Mina föräldrar kuskar runt i Italien med sin husbil, äter säkert god pasta, glass och vansinnigt gott kaffe ( nä jag är inte alls avundsjuk ;-)! Så vad får jag göra, jo åka och se till deras Alpackor!! Fem stycken är de, strosar graciöst omkring med sina långa halsar. Går alls inte att klappa men matas med lusernpellets är det som gäller för att de inte skall bli förvildade. De kallas sto, föl och hingstar precis som hästar och verkar snarlikt lika dyra i inköp och har typ pass och grejer. Små grimmor har de med, alla har förstås var sin färg, och grimskaft såklart matchande. Mina föräldrar går nämligen på promenad med sin "packor", till omvärldens förtjusning, där skiljer de sig markant från hästar (och hundar), för de drar aldrig i grimskaftet, är inte svåra att hålla, skall inte äta gräs på vägen utan följer så snällt med! Ja, mkt djur är det, av alla de slag - härligt!  

Idag har jag varit trött efter gårdagens färd ner till Skåne med Romera och Pimpinella. De är nu inkvarterade på Stuteri Pepino PRE för ombetäckning. Alltid lika trevlikt att komma till Pepino PRE! Denna gång är det "Trazzel" som förväntas bli fadern. Allt gick väldigt bra måste jag säga. De stod som ljus på vägen ner och inte minsta tumult när de fick komma ut i hagen med Saras egna två ston och ytterligare ett sto, alla med "Teddy-föl" vid sidan. Det var riktigt kul att få se fler föl efter Tendencioso ihop med Pimpinella. De är lika på många sätt men ändå olika. Annelie, som var med och hjälpte till, och jag fick en liten rundvandring och visning av hästarna och hingstarna. Solen sken och det var allmänt härligt att vara på hästutflykt! Tog lite bilder...

Här klappar Sara om den otroligt majestätiska och lugna harmoniska hingsten Razonado-Mac, alis Trazzel.  Och Här tre 2-åriga huliganer som fick påfyllning av vatten när vi ändå var där! Charmiga!!   Och Saras två egna föl efter Teddy, Optima och Primera.

Tack Annelie för en jättetrevlig dag!! Och tack Sara för att du ägnade oss tid!

När vi kom hem vart det så toomt i hagen. Stackars Belladonna saknade syrran.  Idag beslöt jag mig för att släppa ihop dem med vallackarna....Jodå det gick bra, men jag var rädd en stund. Jisses vad de var elaka de tre herrarna. Galopperade efter den lilla med strukna öron blottade tänder och såg ut som de verkligen ville döda. Aldrig sett Velevanten sån :-( Bellis är inte att leka med dock, hon tog till hårdhandskarna och jag började snarare oroa mig för om en eller annan vallack skulle kunna bli ihjälsparkad! Men det varade inte så lång stund. Matteus gav upp fort sen talade Velevanten om för Rednex att han inte får hälsa och sen tog sig Velevanten an den lilla nya familjen och allt vart lugn och ro. Nu hoppas jag bara Romera blir dräktig på stört så jag kan hämta hem henne illa kvickt ;-) 

Oj oj oj vad tiden går. Nu är det redan juni och faktiskt sommar. Fortfarande rätt hektiskt men hästarna har iallafall fått sommarbeteshagar, gödselstacken är utkörd och tom med gräsmattan är klippt! Ogräset i min stora perennrabbat är dock överväldigande frodigt...

Kursen i Tvååker (för redan två veckor sen!!) gick riktigt bra tycker jag. Missade förstås som vanligt att ta lite bilder... Vi hade otroligt tur med vädret, bara solsken, varmt och gott och mkt motiverade deltagare!! Maja,som har stället hade två fantastisa ankor som jag genast föll för, såna bara måste jag ha i vår damm nån gång i framtiden.

Här hemma är det kurs för mig lite om vartannat. Velevanten hade fått en hovböld stackarn, då kan man ju nästan inte gååå, så vi har stått still och inväntar nu hovslagaren för att få på skon igen. Fölungarna däremot, på dem är det full fart. Belladonna testar rejält hur mkt man kan flytta på folk och tugga på saker. Hon är riktigt framfusig och busig, självsäker och inte särskilt beroende av sin mamma. Bellis bara tittar på mig och suckar. Men imorse tog vi en liten ridtur jag och Lukas barbacka på Bellis och hoppades att Belladonna skulle följa med. Det gjorde hon. När världen blir stor är det ändå bäst att hålla i mamma!! Naturligtvis träffade vi på de odrägliga älgarna som häckar här. Lite nervöst men det gick strålande!! Och ack så härligt när det är precis lagom varmt, lagom med flugor och så vackert i naturen, usch vad man är lyckligt lottad!!

