Hästlängtan

Alla inlägg under maj 2012

Av Marianne - 28 maj 2012 15:58

Ja som jag tidigare nämnt fick jag alltså en äggkläckningsmaskin. Jag hade köpt två nya honankor
och de lade minsann tre ägg dagarna efter de kom hit. Jag sparade dessa ägg och kunde förstås inte låta bli att lägga in dem i kläckaren… sedan kom ju Gunilla med ytterligare ägg som jag köpte, 16 st. Dessa lades då in ca en vecka senare, lite rörigt i kläckaren kanske. Första gången för mig innebär total vetgirighet så jag har sökt på nätet, läst kollat små filmsnuttar och samlat tips och information kring kläckning utav ankägg. Dessvärre verkar det lite knepigare än med hönsägg. De ska doppas i vatten, mer luftfuktighet, verkar vara kritiskt på
slutet, de dör i äggen kommer inte ut osv osv. Men så finns de dem som inte verkar ha några bekymmer och inte göra för stor affär av det heller!


Jag beslöt att gå på magkänsla. Jag har ofta en förmåga att läsa på lite för mkt, fundera för mkt
och göra allt lite för komplicerat. Trots allt sitter det en del i ryggmärgen vad det gäller djur och magkänslan är inte att förakta!


Ok, så 16 ägg köptes, ett var lite sprucket så det vågade jag inte lägga in. 15 lades i
kläckare på kvällen den 12 maj. Två var obefruktade, 1 dog efter 5-6 dagar och
ytterligare ett efter 12-13 dagar. Nu återstår 11 ägg och alla lever och sprattlar på dag nr 16!!


Mina nya ankor lyckades påbörja äggläggningen i samma skede så ytterligare två ägg från dem
lades in samma lördag. Ett vart obefruktat men det andra är alltså också på dag nr 16!


Och under dessa dagarna har minsann ankorna och hönan gemensamt lyckats lägga ihop
ytterligare  en 12-14 ägg som en anka bestämt ruvar på just nu!

Försökte sortera bort hönsäggen, men nu vet jag inte. Kanske det blir en salig röra av ällingar och kycklingar om det nu blir nåt. Så sööt hon är lilla anka, gjort sig ett riktigt fint rede. Tänk att de orkar ligga och ruva dag ut och dag in. I lite mörker, ingen TV, ingen att prata med, ingen mobil, ingen bok, inget som händer, bara ligga och ligga timme ut och timme in,fantastiskt!

28 dagar är ruvtiden för en anka...och de tre äggen ja la in en vecka tidigare?! Ja alla var befruktade, ett dog dag 6 och tyvärr ytterligare ett dag 9-10, så bara ett återstår.


Lite tokigt, endast en älling, ensammen och luftfuktighet som skall höjas på slutet...bland de
andra äggen. Räknade ut att kläckningen borde ske på torsdag, alltså sluta vända ägget idag. Men i lördags sa magkänslan nåt annat, jag vände lite ändå... På kvällen PEP det som skam i ägget. Hördes ända in till sovrummet! Men herregud redan! Söndagen kände jag mig lite rådvill, de pep och pep och vid elva tiden vart där spricka i skalet...på dygn 23.


Magkänslan  sa vatten, vatten, jag doppade ägget, lade det på en fuktig handduk, väntade. Sent igårkväll petade jag pyttepytt på skalbitarna som var på väg att bli hål. Ska man ju inte, men det bara kändes så. En liten liten bit näbb kom fram och kippade efter luft. Tänk att ett ägg ett endaste litet ägg plötsligt kan vara så viktigt. Beslöt ändå att sova och låta det hela vara ifred. Men det känns lite som att en hjälp på traven med dessa ankägg faktiskt inte är helt obefogat. Kanske ankmammans tyngd på äggen hjälper dem att gå sönder, kanske
ankmamman är där och påtar lite i alla fall. Jag upplevde det i alla fall som att så fort man grejade lite med vatten och så så vaknade den lille till liv och ansträngde sig igen.


Morgonen kom och inget hade hänt. Jag tänkte först att det klart det är ju för tidigt, sen,  men om det är hål på ägget då måste väl allt torka och inte kan väl ällingen ligga hur många dagar som helst i ägget då??! Snart ett dygn gånget. Sprayade vatten på ägget, sa gomorgon, upp och hoppa!! Körde Lukas till förskolan och avklarade morgonbestyren här, sen upp till ägget igen.


