Ja det var länge sen jag skrev nåt här...hösten har verkligen hunnit komma och mkt vatten rinner under broarna! Det har varit en månad i "Arnikas" tecken för mig, vad hade man gjort utan arnika - skademedelet nummer 1! Känner mig snart som en missbrukare, arnikatinkur, arnikaliniment, arnikaomslag, homeopatisk arnika för invärtes bruk, arnikasalva... Massor av små blessyrer på både stora och små men själv tycker jag verkligen att det varit riktigt synd om mig i några veckor...det började med att Bellis helt oförhappandes från ingenstans utan förvarning bet mig i armen när jag skulle till att spänna sadelgjorden. Under alla åååår med hästar, jobb med hästar, möte med hästar har jag klarat mig från att bli biten! Det gick så j-vla fort, men guuud vad ont det gjorde   Hon verkligen BET mig! Så jag släppte allt, vacklade in i min sadelkammare och tog fram allt vad arnika hette, rikitigt såg hur armen svullnade upp, på med arnika och sen ut för den där lilla skritturen jag hade planerat. Jo hästen stod kvar på samma fläck på gårdsplanen där jag släppt henne och såg äkta skamsen ut... Under natten fortsatte jag min arnikabehandling samt kyla osv och visst armen blev rejält svullen men inte så öm, nu tre veckor senare återstår dock en märklig knöl på armen som jag ämnar få undersökt i veckan, har liksom ingen känsel just på där... Med svullen arm begav jag mig till dumma dumma tandläkaren som absolut ville operera bort en visdomstand...trodde i min enfald att det skulle vara lätt gjort men se här blev man uppskuren och ihopsydd åt alla håll, svullen i munnnen och med halva käken ur led vände jag mig till min kära arnika, nu då homeopatiskt invärtes...för att skynda på läkeförloppet. Jag skall skriva ett helt inlägg om arnika nån dag för det är verkligen fantastiskt speciellt om man har det hemma och kan ta det direkt när skadan är skedd på både sig själv, hästar, hundar, katter och inte minst barn. Lukas kommer numer alltid och ber om arnika när han slagit sig så tårarna sprutar, ibland blir det inte ens ett ynka blåmärke efteråt!!

Nu hoppas jag slippa att ha ont mer. Känns riktigt bra med alla hästarna, för dagordning över vad som har gjorts. Bellis har satts igång rigoröst, skrittats och sista veckan en och annan liten travsnutt. I helgen var jag ute en timme med Belladonna på släp, mkt bra för Belladonna som gärna släpar benen efter sig, för det gör INTE Bellis, hon ångar på, skritt i friiiskt tempo! Till helgen bär det av på vår första clinic Belladonna och jag, med Karin Petersson, Parelli såklart. Ska bli så spännande att se hur min lilla dam kommer att bete sig! Här hemma går det ju jättebra det mesta. 
Lille Solidago börjar visa att han är en liten hingst, det skall vara närkamp och dras i grimmor, stegras och tjuvnypas. Han står i sin alldeles egna box över hela natten nu och leds själv till hagen på morgon och väntar så snällt och lugnt på mamma. 

   
Lilla Snuva drar sig inte för att kolla läget i hästhagen, kattungar har ju ett självförtroende som få =D

       Växer det gör hon och krukväxterna...nä de har jag plockat bort från fönstren, oorkar inte sopa jord var dag!