Pimpinella har fått hjälp med sina små ben. Kjell Reimertz har varit här två gånger då hon var litex-bent fram. Sista gången, i måndags lade ha lite plast på insidan av vänster fram och ta-daa nästan som ett mirakel! Bara efter några steg slutade hon vinkla ut benet som hon gjort tidigare, det har blivit sååå mkt bättre!! Sen galopperade hon som en j-kla maniac på kvällen, öronen bak och frambenen upp över huvudet och fram, järnet ner i backen , så bakbenen och skjuta ifrån och vroom hon lekte raket kanske! Jaha, det var den plasten tänkte jag, fick iallfall sitta  typ 4 timmar, men nädå den satt minsann kvar och gör ännu!

Så är det då äntligen varmt och gott ute. Ovant att plocka av sig tröjan men ack så efterlängtat! Och som i ett trollslag så har flugorna också dykt upp, grr, Romeras ögon är redan lite irriterade hon är jättekänslig. Jag undrar vad Pimpinella skall säga när hon får se morsan i sin tjusiga flugmask för första gången =))

Idag har jag haft lastträning med Pimpinella. Hon är så känslig och lite skygg men har nog ett modigt hjärta innerst inne, skuttade upp på lemmen för att skutta av lika snabbt och effektivt, huh så läskigt. Har i stort sett bestämt mig för att betäcka om Romera med Stuteri Pepinos vackra hingst Razonado-Mac. Så då blir det till att åka för lilla Pimpinella!

Matteus blev godkänd av hästtandläkaren igår till Åsas förtjusning. Han har haft lite problem med fickor mellan ett par tänder där det samlas foder och skit och blir inflammerat. Men nu var det mkt bättre och Christer Korpe berättade om Särö Hästklinik där han håller till nån dag i veckan. Lät fint och tivsamt! Jag hoppas kunna hänga med på ett hörn där med och fortsätta vårt samarbete Kjell, Christer och jag efter mina år av mammledighet.

Här Matteus en gammal sommarbild!

Nu bär det av ut till solen, det är bäst att passa på att njuta    

Oj oj oj vad tiden går, man hinner ju bara hälften av allt!! Det har redan gått nästan en vecka sen fölunge två beslöt sig att komma till världen mitt på blanka eftermiddagen på det absolut smutsigaste stället i hela hagen! Tina var  på plats då vi hade möte / planeringsdag just då. Denna gången var det lite mer tumultartat med galopperande hagkompisar mitt iallt, rullning i leran och staket ivägen men på det hela taget gick allt riktigt bra! Och en sån pärla till fölunge, hon har genast blivit allas favorit verkar det som, sååå bildskön som hon är med sin stjärn och sina vita strumpor. Jag var helt inställd på en skimmel, totalt oförberedd på att även hon förmodligen blir svart...så nu står jag här med skägget i brevlådan och vete tusan vilken jag skall behålla!!!

Näe, jag har inte tiiid med två unghästar, MÅSTE sälja en!!

I helgen planterade vi skog hela familjen, just när det ösregnade naturligtvis så det återstår ett antal tusen plantor, hrm...jag tycker det är ungefär lika kul att plantera granar som Magnus tycker det är att mocka. Man har olika intressen här i livet helt klart men Lukas och Valle sken som solar i regnet blöta och glada i hågen, leriga och smutsiga vältrade de sig i mossan och belöningen blev en rejäl sovmorgon dan därpå =)

Nu är nästa vecka redan här, fullt upp med att planera helgens NH-kurs, bygga sommarhagar och imorgon kommer Christer Korpe för att "borsta tänderna" på Matteus. Sen blir det kanske hovslagar besök för eventuell korrigering av små fölben.

Usch, det är blåsigt och kallt ute, våren är visst seg precis som vintern var. Det gröna gräset växer med snigelfart och nu börjar det tryta på höet.... Jag har massor med hagar att få ordning på i år, min kära sambo, Magnus har kört med sin "energiklipp" på grävmaskinen och klippt bort en massa sly. Det är ihopkört för att bli flis så smånigom och OJ vad mkt det blidde!!!

Allt detta hade man ju aldrig orkat få undan för hand!

Belladonna, mitt lilla fina föl bara växer och växer. Idag blir det nog ingen "träning" men annars har vi kört så gott som dagliga pass med små övningar á la Parelli NH. Vi har gått över presenning, lekt med boll, bommar, plastpåsar, paraplyer. Tassat på transporten, knallat efter mamma i skogen och lite annat smått och gott. Så är det där med respekten...att kela och gosa det faller sig naturligt tycker jag men nu börjar hon bli riktigt kaxig och då är det lite lurigare! Romera börjar nog bli klar för fölning också. Då blir här två!!! Skall bli så spännande en gång till. Hoppas hon hinner med detta innan den planerade kursen i Tvååker i slutet av maj, man vill ju ogärna åka bort för länge sådär i sluttampen...

