Strax skall jag hämta hem ett par hästar från beteshagen allra längst bort. Där har de gått och ätit och haft det bra de senaste veckorna. Ridning står på tapeten, Velevanten och jag ligger i för att komma i god form igen...det gick riktigt riktigt bra tills i fredags då han var lite halt på vägen tillbaks till hagen. I lördags kom Åsa och Matteus på besök och vi red ut en sväng, även då lite stelt och stappligt stundtals så jag är spänd på att se läget idag efter några dagars vila. Hoppas hoppas hoppas att det bara är en övergångsfas, han är ändå 20 min härlige Velevante och vi har allt slarvat för länge med kontinuerlig träning nu. Så blir det lite umgänge med ettårsdamerna och lille Solidago. Han lär sig att stå uppbunden, bli ledd, grimma av grimma på, lyfta fötter, borstas, sprayas, pillas med och han är gudago, en riktig myspelle. Lugn och väääldigt sällskaplig och när han springer omkring syns hans mkt trevliga gångarter, så taktmässig och fin," galopp ombyten med gest"! Kycklingarna är utsläppta på vinst och förlust! De har överlevt katterna och Valle i ett par dygn nu. De är rejält frigående kan man säga mina höns. En björkstam hänger i taket i stallet och nu har jag byggt på med lite pinnar längre ned så att de små hittar upp de med och det går toppen. Idag öpnnade jag dörren på vid gavel så nu är det bara att traska som man vill här i världen. Jag tog en kopp kaffe på bänken utanför stallet och de är så söta mina gynnare kommer kilandes i full karriär allihop, dvs stallkatterna, grisen, hunden såklart, tuppen, hönan och alla de små kycklingarna i en salig röra runt mig, synd att man inte har ro med fler koppar kaffe på bänken...det är ju en lisa för själen! Några bilder på Solidgo!

Usch, vaknade med huvudvärk, skrapig hals och allmänt illamående, blä. Tagit flera timmar att "komma igång", en äkta måndagsmorgon i dess allra negativaste bemärkelse! Och dessutom...ett besök hos tandläkaren väntar i eftermiddag  

Har lite tid "över" nu såhär mitt på dagen så beslöt att bara göra nåt nöjsamt som att blogga och lägga ut första fölbilden på Hästlängtans hemsida, först ut blev en liten islänning! Vi, Tina & jag tyckte det kunde vara kul att publicera bilder på era föl därute, det finns ju inget mer bedårande, uppiggande och mer somrigt. Så vill ni va med skicka gärna bild och lite info om din fölis till marianne@hastlangtan.se

Tänkte också sortera lite bland alla mina bilder och filmklipp som hopar sig här i datorn, se om jag kunde lyckas lägga ut nåt litet klipp här på bloggen!

Gustav Adolf, min ståtlige tupp har det senaste lagt sig till med att hoppa på en och annan stackars besökare...den endaste hönan här är en liten vit dvärgkochin, Emma, som för länge sen lagt sina sista ägg Hon är inte så värst imponerad av ståtlige Adolf. Hon gömmer sig i någon krubba med jämna mellanrum så hon får lite lugn och ro. Men Gustav Adolf vill ingen ro ha. En tupp i sina bästa år gör så gott han kan för att vara högsta hönset på gården. Magnus hotar med hagelbössan om han inte skärper sig...jag hoppas fler hönor är bästa boten! Skulle egentligen ha hönor, vuxna hönor som inte blir kattmat, meeen...nu har här införskaffats 4 st kycklingar, ganska stora kycklingar och de växer som attan så snaaart är de hönor och Gustav Adolf stoltserar omkring deras utebur på gräsmattan och inväntar "lammkött" med stor förväntan. Två Blommehöns och två Isbar blidde det och.... det är ju inte hundra procents garanti att det blir hönor....kan hända nån... eller alla blir tupp!!! Hur som helst de är jättemysiga nu, kvittrar och kuttrar och äter och växer. Ungefär som Gustavsson Solidago, äter och växer. Härligt är det med små djur som växer upp, riktiga lyckopiller är de allesammans. Tur man har dem att gå ut och glädjas åt efter arbete vid datorn med papper, papper, räkningar och annat trist.  

