Mellerudskaniner! De räknas i princip som utrotningshotade. En alldeles speciell historia om alldeles vanliga men speciella kaniner. Edith hette hon, damen i Mellerud, som bodde i skogen och t om blev föremål för en dokumentär i SVT, "Kvinnan i skogen".

"Edit från Sjöskogen föddes dövstum. I hela sitt liv bodde hon ensam i en stuga i skogen med sina djur. I samhället ryktas det om hennes förflutna. 2010 dör Edit 92 år gammal. Ett porträtt, ett kvinnoöde som skakar om och som skildrar en människas utsatthet." (från SvT)

 Jag såg den där dokumentären. Den handlade då rakt inte om några kaniner! Hur som helst så fann man kaniner hos henne som inte fanns nån annanstans!!!

Där hade de levt, Edith och kaninerna, sen Edith var liten och hennes föräldrar tog med sig djuren när de flyttade till gården år 1937. Sen dess hade kaninerna aldrig lämnat stället! Medlemmar från föreningen Gotlandskaninen for för att besöka stugan i Söderskogen på hösten år 2001. De fann ett antal kaniner av gammal stam. Kaniner som saknade sitt motstycke  och betraktas som en egen ras eftersom de hållits isolerade så länge. Ett räddningsarbete vidtogs. Föreningen fick kaniner från Edith successivt fram till år 2007. Då flyttade de sista Mellerudskaninerna från sin hemvist i Söderskogen. 30 individer fanns vid årsskiftet 2009-2010. 

Edith dog 2010, blev alltså hela 92 år gammal och kvar finns nu hennes kaniner som spridit sig ut runt om i landet med hjälp av genbanker och antalet  stiger. Här finns ju t ex två...eller just nu nio då kaninungarna är sju till antalet!

I Sverige finns sen tidigare bara en lantraskanin (såvitt jag vet), Gotlandskaninen, som i gamla tider hölls på gårdarna för att förse hushållet med kött och skinn. Nu, så långt in som på 2000-talet fann man alltså ytterligare en gammal hederlig, tålig lantkanin som överlevt trots dålig inblandning av nytt blod. Fascinerande!

" Mellerudare",  "Mellisar",  mmmm, naggande goda är de, eventuellt även att äta. Fast jag är ju vegetarian så jag lär inte smaka. De är svartvita, liknande holländskt tecknade eller helt vita.

Detta var verkligen en slump. Det började med att jag kom över en fin stor kaninbur alldeles gratis på blocket. Och väl på blocket fann jag bilder på i mina ögon en alldeles tvättäkta fin kanin. Precis som en kanin skall vara på nåt sätt.  Liksom en riktig kanin, med öronen rätt upp och ja, det var liksom nåt visst med den där kaninbilden som fångade min nyfikenhet. Jag började läsa på och fastnade...

Dessa varelser motsvarade då verkligen mina förväntningar. Akvileja är en frän liten rackarkanin. Hon har en ganska stor hage nu att springa i och såklart hon är en liten spruttibangbangkanin! Hon har satt respekt i katter och hundar här. Ett fräsande bara och så attackerar hon katterna i full rulle, alla som vet hur en katt ser ut som liksom bara skjuter i luften, vänder sig ut och in för att komma undan kan nog förstå, det är en ganska rolig syn. Speciellt när det är en kanin som skrämmer slag på dem. Silver han fick en dag vara inne i Akvilejas hage medans jag grejade där. Han jagade såklart runt henne men rätt som det va var rollerna ombytta. Runt lufsade stora hunden med en kanin i haserna. De riktigt lekte med varandra! Såklart hon har varit på rymmen också. Det tillhör om man är djur hemma hos mig. Man måste få smaka på friheten. Hon skuttade fram till Folke, getabocken och skrämde honom med. Det var han inte beredd på, gamle geten, att en kanin hoppade rakt fram och in mellan frambenen på honom. Svårt att beskriva dock hur en snopen get ser ut. Men hon verkar trivas riktigt fint och har självmant sprungit tillbaka till sin bur igen.

Och så lille Anton! Vid första anblicken syntes det direkt att han har en helt annan personlighet. Mjukare och mildare. Han verkar ha kapacitet att bli en sån där riktig myspyskanin. Just nu är han lite trumpen. Han har fått egen lya sär-skild från mamma kanin. Han känner sig nog lite ensam men i gengäld har han större yta att skutta ikring på.

Det lär bli liv  i luckan här denna våren med ett gäng ystra ungkaniner. Dessa sockergryn är till salu. Jag är stolt innehavare av genbank M 990 och kommer om allt går som planerat ta ett par kullar per år. En kaninunge med genbanksintyg och allt kostar 300 kr och de kan flytta hemifrån när de är minst 8 veckor!

Mina "sju små dvärgar" är födda den 11 mars och är leveransklara den 6 maj. Självklart passar de utmärkt som sällskapskaniner med, vill du inte ha genbanksintyg blir de en hundralapp billigare ;-)