Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.

Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!!

Redan långt innan den dag jag skulle flytta hemifrån var jag helt på det klara med att det första jag skulle skaffa var en siames eller en oriental! Nä, nä, nä, sa mina föräldrar, gör inte det. Bind dig inte med ett djur det första du gör, lev livet fri som fågeln. Och är du från vettet?!! Siameser, orientaler är ju helt galna, de skriker och gapar och klättrar i gardinerna, du kan inte HA en siames i en lägenhet! Sååå det bidde en Birma. Min första, alldeles egna katt. Mitt första egna husdjur. En söt, näpen birmatjej. Lugnare och lurvigare än en siames. Fantastisk katt, hade med henne överallt, födde upp Helig Birma ytterst blygsamt.

Sen kom Velevanten, Valle och alla de andra på löpande band… För ganska exakt 9 år sedan, gick hon bort min första katta. Men drömmen om siames har alltid funnits kvar.

Ni har förstås redan gissat, jaa, nu, nu är hon äntligen här! Min svarta oriental. En pärla.

Glorie den glamorösa har äntrat scenen!

Ödets vägar är underliga, men jag har funnit att följer man sin instinkt och tar sig över till synes hinder så brukar man häpnas av resultatet. I tysthet, nästan hemlighet har jag letat. Letat efter en vanlig brunmaskad siames och en svart oriental. Fann dock att de brunmaskade påminner fööör mycket om min första Birma och en fin svart orientalhona fann jag helt enkelt inte. När så en tid gått och man liksom har bestämt sig, då orkar man ju tillslut inte vänta!!! Döm om min förvåning när jag fann mig själv intresserad av en katt från Lettland!! Ha, ska man behöva ge sig utanför rikets gränser för att skaffa en svart katt?!! Galet! Det var en process för mig att ens tänka tanken. Att ta reda på hur det funkar att importera katt! Sen visade det sig att denna kattens ögon förväntades bli gula, det ska vara gröna om man vill ställa ut katten.Och ja, nu är det både utställning och uppfödning jag har planer för. Luften går ju ur, nu, när jag äntligen kommit till insikt att jo, jag kan visst importera en katt hur galet det än må vara. Världen är ett knapptryck bort nuförtiden.

Vid det här laget hade faktiskt några katter sålts mitt under näsan på mig. Snopet. Tålamodet var egentligen slut, jag skiter väl i alltihop…

Då bara fanns hon där på bild. Hon, den utvalda, ämnad att korsa min väg här i livet. Denna gång i Tjeckien. Men se nu var allt förarbetet gjort. De mentala spärrarna undanröjda, fakta inhämtad det var bara flygbiljetter som saknades… Jag köpte en katt över nätet efter att ha sett lite bilder och förhört mig om lite saker. Livet är ju inte mer spännande än vad man gör det till. Kan nog inte delge känslan när man landar på en flygplats och ska hämta en katt man aldrig träffat från en uppfödare som man knappt kan kommunicera med pga språket. Bära eller brista helt sonika. Vissa delar bar andra lite brustna ännu…pappersexercis, praktiska ting men vad spelar det för roll egentligen när man sitter där med en alldeles fruktansvärt speciell varelse i en väska på golvet i ett flygplan på väg hem! Glorie, glorie hallelujah!

Väl hemma klev hon ur väskan detta lilla lilla späda magra väsen med sin långa ben, sin smala långa svans och sina fruktansvärt stora öron. Helt självklart hälsade hon på var och en av oss noggrant med mycket kurrande, kråmande och visade hur förfärligt vänlig och snäll och social hon var. Sen dess är hon som klistrad vid den människa som finns att tillgå. T o m min sambo, som ju typ inte är så noga med katter just, har hon lindat runt sin svans. Katt, nja, tycker ändå hon är lite av ett annat väsen än just bara katt faktiskt.

Vida överskred hon mina vildaste förväntningar!

Jag är så glad att jag beslöt att börja om på ruta ett!