I måndags var det äntligen dax! Efter en hel natts vaka gav jag upp kl 6 på morgonen och somnade så gott! Typ kvart över sju väckte Lukas ( min pojk) mig och efter att ha slängt en blick på babywatchen väcktes mina misstankar. Nja riktigt sig lik är hon nog inte, Bellis, men det krävdes minsann kritiska ögon för att se detta, det var inget direkt påtagligt bara liksom pyttlite mer rörelse i boxen än vanligt...jag avvaktar med morgonfodring, vill ju inte avbryta något...Strax efter 8 stod det klart, här är fölning på gång!!! Vi fick samlat ihop oss Lukas, Valle och jag. Det var ju inte min plan att ha med en hund och en treåring men vad gör man, hunden behöver ut och kissa och barnet vågar man inte lämna inne utan tillsyn och nu började det bli bråttom! 8.30 äntligen framme vid boxen, vattnet hade gått, hon vandrar runt. Tar ett djupt andetag och lugnet i mig infinner sig, det brukar tacksamt nog göra det när det liksom gäller! Morgonfodrar de andra, det blir lugnt och fint. Riggar upp stol för Lukas att stå på för att se ordentligt, då blir även han lugn, inser allvaret då han seer att nu har Bellis lagt sig. Valle får vackert vänta ute.

Nu är kl 8.40, kl 9.10 skall det var klart tänker jag, hämtar kamera och filmkamera och vi står försynt utanför boxen och kikar...Hon har lagt sig lite dumt nära väggen, men jag väntar, hon reser sig och jag ser två framben(!) sticka ut. Hon lägger sig lite dumt igen...jag väntar. Nu har det gått en kvart. Jag beslutar mig för att gå in. Hon reser sig och lägger sig perfekt mitt i boxen! Jag ser en liten mule och fosterhinnan är spräckt! Backar undan och väntar...då reser bellis upp huvudet och spänner ögonen i mig, STINT tittar hon på mig som om hon vill säga - STÅ inte bara där! GÖÖÖR NÅT MÄNNISKA!!!

Jag hade gjort rent mina händer och engångshandskar med mig så det vara bara att gå fram och ta tag i de små benen, känna efter lite hur detta kändes. Bellis lade sig genast tillrätta, vi inväntade nya värkar och nu tog hon i utav bara den, jag hjälpte till försiktigt och det dröjde inte länge innan bogarna gled ut. Puh! Jag flyttade mig undan, fölet skall få viktigt blod genom navelsträngen, bara bra om bakbenen stannar kvar inne en stund.

Det var som att trycka på en knapp, från att en till synes livlös liten häst gled ut reste hon upp sitt huvud, tittade sig omkring och började reda ut sina långa ben! Bellis låg kvar, låg som utslagen. Hon fick ut efterbörden så tätt inpå att navelsträngen inte ens hade gått av. Kl 9 var det färdigt! Fölet var på benen inom 10 minuter, strax innan Bellis reste sig. Hon hittade maten utan vidare omsvep och Bellis pysslade och slickade och gnäggade sådär djupt och välkomnande!

   Bättre fölning än såhär kunde jag inte ha önskat! Solen sken in under tiden, ljudet av de andra hästarna som mumsade hö låg i bakgrunden. Jag fick filmat, fotograferat och Lukas fick också var med om denna stora händelse, ett riktigt minne för livet!

Det blev ett svart stoföl med en vit kota och hon skall förmodligen heta Belladonna     

Alltså jag inväntar en fölning, min första. Och detta är nåt jag väntat på i flera år då jag haft viss otur. Men nu, nu har jag två dräktiga ston med magar som rör sig och allt verkar bra ( ta i trä). Bellis som skall vara först ut har gått över tiden i ca 1-2 veckor...känns som år! Konstigt nu när det ändå bara blir närmre och närmre så har jag liksom väntat för länge så man tappar sugen! Orkar liksom inte tro på det mer och det har aldrig känts så overkligt som nu att det skall stå en liten fölunge ute i stallet snart!

Har skaffat en "babywatch", borde jag ju haft till min son...men då tyckte jag det var överkurs. Nu däremot är det ju perfekt att ha översikt över boxen inifrån huset och billig var den också (fynd på Tradera) om man jmf med typ horsecam. Så de sista nätterna vaknar man ju nån gång då och då för att spänt se på den lilla bilden och blir nervös när hästen ligger och toksover  i halmen! Därav är man ju lite trött och sliten och tiden liksom sniglar sig fram. Föröker koncentrera mig på andra projekt men konstigt det där med väntan, trött på det men väntar det gör man och då är det liksom svårt att på riktigt ägna sig åt annat!

Jag hoppas på föl inatt!

Försöker infoga en film från youtube som väl visar vad det är jag väntar på!

/ Marianne