Då minsann hände detta magiska! En ring runt ägget hade krackelerat, älling bände och krängde.
Jag sprayade en sista gång och fick sedan bevittna detta lilla underverk ta sig ut i världen. En liten fågelunge, så liten och mager, en "ful" liten anka som jag hoppas snart förvandlas till en såndär bedårande söt liten sak. Klockan
10.30 börjar den torka upp lite och det lustigaste är att när man pratar med den utanför kläckaren piper den så glatt tillbaks och kravlar sig mot ljudet av min röst. Lille stackarn, känns lite hårt att den nu blir ensam iallafall 1-2
veckor men vad roligt att det gått vägen såhär långt!!


Nu har jag satt på värmelampa  för att ställa in rätt temperatur och göra iordning för flytt ner till köket! Min första lillaste ankunge, så duktig och så bråttom ut. Inga 28 dagar , bara 24! Ja nu känner man
sig som en såndär stolt "hönsmamma", fånigt så det är inte klokt men riktigt roligt!!


De skall torka i kläckaren innan man får ta dem ut sägs det. Men när klockan vart två, 5 timmar efter kläckning och den lilla ankan ej vill bli torr, ligger och darrar därinne struntade jag i råd och rön! Ibland är det som om livet behöver en knuff i ändan, nån som rycker tag i en och ruskar runt lite så man får upp ångan! Så jag tog sonika ut den lille, stoppade i BHn och gnubbade lite i fjäderdräkten. Må det bärsa eller brista, går ju inte att ligga och tyna bort i en äggkläckningsmaskin. Än så länge verkar det bära, rsakt blev det liv i den lille, torr och med mer dunkaraktär hamnade han/hon sen under värmelampan. Ville genast påta i halmen, drack och åt och slutade darra, slappnade av i hela lilla kroppen och somnade så sött i värmen. Puh, nu hoppas jag verkligen denna klarar sig hela vägen, blir ju lite speciellt första gången, första ägget. Fortsättning får följa =0)
Det piper i den här apparaten!

 

Här ligger ankäggen. Och ett håller på att kläckas.

     
Och ut kom den här!!

   
Ligger i varmt sken under värmelampa och sen, tadaa se så söt jag blev!!

 

ANNONS
Av Marianne - 22 maj 2012 15:42

Yes, äntligen har jag fått tummen ur och fixat ett nytt batteri till kameran, nu kan jag fota igen och idag blev det några bilder på liven i sommarhagen. Inte mkt aktion, bara äta äta äta, men så underbart det är med sol och värme och vackra hästar på grön äng!

Bellis med maskros i munn.


Solidago gör sitt bästa för att reta Belladonna....

 
Men hon sa bestämt NEJ, jag ÄTER!! Så trist...

 
Men blid är han lille Solidago, lugnar sig så fort. 
 
Och här, världens vackraste rumpa, tycker åtminstone jag... och Solidago ;-) Belladonna, hon är så fiiin!
  
 
 
Vackraste Velevanten, min följeslagare!
 

Och såhär går det om man inte stänger bilen. har visst en hönsfamilj som vill ut och åka! 

ANNONS
Av Marianne - 16 maj 2012 12:58

Belladonna

Belladonna fick hon heta mitt vackra sto u. Bellis (SWB) e. Tendencioso IV (P.R.E) och visst blev
det ett väl passande namn. Då, när hon kom, föll det sig naturligt på två vis, det påminde om hennes mors namn, Bellis, och jag hade beslutat att döpa föl efter medicinalväxter!
Nu när jag vilar ögonen på min svarta skönhet med sin dominanta läggning och lite trolska look passar ju namnet än bättre.  


Belladonna har smalt klockformade, brunlila blommor. Frukten är ett svart, körsbärsliknande bär som
smakar sött och hela växten är mycket giftig. Dödlig förgiftning hos ett barn kan orsakas av så lite som 3-4 bär! Örten är en vanlig ingrediens inom häxkonsten  på grund av sina hallucinogena egenskaper. 
Linné gav växten namnet Atropa, som syftar till en av tre ödesgudinnor,Nattens döttrar, i grekisk mytologi. Atropos, den oundvikliga, den ödets gudinna som klipper av livstråden…  


En dramatisk blomma, fängslande, vacker men ack så farlig, ...om man inte vet vad man har att göra
med, påminner mer och mer om mitt älskade sto!

