Hästlängtan

Senaste inläggen

Av Marianne - 30 september 2010 13:49

Fick ett låångt mail från Anette som jag bara kände att jag måste dela med mig utav! Hon har varit på äventyr i Nordamerika och skriver bl a:


" jag skriver till dig för att jag måste berätta om de underbara hästmänniskor jag har träffat. Riktiga Horsewisperer. Människor som verkligen levt med och tränat hästar i generationer. Som behandlar hästen med stor respekt och som kan konsten att läsa av en häst. Både indianer och cowboys.
När jag åkte till USA så hade jag en förutfattad mening om att hästar tränades med "hårda" metoder och att man rider med skarpa bett och vassa sporrar. Så fel jag hade.
 
Alla hästar, förutom några enstaka,  reds bettlöst med hackamoore och på långa tyglar. Inga sporrar.
 
Allt kanske inte är romantiskt som jag ser det, det finns säkert en baksida också. Men de som behandlar hästar illa är inga bra hästmänniskor var man än befinner sig på jorden.
Mycket är väldigt olika i USA och Sverige. En del saker bra och en del saker mindre bra både här och i USA.
 
Hästhållningen högt upp i Nordamerika skiljer sig väldigt mycke från våran. Hästarna lever ett fritt liv på prärien och i bergen när de inte arbetar. De skaffar sig mat och vatten själva året om. De äter inte hö som våra hästar. Man kan förstås tycka vad man vill om det, men hästarna är friska och är fullt ridbara ända upp till 30-års ålder. Prärien är oändligt stor. Både kor och hästar betar där. Korna får hö på vintern. Men det är ju så också att hästar och kor blir skadade av både vilda djur och taggtråd som ligger på marken. Det finns inte pengar till veterinärvård som vi har utan är de svårt skadade så blir de skjutna.
 
När de blir infångade för arbete så verkar det nästan som de gillar att arbeta. Inga sura hästar.
 
Ranchen som vi var på först har över 100 hästar. Alla är inte ridbara men när vi kom hade Chuck fångat in hästarna som vi skulle ha i en stor corall. Chuck äger Ranchen tillsammans med sin fru och barn.
Chuck´s mamma Pat är blackfeetindian och hans pappa Louis är cowboy.
Louis är en riktig mountainman. Han är ung. 80 år och har levt sitt liv på hästryggen i Kllippiga bergen hela sitt liv. Jag har väl aldrig sett en sån skicklig ryttare. Han följde också med oss på denna turen med två av sina hästar.
 
Chuck är en riktigt bra Horsewisper. Han ser varje häst som en personlighet och individ och är bra på att få rätt häst till rätt person.
När jag bad honom berätta om namnen på hästarna hade han en historia om var och en av dom. Aldrig ser man honom skina upp så, som när man ber honom berätta om sina hästar. Han älskar dom verkligen.
 
När vi skulle ge oss av upp i bergen för en tredagars tur skulle hästen Red med.
Red är en häst som hade lämnats till Chuck av sin ägare för att den var helt omöjlig att rida. Det gick enl. ägaren inte ens att sitta upp på den.
Red var inte inriden.
Första dan dansade Red runt runt när Chuck skulle sitta upp. Chuck var helt lung och snäll och samtidigt som han inte backade en sek eller på något sätt lät Red tro att skulle få som han ville. Efter att ha suttit av och på många ggr under första dan på ridningen till Rockey Mountain stod Red helt stilla och tyckte att det var helt okay. På tredje dan red en av tjejerna i våran grupp Red utan problem.
När jag frågade Chuck hur han bär sig åt så säger han att det bara handlar om trust (förtroende)
 
När jag skriver nu så känns det som om jag måste använda hans amerikanska uttryck för att få rätt klang i hans ord.
Jag såg att han ofta la sin hand lätt vid sidan precis bakom öronen på en orolig häst.
När jag frågade hur han får sina hästar så himla lugna, dom var verkligen inte rädda för något så sa han "Just use them"
Dom rider inte som många gör här en eller par timmar åt gången kanske utan dagar och veckor i sträck.
 
