Jaha så har ytterligare en helg gått. I fredags kom jag hem efter möte med Tina och fann att Romera fått juverinflammation...igen   Kände direkt att allt inte var som det skulle även om inget påtagligt syntes när vi gick från hagen. Jag har haft stona och fölen i hagen längst bort och det har blivit en mysig stund att leda dem till och från hagen...jag tar bara Bellis, det är hon som är boss  , så går jag först sen kommer Bellis, fölungar, Romera, Valle och längst bak knallar Lukas och kollar in sniglar och diverse annat spännande på vägen. Det känns som om vi är en enda stor familj och alla är så lugna och beskedliga, men det är väl tur man bor som man bor, utan vägar och alltför många grannar ifall de skulle få ett ryck! Nåväl, Romeras juver - supersvullet, varmt och något förhöjd temp hade hon men jag kom nog på det i riktigt god tid och veterinären kom snabbt, så nu är hon satt på medicin några dagar och allt verkar gå mot det bättre, attans att hon skall få juverinflammationer dock!! Lördagen flöt på väl, vi hann ikapp oss lite med gräsmatteklippning! Det är ju inte klokt hur allt bara växer igen! Och jag efterlyser en uppfinning som lätt och effektivt rensar grus, grusvägar, grusplaner, grusgångar...varför hittar ingen på en sån grej?! Helst självgående!! Och så söndag, varit iväg och jobbat hos Anne, en gammal trogen kund. Var länge sen nu jag var hos henne så det var riktigt kul att se hennes hästar igen! Sen började det regna. Och när det regnar blir man blöt. Och när Belladonna blir blöt.... Alltså jag har alltid tyckt min gamle Velevante varit förfärligt sjåpig som måst rulla sig nästan innan han hunnit in i sin box, sen fick jag min hund Valle, han var snäppet värre, en släthårig Fox som formligen måste rusa runt i hela huset liggandes på sidan så fort en matta dyker upp, vältra sig i alla tänkbara sängar, fåtöljer, soffor och sen rusa vidare som om man kunde springa ifrån vätan... Men nu, nu har jag en fölunge som har för avsikt att riva hela stallet under riktiga illtjut kastar hon sig omkring bland hö och halm spån och stackars vattenkoppar, krubbor , väggar och sin uppgivna mor som snällt klämmer in sig i ett hörne och bara suckar. Herregud vad de kan sprattla, det är med andan i halsen man står och bara hoppas att hon inte skadar sig...bara för lite regn. En sån syn när hon ställer sig upp med spån som yr, halmstrån i öronen och hötussar på alla tänkbara ställen, alldeles stilla, stilla för att plötsligt känna hur vattnet sipprar genom pälsen, häva upp ett nytt tjut, kasta sig ner, benen i vädret, rulla, rulla, rulla. En sån tur att hon inte är en hund! Nåja inatt står de inne och får sova torrt och sköönt