   

Belladonna betyder dessutom vacker dam på italienska. Växten har sitt namn efter att kvinnor från
Venedig upptäckte att om man droppar saft från bären i ögonen förlamas ögats iris och pupillen förstoras vilket skapar ett intressant utseende med stora vackra mörka ögon.

Ett skönhetsmedel alltså! Mitt i alltihop. Detta pga. att växten innehåller atropin som idag används inom medicinen för sin muskelavslappnande  och kramplösande verkan.


Belladonna är alltså en giftig växt och används i homeopatisk form i olika sammanhang.


Influensa och infektionssjukdomar med feber är Belladonnas stora områden, kan vara bra att ha
hemma i husapoteket vid influensatider...


Symtom kommer plötsligt och starkt, ofta med kraftig allmänpåverkan. Hög feber, glansiga
ögon, stark värmeutstrålning pekar mot att Belladonna kan vara till hjälp. Ofta med överkänslighet mot ljud, ljus och beröring.

   

När en häst behöver Belladonna som mest känner man sig allvarligt orolig då hästen är så kraftfullt
dålig!


Det är ett huvudmedel vid juverinflammation, som inte är så vanligt på häst men desto
vanligare på kor och används flitigt hos en del mjölkbönder. Kan hjälpa en häst med tarmvred som har våldsamma smärtor och är överkänslig för beröring. Men vid tarmvred skall självklart veterinären kontaktas först och främst!

   

Belladonna är ett effektivt akutmedel vid feber, bra att ta till när feber av nån anledning
blossar upp och blir ögonen glansiga är det säkra tecken på att Belladonna bör användas.

Men Belladonna kan även hjälpa vid starka allergiska reaktioner med svullnad, rodnad, hetta och feber.


Inom homeopati väljer man medel som passar patientens personlighet och läggning, speciellt
vid mer kroniska besvär. Karakteristiskt för Belladonna är rastlöshet, blir lätt upprörd, bullrig, syns och hörs. Kan var riktigt spydiga. Har ofta intensiva sinnesförnimmelser, livliga…här vet jag inte riktigt om mitt sto passar in, hon är inte den som blir såvärst upprörd, bullrig och spydig är hon inte heller! Nej hon är helt enkelt min Belladonna, vackra dam dominant, prylgalen, pillrig, lite lat, stabil med gott självförtroende och otroligt trevlig att umgås med!
  

Av Marianne - 14 maj 2012 14:13

Puh, nu har jag nääässtan kommit ikapp med alla mail som skall besvaras, papper som skall sorteras och uppdaterat hemsidan www.hastlangtan.se. Alltså nuförtiden är det ju fantastiskt vad informationen flödar åt alla håll och så många möjligheter att hålla kontakt med omvärlden. Men ibland blir det ju bara för mkt, känns som man gladeligen skulle kunna ägna större delen av dagen framför en skärm av endera sorten bara för att "hänga med". Och det går ju inte när det är så mycket annat som skall skötas och annat man vill göra.


Jag vill t ex själv vara med på tygelkursen vi skall ha den 3 juni! Kul att själv kunna skapa sina egna grejer tycker jag, hantverk för hästfolk, lite mer känsla då! Läs om kursen här>
Mina tyglar skall vara svarta, men hakarna är jag osäker på, jag gillar modellen på de mässingsfärgade men vill egentligen hellre ha silver...såhär ska de alltså bli och Lisa som skall hålla i kursen menar att det är ganska lätt att lära sig!
   
Sedan tänker jag redan på hur mycket annat man skulle kunna tillverka med denna fläta som bas. Hundkoppel, halsband kanske, grimskaft....getkoppel!!! Men nä, det skulle Folke bara äta upp, om det var gjort i läder.


Förbaskade getter de är på rymningshumör nu igen och jag vet INTE var de kommer ut. De två små går väl an, de gör ingen förnär men när Folke kommer farandes ja då får man hålla i hatten! Han kommer som en virvelvind och drar snabbt över varenda ställe han vet innehåller någor gott. Hönsmaten, hästkrubbor och gud förbjude om han kommer in på logen, då ligger alla fodertunnor burkar och säckar hej vilt över golvet! Sedan rabatterna, tulpaner, blommor, vinbärsbuskar och överhuvudtaget sådant matte tycker säärskilt mkt om det mals raka vägen ner i gapet på denna min galna älskade getabock!