Det är sant som jag hört att det måste gå fort för en cowboy att rida in en häst. Jag frågade Chuck hur han gör. Han sa så här: "Först tar jag in dom i corallen och så fort jag har fått förtroende så lägger jag på sadeln och sitter upp direkt". Hur lång tid tar det då,sa jag ,och väntade mig ett svar på kanske några veckor eller så men då sa han: "A, one hour".
Många av hästarna har växt upp hos honom och har redan hans förtroende.
 
En dag ville hästen Jack inte bli fångad. Chuck tog ett lasso och kastade om halsen på Jack.
Sen skrattade han och sa: "His name is Jack, but most of the time I call him Jackas". Dom skojar om allt och har en underbar humor.
 
 
Sen har jag träffat Jon som är gift med Rosa. Rosa är Nez Perce indian, Jon är cowboy. Och dom äger den allra största hjorden av appaloosahästar. Dom bedriver selektiv avel för att återfå den ursprungliga appaloosan.
 
Jag har träffat Fransico, hästränare hos Nez Perce.
När vi träffade Jon och Fransico hade de just kommit tillbaka från en femveckors ritt i bergen. 500 miles hade de ridit.
Alla människor vi mött är vänner till Katrin sen många år.
Nez Perce släpper aldrig in nån utomstående och har ingen verksamhet på sina hästar. Men när Katrin kommer får vi rida. Dom vet att hon alltid har bra ryttare med sig.
Att få rida dessa appaloosor är helt underbart. Det var mycke galopp den dan. Vi galopperade på en smal stig med ett stup precis nedanför. Jag vågade inte titta ner.
Alla hästarna var tränade i neckreining. De var otroligt mjuka och smidiga.
 
Cowboy och hästränare är tuffa men med en underbar humor och självkännsla. Dom är snälla.
Fransisco red på sin häst och plötsligt ropade han "look my horse gone crazy!"
När jag vände mig om fick jag se hans häst gå i den vackraste spanska skritten. Fransisco bara satt på sin häst och man märkte inte att han gjorde några hjälper alls. De var verkligen osynliga. Så kunde dom skoja om allt.
Hans häst skulle vara med som trickhäst på Pendelton Round Up. En clown hade hans häst på arenan och den kunde sitta och lägga sig på sidan och göra en massa andra trick.
 
Jag frågade Fransisco vad hans hemlighet var och han sa "tålamod". Man får aldrig vara dum mot sin häst för nästa dag kommer hästen i håg det och vill aldrig jobba åt dig mer.
Jag frågade hur han hade tränat sin trickhäst och hur lång tid det hade tagit och han sa att hade hästen för träning ett halvår först.
"Then I let him loose in the mountains for six months"Sen hämtade han hästen igen och då var det lätt att lära honom.
  
Jag vet inte om du har orkat läsa allt detta. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med jag stoppar här."

 

Mitt i höstmörkret fick jag inspiration och energi, så härligt att höra hur mkt det finns inom hästvärlden att uppleva över hela jorden egentligen, olika hästraser, olika discipliner, olika hästmänniskor, olika men ändå lika tankegångar och åsikter om hur man kommer nära hästen, detta fantastiska djur! Anette har en blogg om sin resa som hon har för avsikt att lägga ut bilder och grejer på http://blogs.kilroy.se/nettaninmontana/blog


