Imorgon åker jag till Varbergs SPA och kurortshotell för att där spendera två dagar! En present från min käre Magnus!   

Så jag säger bye bye till skiten under naglarna, bye bye hästhår, hundhår, katthår.   

Nu blir det till att rå om sig själv, inte ha nåååågon annan att tänka på, inte ens en ynka katt.                       

Det är då sannerligen en raritet i mitt liv. Bok nedpackad, badkläder likaså. Och om två dagar..då kommer jag tillbaks, typ 10 år yngre och med massa ny energi - YES  

Alltså BLÄ, nu har vi varit sjuka allihop, förkylda i omgångar. Magnus fick tillslut lunginflammation. Halt har det varit, halt halt halt. Romera har halkat omkull ett par gånger med föl i magen och allt och knappt kommit upp, dessutom har hon liksom förra vintern rullat sig vällustigt i den idiotiska snön för att därefter inte komma på rätt köl igen. Rena turen att vi varit hemma så mkt och nån har sett det i tid! Kallt och rått och halt och blött. Nu har jag staplat omkring här på begränsade ytor som en gammal 80-åring i vad som känns som ett halvår, MINST! En kväll var min kära tupp försvunnen också, förmodligen halvt ihjälskrämd av Folke. Med feber och i mörkret letade jag efter stackars tupp utan resultat, blä vad uppgiven man kan bli...för en tupp!! Hittar jag honom inte imorgon lägger jag ner det här med djur tänkte jag...men se där satt han uppe på traktorn på morgonen och gol, något kylslagen men vid gott mod! Några dagar senare fann jag lilla Hedemorahönan dålig i magen, smutsig där bak. Gav mig på att tvätta rent henne och fann till min fasa och med äckelkänslor utöver det vanliga ett mosat ägg därbak som inte kom ut! Fick sitta med pincett och dra ut det mesta, lilla hönan verkade hemskt tacksam, men hallå, kan det verkligen få bli så?! Är såå trött på denna vintern. Inte kan man göra nåt känns det som. Fodrar, mockar, släpper ut, tar in, fodrar, mockar, sopar, hämtar mer hö, mockar... Hagar är trasiga, går ej att laga för tjälen. Skrapa rutor på bilen, ha hur jobbigt är inte bara en sån sak!! Speciellt när man är förkyld och hostar halvt ihjäl sig under tiden. Ta transporten med en eller annan häst till ridhus har heller inte varit att tänka på i denna blankis på småvägarna. Suck, ibland bara man måste få gnälla tycker jag!!

Det enda positiva ur hela denna sörja är att jag ägnat tid i TV-soffan med, tro det eller ej, handarbete! Gammalt hederligt handarbete, faktiskt mkt tillfredställande för själen. Gunilla kom med restgarner och jag har lyckas helt på egen hand att sticka raggsockar, så det så! Kolla dessa, de är till Magnus och de passar precis!

Så hade vi ju leadrope-kurs här för en och en halv vecka sen. Och jag har lyckats göra färdigt hela mitt långa leadrope som är till Belladonna. T om gjort en tageltofs i ena änden med tagel från Bellis, Belladonnas mamma, så nu har hon nåt kvar från sin mamma genom livet, gulligt eller hur. Såvida hon nu inte äter upp tageltofsen, för Bellis vackra tjocka svans har det gått hårt åt vill jag säga, den har tydligen varit mkt god att tugga på...

Men nu, nu är gossebarnet på förskolan igen, sambon iväg och arbetar och jag har varit iväg på förmiddagen och nu t om bloggar jag. Det töar ute, man kan se grus och jord och gräs!!! T om tuppen och hönorna är ute en sväng på gårdsplan. Och hästarna fäller, massor av hår - säkert vårtecken eller??!!

Jo, nu finns det nog hopp om livet igen!

Jaha. Så var julhelgen över. Vacker vintervit jul blidde det och vi klarade oss från mer snö här! Lukas har haft hemskt roligt med sina julklappar, men man ångrar ju vissa stunder inköp av radiostyrda saker som väsnas väldigt mycket för att inte tala om leksaks borrmaskinen som kom från mormor och morfar...när vi vuxna helst bara ville ligga och slöa framför Tvn!

