Hästlängtan

Alla inlägg under juli 2012

Av Marianne - 18 juli 2012 13:06

Igår var då dagen kommen, denna dag en gång per år som ägnas i sin helhet åt att städa stallet! Dagen till ära invigdes min nya vän och samarbetspartner Kärcher Högtryckstvätt. Det var tryck i den damen (för det är en dam, det har jag bestämt) må jag säga. Ingen pardon what so ever för spindlar, nät, kryp, skit, kladd, damm. Nu står den stackars gamle blåe tvätten och hänger i ett hörn och inser att hans dagar äro gångna...han har inte alls ångan uppe, orkar inte och är sliten och dan i knappar och vred…. Såhär rent som det nu blev har det inte blivit på flera år kan jag säga och hade det inte varit för mina stackars armar, som fick hålla ett fast grepp om damen med stort K och därav är så att säga slutkörda, så hade vi fortsatt Kärcher och jag runt om på gården och bara blåst väck all skit i varendaste hörn!! Men nu har jag henne, skall göra iordning ett alldeles speciellt fint ställe åt henne där hon kan stå och ladda inför nästa utmaning. Altanen ligger risigt till kan jag säga. Alger och mossa darrar av skräck därute just nu och hoppas på mer regn och dåligt väder så att damen och jag hellre håller oss inomhus.


Hönsen blev alldeles förskräckta efter tvätten, helt rent, inte en hönsskit inom sikte… Det rådde tyvärr bot på det omgående och effektivt. Men det är trots allt mitt stall, mitt mysiga härliga efterlängtade stall, där mina gynnare bor och verkar. Så jag försöker släppa på den där krampaktiga önskan som alltid infinner sig när det är rent och nymålat och iordninggjort, att nu får ingen smutsa ner här på ett tag! Inga djur in här inte!! Så har det känts varje år och frustrationen är stor när första hästen kliver in från sommarens bete och kliar sig så gott på halsen, rumpan, bogen och vackert smetar ner de vita väggarna med fett och stöv. Frustar av välbehag ut en kaskad av gräsblandad grön saliv över boxväggen. Lägger sig ner och rullar sig frikostigt i det nya härliga spånet så att dammet verkligen yr. Ställer sig upp och skakar av sig ännu mera damm. Sölar med vattnet alldeles onödigt mycket och naturligtvis känner sig nödig, baj

sar och kissar så det skvalar. Vad härligt att få komma hem till sin fina box efter nätter av uteliggande! Man kan ju fråga sig, är det värt all tid och energi att städa och feja för dessa otacksamma varelser? Jaaa med Kärcher vid sin sida är det rena rama njutningen. Mmm så fräscht och gott det luktar, åhh vad blankt och fint det blir. Jag unnar mina hästar denna lilla stund av välbehag och njutning i ett alldeles rent och fint stall innan allt blir som vanligt igen. I år tänker jag inte bli frustrerad så det så!

 

Av Marianne - 15 juli 2012 10:11

Efter semesterbortvaron väntade en fantastiskt söt liten överraskning hemma! Snuva vår lilla katt, som snaart skulle in på sterilisering...hade minsann klämt fram en alldeles egen kritans vit liten parvel längst in under höet. Oj så stolt hon var. Vi hade våra misstankar innan vi åkte men hon var verkligen smal och smärt och skulle det då vara så att hon skulle ha kattungar kanske det var längre tid kvar…. Lukas vart alldeles lyrisk, han kom ju hem och sa självklart nu mamma måste vi leta eter kattungar! Lite sjätte sinne för det här med djur verkar han faktiskt ha. Det pep i höet och vi tvingades förstås lyfta runt ett antal balar innan vi fann den här lilla krabaten. Tjock och rund som få och ögonen precis på väg att öppnas. Nu bor mamma katt och den lille i tvättkorgen mycket nöjda och Lukas har t om skänkt sin käraste ägodel "kanin" till lilla kattungen. Kanin som han har sovit med varenda natt sen han var liten bebis. Jag behöver inte kanin nu mamma, jag har blivit så stor, kattungen är så liten. Och det är väl klart att kattungen kryper tätt tätt intill kanin så fort mamma katt lämnar den lille ensam en stund.