Av Marianne - 26 september 2010 13:00

Nu är denna veckan snart slut, men ännu återstår söndag eftermiddag med en planerad ridtur innan det bär av ut och jobba i eftermiddag/kväll. Riktigt härligt höstväder nu, löven blåser av träden och luften är klar och lite kall. Hann putsa av beteshagarna i fredags innan en ny rehnnatt. Hästarna är fulla av energi, de får den där riktiga gnistan tillbaka tycker jag efter installningen på hösten. En tid framöver hoppas man på bra väder och kunna njuta av hästarna fullt ut. Jag gillar trots allt att kunna ta på en go tjock tröja under ridturen än att sitta och svettas ihop med flugorna en het sommardag... Men var sak har sin charm. Nästa vecka blir det fullt upp, är faktiskt fullbokad som det ser ut nu vad det gäller behandlingar! Nu när jag kommit igång och jobbar mer igen märker jag mer än någonsin att många hästar har problem med vad jag brukar kalla att samla på sig slaggprodukter. De visar sig i att de förefaller överviktiga, samlar på sig vätska, ömmar i hullet vill inte alltid att man tar på dem, kittliga brukar hästägaren beskriva dem som eller tjuriga, olustiga. De blir känsliga i muskulatur och vävnader och drabbas lätt av skador. Vissa tror att de har ont i ryggen då de ogillar att få sadel på sig, andra hamnar i riskzonen att få fång... Att de samlar slaggprodukter i bindväven beror ju oftast på problem med utrensningsorganen och/ eller problem i mage tarm. Synd att så många hästar verkar drabbas av detta och synd att inte fler hästägare är uppmärksamm på det, en häst fri från slaggprodukter mår så mkt bättre, klarar så mycket mer fysiskt och blir så mkt trevligare mentalt! Mitt tips är att använda Lillhägnas Dränagekompositum  som en kur ett par ggr/år, AME- produkter har ju också t ex Formula 4 som ibland skapat stor förändring!


Förökte fota och filma Pimpinella igår ....blandat resultat. men här några bilder!

 

           

Av Marianne - 21 september 2010 16:06

   Efter förra veckans eländiga regnskurar blev mina hagar i ett nafs upptrampade och leriga. Fölen hade då aldrig sett nåt liknande, de var tvungna att hoppa över geggan vid grinden för att senare under dagen nogrannt undersöka det hela ungefär som småbarn, göra runt med benen, gegga ner hela mulen och smaka och skvätta. Härligt med hästar, de är så renliga och fina... Idag vart det så äntligen lite sol igen. Släppte tjejgänget i paddocken så de kunde röra sig lite obehindrat. Och vad fanns där om inte en stor vattenpöl!! Oerhört intressant tydligen! Speciellt Pimpinella föreföll plötsligt mer vara av karaktären sjöhäst, medan Belladonna ju inte är så särkilt glad i att bli våt, trippade mest vid sidan för att senare ge sig i kast med allt som finns inom räckhåll att bita i, lyfta, sparka på och det var ett stackars cavalleti- hinder, ett par dunkar och en presenning. Hon är en riktig marodör... Under tiden byggde jag vidare på min gethage...funderar på om inte en mkt bred vallgrav runt om vore det bästa för de små getdamerna verkar bli som möss och nånstans hela tiden klämma sig ut. Nu har de intagit hela gården, ligger och solar på altanen, står och sitter på bänken utanför stallet, klättrar upp på balkongen på ladans gavel och beskådar utsikten. De gör inte så mkt, är mest charmigt men ändå..en hage var ju planen. Här lite bilder från idag!

  Vattenpölen...  

Pimpinella kunde inte slita sig!

Belladonna ääälskar prylar.  


  Visst är hon söt, lilla Pimpinella

Tjolahopp solen skiner!



Getflickor försöker flytta in i huset  .      

Pang, min tjocka goa gris njuter av allt gräs man kan stoppa i sig och bli ännu mer rund!   Vallackarna mest intresserade av mat de med!

Systrar grälade över leksaker, det är min dunk - nä MIN!



Stallet by night för några kvällar sen, Matteus och Belladonna delar fönster !              

