst! Sådär för bra så man väntar på
bakslag...nåt bocksprång borde väl komma… Så inom det närmsta tänker jag mig
att jag kan sitta upp barbacka en sekund eller två, sitta upp i sadel kanske ta
några steg och sen blir det sommarlov!


Avslutningsvis en bild på mina minstingar, även en ankunge gillar vattenpistoler =))

 

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se