Nä, det blir nog inget sommarlov för Belladonna i år! Tyvärr blev Velevanten halt efter hopsläpp av hästarna på grönbetet. Han förtog sig såklart min gamle man och slet upp sin gamla svaghet i höger fram…. Solidago är kastrerad och får nu bara gå i hagen och inse att han är vallack och kan ta det lugnt och skönt och bara vara unghäst ett tag. Så fokus ligger på min underbara Belladonna! Tre år har hon nu blivit och växt till sig riktigt fint här i vår. Stora damen är hon min lilla fölunge. Och en dam i dess riktiga bemärkelse. Denna damen skall definitvt ha ett ord med i spelet. Inte tänker hon ställa upp på saker som inte passar. Nej, hon bör strykas medhårs samtidigt som vissa friheter bör dras in med omedelbar verkan annars kan hon bli odräglig  

Hon vet preeecis hur hon skall  få matte villrådig och osäker på om hon går fram för fort och kräver för mkt. Belladonna är allt lite lat minsann. Hon är den typ av prinsessa som helst avnjuter en ask praliner och ett gott glas rött vin medans hon slött iakttar hur andra jobbar och sliter.  

En livsnjutare med stort självförtroende, intelligent och intellektuell. Hon lär sig egentligen väldigt fort men det är inte så säkert att hon bjuder på sig. Man blir lätt lurad till att ta till lite tuffare tag och man blir lätt frustrerad irriterad när man inte riktigt får igenom det man vill. Jag vet ju att hon förstår, oftast, så hur gör man då för att hon skall vilja?!! Hon är en sån där typisk häst som med lätthet blir skänkeldöd, hård i munnen, hamnar på framdelen och får ryttaren att arbeta sig svettig utan resultat. Inte för att hon inte kan utan helt enkelt för att hon ifrågasätter varför??!! Svaret måste ju vara, för att det ska vara roligt! När Belladonna tycker att det är roligt ja då är det ju en helt annan sak, wow en sån power och lyster hon kan visa upp. Hon är så känslig, man behöver inte göra någonting hon vet precis vad jag vill och för en godisbit, ja då är hon beredd att gå precis hur långt som helst!!  

Nåväl, nu rider vi alltså in...och vi rider försiktigt ut. Jag följer Parellis system på mitt vis och vill ha henne utbildad t om Level 3 innan jag vill börja träna någon viss disciplin. Jag tycker Parelli är oöverträfflig vad det gäller att verkligen få hästen att förstå utan att tumma på relationen. Att redan från start få hästen lugn, trygg och således i skick att lyssna och lära sig hjälper och kommandon. Så jag rider just nu i min westernsadel, där jag obehindrad kan var mkt neutral, bara åka med när hon gör rätt och dessutom vara så pass trygg så att jag vågar gå på lite för att få henne att förstå. För det behövs, hon väntar länge och väl innan det blir tillräckligt obehagligt för att försöka hitta en lösning på att bli av med mina hjälper. Jag vill inte använda skänkeln så värst för att få henne att gå fram, utan jag svingar mitt rep först på mig själv och sedan mer och mer, hårdare och hårdare på hennes bakdel om hon inte lyssnar på mitt säte. Jag vill inte använda tygeln för att bromsa eller stanna utan vill i första hand att hon lyssnar på mitt säte, min energi, att jag så att säga slutar rida. Så jag rider in henne i repgrimma med antingen bara ett rep eller natural hackamore. Bett och träns har vi på då och då utan att använda det, så att hon bara blir van. Och det är ju en fantastisk känsla att bara tänka trav och hon faktiskt börjar trava, att bara andas ut, slappna av och hon stannar. Vi flyttar bakdelen och framdelen med hjälp av indirect och direct rein. Att styra är precis vad vi påbörjat nu. Att följa spåret är målet samt att kunna rida en mer eller mindre snygg åtta.  Då vill jag svänga utan att använda tygeln för mkt, jag tittar, vrider mitt överliv använder här skänkeln om det behövs sen slutligen ett ledande tygeltag. Igår introducerade jag sticken, för den vill jag gärna kunna rida med. Suverän att svänga med, förstärka med.  Vitsen är ju att få Belladonna lätt som en fjäder, känslig för minsta förändring och att hon (och inte minst jag) är helt klar med vad olika saker betyder.

Jag föredrar att renodla kraftigt innan jag begär fler saker samtidigt. Så om jag  t ex ber om trav så ber jag bara om trav, sedan vart hon travar eller hur det lämnar jag därhän tillsvidare. Det kräver faktiskt en hel del av mig, tillit till hästen, balans, trygghet, avslappning. För det är ju väldigt mänskligt att vilja ha kontroll. Att veta vart det svänger från ena sekunden till nästa och lite läskigt är det att be om trav på långa tyglar på en unghäst och hoppas att det inte blir typ bockgalopp!!! Men nu känner jag ju Belladonna väl, inga bockgalopper i onödan här inte! Och grunden på marken är ju lagd, hon förstår väl att gå undan för tryck, att synkronisera med mig och verkar hon vara i sin egen värld då hoppar jag av och återfår samspelet från marken. Det är ju sååå roligt!! Jag känner mig än så länge riktigt trygg med denna vackra dam. Jag älskar hennes psyke (för det mesta) och bara jag ser till att själv må bra, inte vara stressad osv så vet jag att vi kommer att kunna ha så mkt roligt hon och jag, på alla de möjliga vis!

Igår red vi sedan hela vägen tillbaka till sommarbetet. Lukas gick före som en liten ledsagare och motivationen att komma tillbaks till kompisarna i hagen var precis lagom för att få Belladonna att skritta på sådär härligt, då är sommaren underbar!

I gröngräset, 

Man blir trött av alla nya övningar!

Skönt att ligga helt utslagen och bara jäsa!