En annan otroligt spännande begivenhet här i huset just nu är äggkläckningsapparaturen! Den är nämligen full utav just ägg. Imorse lyste jag dem, i princip alla visade redan tecken på att vara befruktade, såå nu är det till att vända på ägg och kolla temperatur och futktighet och vääääänta!  


Av Marianne - 7 maj 2012 15:26

Lastträna, ett sånt ord! För den icke hästmedvetna människan
torde detta kunna tolkas på de mest fascinerande sätt. Träna bort sina laster
kanske eller träna på sin last. Träna att lasta…vaddå??! Jo i detta fall
handlar det såklart om att lasta en häst. Låter ju inte klokt det heller. Pippi
Långstrump är väl iså fall den mest lämpade bruden för att helt enkelt lasta
sin häst, manuellt, lyfta den dit den ska. Och jag tror många hästägare hade
önskat sig vara Pippi i vissa sammanhang. Att lasta en häst är inte alltid det
lättaste men det kan också vara lätt som en plätt.


Solidago, hingst, 1 år gammal har endast tittat på
transporten faktiskt. Det har inte blivit av att vi har klivit in i den eller
åkt i den. Så för en tid sen kändes det som hög tid att lastträna honom. Dag 1,
halvt hysterisk. Solidago är kvick och alert och far gärna åt många håll på en
gång när han inte riktigt vet och förstår. Jag skapade tema ”sätta hoven på”  på gårdsplanen. En trasmatta, en filt,
transportens baklem och transportens fronturlastning ( ja, man kan även urlasta
hästar, kallas vanligen lasta av och brukar innebära att man känner sig med ens
avlastad). Eftersom Solidago verkar luta åt att vara en RBE dvs right brain
extrovert om man kan Parellis horsenalities, när han blir osäker så valde jag
att enträget, lugnt men med orubblig intention introducera trasmatta, filt,
fronturlastning, baklem…trasmatta, filt, frontur.. ja ni ser mönstret. Jag
insåg att om jag blandade ihop det hela, bytte ordning eller blandade in annat
infann sig åter halva hysterin. Så efter tålamod skrapade Solidago frenetiskt på
trasmatta och filt och la sin näsa på tranportens golv och var lugn. Dag 2
samma mönster återupptogs, fortfarande en ganska överenergisk och
överreaktionär  Solidago till en början
men ganska snart gick han på trasmatta, filt samt skrapade på transporten med
ena hoven. Efter några timmars vila var vi på det igen och trots allt kände jag
mig lite missmodig, tveksam kommer detta att lyckas, gör jag rätt osv osv. Vi
tjatade vidare och båda framhovarna stod rätt som det var på transporten. Plötsligt
får jag en blick av denna häst, en sån där blick på djupet. Han har så
fantastiskt fina ögon, verkar så klok och nu ser han sådär noga på mig som om
han undrar är det så att du vill att jag skall gå in här eller, är det så att
du försöker tala om för mig att det inte är nån fara att gå på läskiga saker,
är det så att jag kan lita på dig?! När han blir sån där, plötsligt lugn och
klok då blir man ju knäsvag. Allt verkar med ens  så lätt. Med darrande stämma och liten nick
svarar jag  ja! Okej, Solidago vänder sin
blick in i transporten och kliver bara rakt på. Vi går rakt igenom den vi
vänder och går in via fronturlastningen, vi går in och backar ur, jag skickar
in honom, han går in själv. Vi tar en runda på gårdsplan sen tillbaks till
transporten då sätter han av i trav rakt in. Jaa, så plötsligt var det
lasttränat och klart. Nu tar vi en paus för att sedan utöka det hela med att
stänga om honom samt åka några meter fram och tillbaka. Återigen förvånar mig
denne kille, så tossig han är, högt och lågt, hingstig och livrädd omvartannat
och så plötsligt klickar det bara till och han gör liksom vad som helst för en.
Fullkomligt ljuuuvligt!