Vattnet frös till sist i stallet och har sprängt isär några kopplingar, så nu är det definitivt, bära hinkar! Och råkar man spilla på stallgolvet blir det genast isgata, men inte skall man väl klaga på det vackra vintervädret egentligen, jag vet inte, tycker väl bara att man blir begränsad på nåt sätt. Och jag måste passa på att ge alla mammor och pappor därute med fler småttingar än en en stor eloge! Fattar inte hur man orkar och hinner ta på och av alla dessa kläder, vantar och grejer på mer än en unge...och precis när man kommit ut...måste nån in och typ kissa, alltså det tar halva dagen tycker jag och vi som går ut flera gånger per dag!!!

Men nu har det vänt, vi går mot ljusare tider och snart är det vår! Bara några dagar kvar till nästa år. Så nu är det raketer på inköpslistan! Vi skall inte vara hemma i år och tur är väl det för de stackars hästarna höll ju på att gå åt förra året när här smälldes för fulla muggar!!

Några bilder från vackra vinterhagar...

Efter många dagars tysthet på den här bloggen har julen redan hunnit hit. Vi skall ha julen här hemma i år och nu stundar de sista förberedelserna. Många små saker att tänka på blir det och inte gör smällkalla vintern det enklare med vatten som fryser och häastar som är extra hungriga, som vanligt blir tiden alldeles för knapp - varför är det alltid så?

Nu vill jag iallfall önska alla en riktigt härlig jul med följande bildsvit!

Madde och Gunilla skulle klä ut Rednex för att ta julkort och då blev det som så att vi inte kunde låta bli att testa utstyrseln på lilla söta Pimpinella...

Vilket var något generande....

Och mamma Romera undrade, är det verkligen du därunder???

Ja, såhär ser man ut, typ som en ren eller tomte eller vadå!!?? Och bjällror som klingar på näsan - mycket skall man härda ut med bara för att man råkar vara söt och snäll =/

  Jag försöker dra, kanske grejerna faller av!

Vad händer nu då, matte kommer dragandes med "Julabocken" Folke. Och han spanar in mina pinsamma horn...     

Nä nu går skam på torra land! Här är det jag som är bock, det här får vi allt slåss om, kom igen visa vad hornen går för nudå!

Men det är inga rikitga, hav förbarmande...

Låt oss vara vänner som vanligt, det är ju faktiskt snart Jul!

Och hur söt man än är avslöjar blicken att det bor en och annan tanke under ytan!

GOOOOD JUUUL!                 

Huga ett sånt ruskeväder!! Snö på tvären och storm för fulla muggar! Kände mig tvungen att bereda plats åt alla mina gynnare i stallet. Gustac Adolf (tuppen) larmade som en blådåre när tre getter kom ingalopperandes och en stund senare en gris insläpandes. Pang (grisen) var ytterst motvillig och misstänksam mot att lämna det lilla huset/skjulet därute i hagen, hon förmodade nog att hon skkulle bli utestängd i snön. Delar man tak med tre getter måste man slå vakt om sitt revir, lämnar man sin post kan det hända att man får stå där sen med skägget i brevlådan. Så Magnus fick hjälpa mig, med ett grimskaft runt magen på stackars lilla Pang släpades hon in under minst sagt högljudda protester. Men det var nog behövligt, nu ikväll låg hon helt utslagen under halmen och mätt och belåten. Egentligen finns det ju inte plats i stallet för alla...Folke är därför tjudrad för natten med ett långt rep...annars river han allt!! Men de två små damerna är mer harmlösa och får gå lösa...så det blir till att sopa getgödsel i stallgången imorgon.

Belladonna har iallfall nåt att titta på, hon är hemskt nyfiken på Folke, speciellt efter att han kom galopperandes igår, dvs var på rymmen, när det vankades hö. Och inte lät han sig motas bort av några hästar inte, vadå rangordning, den med horn går först eller..   Nyfiken är hon Belladonna.   Foke är mest glupsk!