Av Marianne - 16 september 2010 22:10

Idag blev det en sån där fullspäckad dag och ännu är den inte över... Morgonen började förstås med bakslag vid lämning av sonen på dagis. Redan hemma talade han bestämt om att han inte vill idag! Men jag skall jobba, säger jag, och pappa jobbar och inte kan du vara ensam hemma... Med sådana där hemskt bedjande, tårdrypande ögon och darr på läppen säger han -men snälla mamma, jag kan vänta i bilen medan du jobbar. Suck, det tog förstås alldeles för lång tid att lämna honom, gråt och tandagnissel  och super stress hem igen för att släppa ut hästar, ge hö, rasta hunden , äta frukost och komma iväg. Förmiddagen gick åt till behandlingar och vid lunch skulle Tina och jag hålla liten miniföreläsning på biblioteket i Kungsbacka. Han precis dit, med andan i halsen och lagom oförberedd lyckades vi väl trots allt bra, även om antalet åhörare var något knapert...vi var inbjudan av Vuxenskolan och vi var tydligen inte de första med få åhörare, men men. Därefter bar det av vidare med diverse ärende, leverans av mineraler, ytterligare behandling och stress hem. Mocka, mocka, mocka, hann nästan. Kolla mail, svara på mail, ringa samtal. Kasta i sig macka, rasta hunden, kolla posten. Byta om för att åka till tandläkaren - blä! Stress därifrån för att hinna handla, vi har inte haft mjölk sen i tisdags...och sen hem i hundra knyck. Hemma 19.30, packa upp varor, springa ut och ta in hästar, springa in för att natta Lukas då det var Magnus tur att ge sig ut för att lasta maskiner och köra dem till nya jobb...mitt i natten typ, han är väl inte hemma än på ett tag. Naturligtvis, som alltid de dagar det är fullt upp för mig så börjar råttorna dansa på bordet. Nu vart det Belladonna som lugnt och fint strosade runt utanför hagen   och tydligen hade varit på vift tidigare i eftermiddags med då Åsa kom till stallet! Allmän villervalla förstås när de skulle tas in, föl och ston åt alla håll och min lille foxterrier i värsta extas över uppgiften att valla in dem...eller ut dem.. eller vart som helst bara man får skälla!!! Usch jag vill INTE att Belladonna skall bli en rymmarhäst. Verkar som om alla mina gynnare har den läggningen. Velevanten har hittills tagit sig ur varenda hage han varit i i hela sitt liv...Fox terrriern har en favoritgranne att hälsa på när andan faller på..., de nya getterna har naturligtvis fått smak på friheten, tar sig ut och strosar runt här lite hur som helst...osv osv. Så inte Belladonna med, jag har varit så nöjd att fölen respekterat staketen...men såklart idag var jag inte hemma, på tok för upptagen och det är som om alla känner på sig det. Nu återstår kvällsfodring, kvällsmacka och sängen  

Av Marianne - 13 september 2010 12:10

Var ute på shoppingtur igår och det är inte ofta vi kommer iväg på sådana turer..till Jula! Och jag investereda för hela 39 kr ett par fantastiskt läckra arbetshandskar. Förgyller den dagliga mockningen avsevärt, kolla vad tjusiga, är extra nöjd med detaljerna på pekfinger och tumme    

För övrigt var det rördetaljer till vår handdukstork, som väntat på att bli ordentligt upphängd i ca 2,5 år, som vi skulle handla. Och nu är även den på plats inför höstens alla blöta kläder! 

Håller på att introducera egan boxar till mina små fröknar. Belladonna tar som vanligt allt med ro och tillförsikt medans Pimpinella blir lite ängslig av att var från mamma, hon är ju också lite yngre. Men jag vill att de skall kunna börja få äta lite mer själva...läser på om råd och rön kring utfodring av föl och som vanligt råder delade meningar...någon som har några ideér?! De ser så små ut i egen box, Pimpinella når precis över kanten på dörren, Belladonna är mkt nöjd över sin fönsterhalva brevid Matteus!

Pimpinella!

  Belladonna testar egen krubba.

Och eget fönster!