   

     

Perfekt ändå, endast en katt, den lär vi väl behålla. Kan dock inte komma över att den verkligen är kritans vit!! Trodde mer på nåt svartvitt. Vi har ju redan två helt vita stallkatter så trots att det är liite ovanligt så verkar det vara vitt som gäller här i Salvared. Magnus tyckte genast att namnet borde vara Hosta. Snuva och Hosta såklart! Men se där bedrog vi oss, sonen hade ett helt annat förslag som han står bergfast fast vid och som han uttalar detsamma om och om igen. Kanske det stavas såhär "Vilosidophius", någon som vet vad det kan vara?! Namnet på en dinosaur eller nåt?


Ällingarna, de som var så små och söta, de hade växt utan dess like! Herregud vad fort det går. De acklimatiserade sig snabbt, fick flytta ut i stallet och sedermera ut till lilla dammen och vår stackars ensamma anka där. Han blev väldigt glad. Den förstkläckta, bruna, fina ankungen blev en hona och de två har börjat para ihop sig riktigt fint. De två vita hänger förstås med och de badar och badar, simmar och dyker. Så jag ber till gudarna att vi kan få lov att ha våra ankor ifred hädanefter, de är så trevliga. Grävlingen har vi inte sett skymten av, inte lyckats fånga heller dessvärre men som sagt grannarna här är underrättade och kanske har de haft jaktlycka. Jag står fast vi mitt beslut, dessa fyra ankor får bli kvar här och händer det nåt mer så får det va! Hoppet står till alla år här med lite höns utan några som helst problem med rovdjur...den tiden önskar jag åter.

       

Kycklingarna är riktiga unghöns nu. Dessvärre tre tuppar! Suck! Allihop blev de tuppar! Så nu har jag fyra tuppar och en höna. Kul. Om någon vill ha en trevlig tupp, blandning blomme - isbar så finns det tre att välja på här. För kvar kan de inte bli, det inser jag. Men jag har så svårt att bara slå ihjäl djur. Fullt friska fina unga tuppar, ska de behöva dödens dö bara för att de är just tuppar. Snacka om könsdiskriminering! Men så undrar man lite över naturens lagar, varför blir det så många tuppar, överflöd av tuppar. Hur skall varje tupp finna ett gäng hönor när det trots allt skall vara just ett gäng hönor på endast en tupp? Jag får iallafall tänka om, får se till att köpa hönor, just hönor som garanterat är hönor. Bestämma mig för en ras. Plocka äggen och inte ta fram kycklingar hur som helst och skulle det bli kycklingar så är de åtminstone renrasiga och kanske lite lättare att fömedla vidare.

Av Marianne - 10 juli 2012 08:51

Jaha, då var vi hemma igen efter semester i Danmark! Och det var verkligen behövligt att komma bort ett tag. Inte ett enda djur att tänka på, ingen mail, ingen dator, knappt ens mobiltelefon, bara nya intryck och upplevelser. Vi åkte husbil, och inte vilken husbil som helst utan i en "Concorde"...ett riktigt lyxåk, mer buss än bil och med alla tänkbara faciliteter. Fantastiskt smidigt.
 
Det är mina föräldrars Concorde, de är ute MYCKET och åker husbil hit och dit och överallt och nu fick vi låna den i två veckor, tack mamma och pappa   


Så med en femåring i familjen var såklart Legoland ett mål och sen vart det Lejonparken, Vikingaskepp i Roskilde, Möns klint och andra sevärdigheter.

 

Lejonen i lejonparken åt...på en häst, huvud och hals och ben var hela och synliga och revbenen avgnagda  . Det var liite magstarkt samtidigt som det verkligen kändes naturligt också på nåt vis.
     
Jag lyckades t o m få lilla familjen att besöka konstmuseet Lousiana, ett favoritmuseum för min del, jag har ju faktiskt läst konstvetenskap vid universitetet och jag äälskar Giacomettis skulpturer som finns på Lousiana. Magnus däremot är ju inte direkt intresserad...och Lukas, ja han har ju ett öppet sinne. Tyvärr tyckte jag inte utställningarna som var där just nu va nåt att ha…men vad man än tycker så väcker konst alltid några känslor!

Sned bil på Lousiana samt en väldigt stor tumme =)

     

 Danmark var även full av härliga lekplatser, mycket hopp och studs blev det!

Nu är vi iallafall hemma igen och nu har man lust att "ta tag i allt". Idag kommer hovslagaren vilket verkligen behövs, skor av hit och dit och Solidago har två hemska sprickor i två hovar som jag är orolig för. Har bestämt att åka på utställningen för partbred PRE den 2/9...så jag vill inte ha några halta unghästar eller andra bekymmer(det vill man ju förstås aldrig).

Skapa flashcards