Hästlängtan

Direktlänk till inlägg 10 mars 2014

Vakuum

Av Marianne - 10 mars 2014 15:43

Tyst på denna blogg det är...lika tyst som här vid datorn. Vindstilla, något mulet och ack så tyst i mitt sinne. Lugnet före stormen...förmodligen. Jag står på randen av ett stup och mina vingar är inte riktigt utväxta ännu. Som i ett vakuum. Lugn bara lugn, tålamod och väntan! I sinom tid faller allt plats det är min absoluta tro. Kanske kanske jag då delar med mig mer av mina funderingar...Men idag bestämmer jag att denna blogg trots allt behöver lite luft under vingarna.


Velevanten är blockhalt! Står i sjukhage och är yyynklig. Hovslagaren hör inte av sig. Jag är rätt säker på att det är en hovböld...det hoppas jag verkligen iallafall! I väntan på hjälp ger jag således hästakraken Silicea. Homeopatisk meducin som driver ut var. Han är skeptisk Velisen, man vet ju aldrig när någon får för sig att förgifta en. Små små vita piller som prompt skall in i mungipan, nja, det vete sjutton om inte det kan vara gift iallafall!!!


     Solidago har en ink....ja, nu har jag konstaterat detta irriterande faktum att han har en ink precis framför skapet! Igen skall jag behöva tampas med ink helvete! Suck. Och något säger mig att trots framgång med Velevantens ink till slut efter mycket om och men, så kanske inte just den medicinen hjälper Solidago. Jag som trodde jag var färdigt med just inkar på mina egna hästar, underligt. Men jag inleder härmed samma behandling till att börja med. Conium, Causticum och Thuja, lite olika potenser, olika medel olika dagar och jag ställer in mig på att hålla på i 6 månader!! Tänker även täcka inken i ett jättetjockt lager fet salva, vaselin t ex. Ovanpå detta blir det en del uppstärkande medel för immunförsvaret och magen. Allt jag har i tur och ordning. Jag har mina aningar, denna ink ploppade upp så sakteliga efter antibiotikabehandlingen jag var tvungen att ge honom i våras i samband med kastreringen. Irriterande!! Även svansklåda drabbade honom efter denna kur. Skall villigt erkänna att jag slarvade med att ge honom stärkande kosttillskott efter det där joggla penicillinet. Ja, skomakarens barn helt enkelt.... Så jag tror att hans immunförsvar fick sig en däng, kanske ink - tendens ligger genetiskt ( vet ju en halvbror som har ...) och så skjuter de fart när kroppen har annat att tampas med och blir satt utan försvar. Nuförtiden finns det nya mediciner mot inkar, nya råd och rön från veterinärernas sida som jag inte är jätteinsatt i. Dessvärre är jag skeptisk, har stött på alltför många som kämpat och ändå inte lyckats. Jag vet att det verkligen kan vara ett livslångt elände och att man egentligen skall vara väldigt nöjd om man kan hålla det hela på en bra nivå. Velevanten har ju fortfarande lite inkaktig vävnad vid sitt öga, men peppar peppar, det har inte växt de senaste åren, sen jag slutade vaccinera honom. I hans fall var det förmodligen vaccination som satte immunförsvaret i obalans och inken passade på och växte och frodades. Ny kur med medicin så smalt den bort igen, men den liksom ligger där och lurar under huden som en äcklig parasit! Velevantenär ju trots allt 23 år och har levt ett friskt liv utöver sin ink så Solidagos framtid skall väl ändå var ljus! Här är han mitt lilla busfrö i sin nya "kollektion", orange skall bli hans färg tänkte jag, inhandlat på eurohorse. Tänk att han faktiskt har storlek full på grimma och hela 135 på täcket, lille skrutten, han har blivit riktigt stor ju!

   

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Marianne - 1 september 2017 12:34

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Av Marianne - 23 augusti 2017 13:43

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Av Marianne - 1 oktober 2015 12:46

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Av Marianne - 16 september 2014 11:31


Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Av Marianne - 15 september 2014 10:06

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se