Nu lyser äntligen solen. I eftermiddag skall jag ut och greja med alla mina hästar! Velevanten skall ridas fem dagar i veckan har jag bestämt och jag hade tänkt börja skola ihop honom med Belladonna så att hon kan få följa med ut på turer vid hand! Men så när regnet står på tvären och blåsten viner runt knutarna är det inte alltid läge... Stackars lille Solidago, eller Gustavsson som han numer kallas, frös så han hackade tänder trots att han knappt några tänder har, igår när jag tog in dem från hagen. Det är sonen Lukas som helt naturligt och självklart bara kallade lille fölisen för Gustavsson dagen efter han föddes.Charmigast var det tyckte jag när han tillslut frågade mig - Mamma, vad heter Gustavsson??!! Jag svaradde förstås Solidago! - Jaha, sa Lukas, Gustavsson Solidago!! De har funnit varann de två, Gustavsson får rätt som det är en riktigt go kram vilket han tycks uppskatta och Lukas säger  -Han tycker om mig, Gustavsson Solidago är min bäste vän!

Jag tror nog den lille hingsten kan bli mångas bästa vän för jisses en sån go liten kille. Super social, glimt i ögat verkar lugn och trygg och det märks verkligen att det är en liten kille! Nu går jag bara och väntar på om han blir brun eller skimmel, inga vita strån ännu...borde det inte synas snart isåfall?!!

Var en sväng på Iberisk hästfest i lördags. Kom väl lite dumt mitt under lunchen men fick sett "hingstvisningen" och lite working eqitation...Tja känner som vanligt att det är inte lätt med sådana arrangemang, att få publik, deltagare och så vidare. Vädret gjorde ju inte saken bättre...det var lite segt och inte riktigt så många tjusiga hästar som man förstås hoppas på men mkt roligt att sådana här grejer anordnas trots allt!! Hingsten Fardelejo var duktig på att stegra sig..på kommando förstås, riktigt maffig!

Sen var det ju en tjusig Lusitano vid namn Xadres som dessvärre var rejält spänd och nervös inför uppgiften att visa upp sig, hade ganska nyligen flyttat hit och var väl inte riktigt varm i kläderna ännu. Jag tyckte nästan lite synd om honom ett tag, de kämpar så hästarna att vara oss till lags trots att de ibland samtidigt går runt med panikkänslor och helst av allt vill lägga på benen och fly! Vårt jobb att kunna rida och hantera dessa ädla djur och samtidigt kunna förmedla trygghet och harmoni är verkligen en ädel konst och en svår balansgång   

Ha så ska den då säljas min gamle trotjänare, suck! Många vattentankar har den släpat till hästarna om sommrarna, harvat ängarna och skottat undan snön på vintern mm mm. Alla har vi fått plats innuti, jag, min hund Valle, min lille son och eventuellt en eller annan katt eller glada besökare som vill åka traktor på landsbygden. Alla har vi uppskattat en liten färd med min pärla! Startat har den alltid (nästan)!! Ren och fräsch har den aldrig varit, färgen är åt det roströda hållet och däcken mår bra av att pumpas ibland har jag märkt, då går den lite fortare!!!

Men nu, nu har vi beslutat att vår fyrhjuling får ta över Zetorns sysslor...och jag hoppas denne godhjärtade samarbetsvilliga gårdskamrat finner ett nytt varmt hem där han kan känna sig behövd och kanske bli lite mer ompysslad! Än så länge har han en hel del mer att ge! Med följer snökedjor så han kan ta sig fram ordentligt och ett plogblad om än med en och annan buckla.

Hem viktigare än priset tycker jag...

men för att han inte skall hamna i fel händer vill vi ha minst 8 000 kr!

Älskad - kommer att bli saknad  

Idag är första dagen av resten av ditt liv! Så sant som det är sagt för oss alla men allra mest just idag för lille Solidago, första dagen i livet och första dagen av resten...en bildkavakad över dagens utevistelse i rundkorallen, numera "lekplats".