Här nedan går han in själv medans jag fotar och sen står han lugnt och fint därinne och väntar på en bit äpple, duktig kille  

   

Av Marianne - 3 maj 2012 15:19

Fantastiskt solsken
och ett bra tag sen jag bloggade sååå...lite har allt hänt! Fjäderfän har varit
på tapeten och det får bli dagens ämne. Var på Bondens dag, hönsbytardag tillika barnloppis för ett par
veckor sedan och fick tag på två nya ankdamer i vit fjäderskrud. Hade med vår bruna
tupp i förhoppning om att någon ville ha honom men hjälp där var så trångt och
så mkt folk så jag ville inte ta ut honom ur bilen ens! Han åkte med hem
igen...varpå tuppfäktningen startade ånyo. Nåja, ankorna flyttade in i stallet
ganska förskrämda stackare och de blev om man så säger våldtagna av mina två
drakar när de äntligen fann damer på stället. Men efter en natt fejade och
grejade de två tjejerna iordning sig och började se ganska nöjda och
förhoppningsfulla ut. Några dagar senare fick de komma ut till dammen och
jisses så de badade. Nu är de riktigt hemmastadda och sällskapliga och supertrevliga. I måndags hämtade vi ett litet fint hus hos mina föräldrar som pappa snickrat till deras ankor som de dock ej har kvar. Hoppas dte skall komma till pass men det verkar som ankorna mest trivs utomhus...


Lilla familjen höna
med kycklingar som bott i köket fick också flytta ut. Det är ju inte klokt så de
växer kycklingar, går ju inte att ha dem inne i en liten bur...Men så en dag
när de fick ta sig en liten runda ut i gröngräset och jag vek undan blicken en
ynka stund så vart "den gråa" katten, (en fasansfull katt hon
är...) framme och nöp en utav de små. Trist, fy vad jag ångrade mig!! Härmed
inleddes operation stänga in hönsfamilj i box. Lyckades och de fick sittpinne
att öva på, lyckades! Så bra, nu får de helt enkelt vara här inne tills de är
stora nog tänkte jag. Men se det tänkte inte höna! Nästa kväll hade hon
verkligen lyckats få de små livet att klättra upp och ta sig ut genom
boxgallret och vidare genom stallet upp till den "riktiga" sittpinnen
som är upphängd i taket. En sån bedrift, fantastiskt...det var bara det att en
stackare satt kvar och pep hjärtskärandes i boxen!! Stolta höna uppflugen på
pinne struntade högaktningsfullt i detta, satt bara och väntade. Den kvällen
var jag trött. Jag fann det enklast att spärra in alla katter istället! Nu
pågår omkringflyttning av hönsfamilj, in i box, ut i provisorisk rastgård, upp
på sittpinne en stund och när natten kommer in i kaninbur med höna och
kycklingar vilt protesterandes!!!


Och dessemellan
skilja på stridande tuppar. Men så igår kom här en karl som fått tips från
Gunilla som jag köpte ankorna utav och ville minsann ha en tupp. Halleluja,
tuppen flyttade i ett nafs och som ett brev på posten infann här sig ett lugn
då min lilla hönsfamilj, mamma, pappa barn genast fann varann och håller ihop
så fint och allt blev liksom så rätt. 
Vad glad jag blev, hoppas nu min lille tuppeluppe får det fint på sitt
nya ställe med egna hönar och allt.


Nä det är inte slut
på fjäderfähappenings ännu..för innan jag hittade ankorna kom här av en
slump en väninna på besök med sin väninna som jag aldrig tidigare träffat. Och
hon hade äggkläckningsmaskin så jag frågade om utifall att jag inte fann levande
ankor kanske hon kunde kläcka fram ägg… Häromdan ringde hon och frågade hur det
hade gått med ankor och hon vill skänka mig hela äggkläckningsmaskinen!! Det
gick ju inte att motstå. En gammaldags variant men ändå! Så Lukas och jag for
för att hämta, vi blev bjudna på kaffe och kaka och pratade höns och ankor och
hästar och allt möjligt och hem kom äggkläckningsapparaten! Spännande, det
måste ju bara prövas! Det lär med andra ord fortsätta röra till sig på fjäderfäfronten framöver...


Idag i det vackra härliga vädret fann jag ingen annan råd än att låta lilla hönsfamiljen gå en stund lösa ute i allafall och med tuppen som en ivrig beskyddare nu känns det alltmer tryggt. Så då var det tydligen dags för nästa lektion för de små, jordbad! Ja, tupp och höna och tre små som faktiskt inte alls kom i kläm grävde ner sig i en endaste röra ovanpå och under varann i rabatten. Jorden sprutade åt alla håll. Valle kunde inte låta bli att lägga näsan i blöt och ingående studera denna röra av fjädrar och jord. Oj så rena och fina de blev, nöjda glada harmoniska. Ja, även om det är lite rörigt emallanåt med höns och ankor så är du ju så hemtrevliga och fina att ha här på gården!

Så lite bilder på dessa gynnare:

                   

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se