Skickat in hö på analys samt träckprov idag, mkt nu i hösttider. Annars ganska fullbokat faktiskt, hästar att behandla och beställningar att skicka. I torsdags hamnade var jag på Stall Haväng, helt ovetandes om att det var dit jag skulle, för att behandla ett par hästar! Det ena stoet hade ett föl vid sidan efter Teddy, hon var jätteläcker med ett blått öga!! Världen är allt bra liten, tycker det är Teddyföl mest överallt plötsligt! Och alla är de lika men ändå så olika.   

Av Marianne - 2 september 2010 11:52

Här i stallet är det nu således bestämt. Hösten har kommit! Igårkväll tog vi in alla hästarna för övernattning under tak på torr bädd med hö och lite annat gott att äta. Verkade vara uppskattat. Nätterna har nog ändå börjat bli lite kyliga och hästarna har legat och vilat som galningar först när solen värmt bort fukten ur gräset. Gräset är väl inte heller den bästa av näringskälla längre, åtminstone Velevanten tappar lätt och blir lite trött och däven så nu blir här ordning på torpet igen! Bloggar i väntan på Kjell, hovlagaren då Bellis förmodligen lyckats få tillbaka den där förbaskade hovbölden. Haltade plötsligt igår, samma ben, samma hov. Gjorde rent igårkväll och lade jodopaxomslag så idag var hon mkt bättre, men vore nog bra att få upp ingångshålet ordentligt så det inte ligger nån skit och växer till sig därinne! Jag som hade tänkt mig en härlig promenad med Bellis och Belladonna i eftermiddag i det fantastiska höstvädret, det går inte att planera allt för noga med hästar.

Min farfar sa en gång till mig " Det finns bara två saker du kan vara riktigt säker på. Det ena är att det aldrig blir som du har tänkt dig! Det andra är att du en vacker dag kommer att dö!" Och faktiskt, vad många gånger jag har tänkt på detta och insett att det är nog faktiskt helt sant! Speciell var han min farfar och min farmor med. Jag saknar denm ibland de gamla med all sin erfarenhet och sitt lugn inför livet på nåt sätt!  

Av Marianne - 30 augusti 2010 11:26

Förra veckan blev riktigt späckad, ingen ork eller tid att blogga åtminstone! Det började med en tragisk händelse, Sivert min vackra tupp omkom under mystiska omständigheter. Låg helt enkelt död på sin favoritplats i blomster rabatten. Mina stackars små hönor irrar fortfarande omking ibland och letar... men så ringde Anneli senare i veckan då hon precis tagit sig an en hel hög med tuppar som behöver nytt hem, får åka  och kika en dag!  Såhär såg han iallafall ut, min Sivert.

    

På tisdagen for vi på dräktighetskontroll. har haft svårt att få en tid...så verkligen ågren har jag haft då jag borde kollat tidigare, men i hjärtat har det känts bra och javisst var hon dräktig fortfarande  Åsa med lilla Agnes åkte med och assisterade vid lastning, Lukas var också med så vi strömmade in ett helt sällskap med barn och hästar kändes det som. Romera och lilla Pimpinella skötte sig som en dröm och jag hörde små söta kommentarer i korridoren, oh så sööt, å två vita strumpor också, nä men gud så gullig...

Så lagom tills att jag verkligen räknade med att Lukas är på sin förskola och jag kan planera in massor så blev han förstås vrålförkyld!!! Hemma med sjukt barn, omplanering. Oväder var det med, alla hästar in, massa merjobb förstås. Sen var det då alla små förberedelser för vår Inspirationsdag. Mycket blir det, saker hit och dit, fika att ordna, grejer att hämta osv osv. De där små tingen tar ofta mkt tid och energi och som vanligt känns det som om man ändå inte hann med ordentligt.