Så gick det trots allt efter regelboken tillslut! Efter ytterligare en dags seeeg väntan kom han, hingstfölet, just då svenska bidraget i melodifestivalen drog igång! Så här hoppade vi alla ur soffan och sprang ut i stallet istället och hann precis i tid till att bevittna och assistera lite då Romera fölade.

Det gick sååå bra, allt precis som det ska, fölning, resa sig, finna mjölkbar, efterbörd så nu är det kisseri och bajs kvar att ha lite koll på och några sköra dagar i livets startgrop för Solidago, så skall han heta (jag namnger mina föl efter läkeörter) och det bidde en liten hingst precis som jag visste. Brun verkar han vara, men en skimmel kan ju gott hända att det blir!

Hur som helst så verkar han vara en pigg och kry liten krabat och mamma Romera var fantastiskt duktig, detta får bli hennes sista föl, lilla fina tappra Romera. Hon är hela 20 år i år och fruktansvärt stolt mamma igen, det rikitgt lyser i hennes ögon! Men dräktigheten på slutet gjorde det jobbigt för henne att resa sig, hon var mkt rund denna gång och det har varit lite av en mardröm att finna henne liggandes i snön i vintras och i boxen nu det allra sista. Natten till måndags hade hon kämpat sig alldeles svettig och lyckats sparka sönder väggen och få ett tråkigt sår på frambenet. Jag beslöt att låta henne gå ute istället vilket hon har gjort men ikväll stod regnet på tvären och i valet och kvalet stod jag länge och iakttog henne när hon skrapade med fötterna, knep med svansen och riktigt darrade...fölning på gång eller fryser hon. Beslöt att ta in henne trots allt eftersom jag ändå tänkt vaka hela natten och oj så lycklig hon blev. Kliade sig mot allt, gnubbade rumpan mot väggarna, åt och drack och fick på sig tjock filt och svettäcke. Sen gick jag in, satte på min lilla babywatch klockan var ca halv nio. Jag var rädd att hon skulle vilja lägga sig och vila och sen inte orka upp...hade gett upp hoppet om fölning. Och vid halv tio såg jag att visst hade hon lagt sig, precis där hon brukar. Ja ja, får väl gå ut lite senare och se till att hon kommer ordentligt upp tänkte jag samtidigt som den där känslan smög sig på och javisst en stund senare såg jag att hon la sig platt och jag gick ut och mkt riktigt fosterblåsan skymtade därbak. Lite väl nära väggen låg hon men det kändes inte läge att be henne resa sig, Jag hjälpte till istället, fick undan halmen utefter väggen och när bog och bringa väl var ute kunde jag lyfta och rikta lilla fölisen lite undan från väggen. Skönt ändå att de båda är inne och det inte blev fölning ute i det blöta kalla, nu hoppas jag Romera har lättare att resa sig, många kg lättare...men lite orolig är jag, vill ju inte att den lille skall hamna ikläm så det blir lite fölvaka iallfall. Men nu har jag stärkt mig med en kopp starkt te ett par rostade mackor. Hela huset sover och jag skall gå ut igen och lugnt och skönt bara njuta av det lilla miraklet. Fantastiskt är det att få vara med när en liten häst kommer till världen!

Några bilder...

Solidago är e. Razonado Mac (PRE) u. Romera (andalusier), spännande att se hur han kommer att utvecklas!

...efter förra årets fölvakor och erfarenheter kändes ju läget betydligt lugnare och klarare i år. Nu vet jag hur de funkar, damerna och de följde ju "regelboken" till punkt och pricka! Så när Romeras mjölk blev knall vit, vaxproppar infann sig och hon dessutom lade sig och såg ut precis som om fölning var på G i onsdags morse....så börjar jag bli trött nu på att gå och vänta. Vaxproppar - föl inom ett dygn.. eller två...eller tre, eller kanske ett par veckor?!! Visst jag vet att det egentligen inte finns en regelbok för alla tecken inför stundande förlossning...men förra året var de där käcka vaxpropparna där på morgonen och vid femtiden på eftermiddagen var Pimpinella kommen, klart man tror det skulle vara detsamma nu. Nä, hon går här och betar och ser ut som om vadå föl.

Seeeeegt   

Kan inte nån annan stå för undantagen