Ser ni Belladonnas skepriska blick? Men de blev riktiga vänner snart över en hög hö =))

Försökte för övrigt fota Belladonna, skulle vilja vilja få en sån där fin bild. Svårt tycker jag, så fort jag visar mig ska hon mest ha huvudet i knät på mig. Blev dessa iallfall!

Känner mig lite låg idag efter en helg med alltför lite sömn...och så är det så j-kla kallt. Jag med min dåliga blodcirkulation fryser och fryser den här årstiden huh. Så idag en "lugn" dag, sorterar bilder och filmer på datorn. Var skall man göra av allt?! Det är ju jättekul att fota och filma men sen hinner man inte riktigt reda ut det hela. Nu har jag åtminstone knåpat ihop ytterligare en Pimpinella film! Det är verkligen skoj att sitta och klippa och dona, men ack så tidskrävande. 

Har släppt in Velevanten i hagen med stona, tänkte de små behövde lite nya möten i livet. Det gick vääldigt smidigt, inget kul alls skedde. Velevanten tog det hela med ett värdigt lugn och fölen turas om att gå fram och bekanta sig med honom. Kul att iaktta dock, ibland flyttar han undan dem sådär vansinnigt övertydligt, nästan som i slow motion. Först lägger han på öronen, sen spänner han ögonen och blicken sen nåt saakta steg emot...och de flyttar sig undan så fint flickorna. Stolt är jag över min Velevante som verkar ta sitt ansvar som "morbror"!

Här är förresten filmen

Skall på 40-års fest till helgen...flera av mina vänner har fyllt 40 år i år liksom även Magnus. Nästa år är det min tur....så 40-års kris ligger på lur ;-) Tänker ibland att man inte hinner med så många hästar under ett liv, nu har jag ju haft turen att ha Velevanten som nästa år blir 20 och förhoppningsvis har mååånga år kvar. Skall Belladonna bli lika gammal så är man redan 60...kan man skaffa unghäst vid 60?!! Då dyker denna filmen upp! Kvinnan är  alltså 101 år gammal, fortfarande i sadeln - jag skjuter upp min kris till åtminstone 50 =)))

Happ, så har man en ny tupp i hönsgården igen...jag som varit i valet och kvalet om jag skulle lägga ner det här med lite höns. Tycker det varit sån åtgång, hela tiden leta ny tupp!! Har fått erbjudande både här och där, lyckats fatta ett beslut - inga fler med fjädrar på fötterna!! Hemskt opraktiskt när man lever som frigående höna/tupp i stallet, gödsel fastnar i fjäderdräkten  . Så smsade Anneli, nu var det dags att rensa i beståndet...beslöt mig för att åtminstone åka och titta. Hon hade många olika sorter och redan innan var min inställning sådan att endast om, utifall att det mot all förmodan verkligen skulle kunna vara så att där fanns en tupp som verkligen bara lyste sådär extra, som var nåt särskilt, vacker och trevlig och utan fjädrar på fötterna och med en såndär utstrålning, ja då och enbart då kanske skulle jag kunna tänkas möjligen ge det ett försök till...kanske, eller inte  ... Många tuppar var det, olika sorter, färger, storlekar, fjäderskrudar....och så stod han där, han med stort H. Tuppen.   Suck, var ju bara att inse att den fick hon inte ha ihjäl, då hade jag inte kunnat sova gott på natten. Eftersom han är lite åt det större hållet fick även en tillhörande höna följa med hem! Och SÅ bra det blidde. Väl hemma installerade de sig som inga andra höns innan dem. Så vacker är han min tupp och så fin lilla hönan, smyckade upp hela stallet och jag har fått värsta nytändningen!!

Först fick de sitta i tryggt förvar då hund och katter gärna vill hälsa!  

Sen gick de helt sonika ut, hönan installerde sig genast på rätt plats på grenen i taket medans tuppen först rensade matskålen innan även han fann sig väl på plats på pinnen!

Ja, det var ödet igen, tuppen har döps till Gustav Adolf och jag känner mig tämligen säker på att han kommer att sätta sin prägel här på stället