Lördagen infann sig dock. Jag skulle visa hur jag gör med mina föl i Natural Horsemanship-anda, så Bellis och Belladonna skulle med hem till Tina!  Bellis fick duschas och tvättas på fredagkväll, rufsig och smutsig blir man ute på bete! Klok som hon är njöt hon först i stora drag för att sedan ana oråd i mossen! Belladonna intet ont anande fann sig i borstning, kamning, pälsglans i sin lilla svans och tom lite glitter , fin måste man ju vara som tjej   På lördag dags för lastning och såklart, Bellis fick sina aningar besannade och satte sig något på tvären. Men jag är så stolt över dem, lastade dem själv, Magnus stängde lemmen, vi åkte iväg. Första gången Belladonna är på utflykt! De stod så stilla och skötte sig sååå bra vid urlastning, i ny hage, i Tinas Picadero osv. Jag är såååå nöjd med båda mina föl. Belladonna betedde sig precis som jag önskade, hon var lugn och sansad och lite försiktigare än här hemma och Bellis är ju stabil och pålitlig! Att man sen själv blir tom i huvudet, glömmer vad man skulle visa, vad man skulle säga och berätta om det är ju en annan historia... Vi lyckades få solsken hela dagen och mkt gott fikabröd blev det. Kom hem lika smidigt, lastade till och med av båda själv, det är ju lite min önskan "one horse - one human", vill tidigt lära dem att vackert vänta tills jag öppnat, stängt, gjort  i ordning eller whatever. Jag vill kunna var självgående så mkt som möjligt, det skapar en liten annan relation tycker jag mellan mig och hästarna, de liksom litar mer på en.

Söndagen spenderades i slow motion, förkylning hann även ikapp både mig och Magnus. Men nu är det måndag igen, nya friska tag. Nu är hösten här känner jag och jag är så sugen på att börja träna och rida riktigt ordentligt. Hur det än är så tycker jag sommarens betesperiod oftast gör en lite lat med ridningen. Och så har jag tänkt mig skapa en E-shop för de kosttilskott och produkter jag brukar rekommendera mina kunder..har börjat litegrann och det lär hålla mig sysselsatt på "lediga stunder"!

Av Marianne - 20 augusti 2010 19:17

Åååh, idag hälsade jag på Maria Gramén. Något jag har tänkt göra jättelänge, typ ett år!! Hemskt vad tiden går och att just såna små saker alltid kommer i sista hand! De har byggt ridhus. Och ett sånt ridhus! En riktig dröm!! Sååå vackert innuti, ser ut som värsta panorama fönstren utefter hela långsidorna och hela ena gaveln, men det är väv, svart väv som skall stå emot väder och vind. Maria var verkligen nöjd med resultatet även om projektet inte var riktigt klart ännu. Ja man kan verkligen bli avundsjuk för mindre. Klipper in en av hennes filmer...


Och här regnar det nu...inte känns det lönt att ge sig ut i paddocken ikväll som var min lilla plan. Igårkväll fick vi CHIP-märkt Annes islandsföl, Sveipur från Dennagården skall han heta! Det gick riktigt bra, är ju numera ID-kontrollant och CHIP-märkare, både Tina och jag, men har ju inte gjort så många hästar ännu och med ett föl vill man ju att det skall gå rätt till, och det gjorde det. Sedan fick jag hämtat en repgrimma hos Åsa, knuten speciellt för Belladonna som jag skall ha med till vår Inspirationsdag den 28 aug. Vit grimma, provade den idag och den passar helt okej. Hon såg så fin och liksom stor ut när hon fick på sig den, usch vad de växer fort! Bellis har skor på sig igen, tack och lov! Hon blir så ömfotad fram så nu är det som skillnad mellan natt och dag att gå fram och tillbaka till hagen. Min plan är att kunna ta små promenader nu i höst, barbacka på Bellis och med Belladonna på släp, vi har övat några gånger i paddocken och det går riktigt bra. Bellis är såå duktig så fort hon får ett träns på sig, vet precis vad som skall göras och jag upplever henne som mkt lättriden och välriden i grunden! Men som sagt...regn..och inget ridhus  

Skapa flashcards