...och ha det glatt än att gå i lera och sörja?! Nä det är ju inte alls sant!!! Jag går hellre i lera. Jag lovar dyrt och heligt att aldrig klaga på regn och rusk, söndertrampade hagar, leriga smutsiga hästar, lerpölar till hundar som springer in och skakar av sig i huset. För jag har faktiskt kommit fram till att hur fint och vackert det än kan vara en vinterdag så är vintern INGENTING för mig!! Så det så!! Jag åker inte skidor, gillar inte att skotta snö, åka skridskor är inte på tal. Det enda jag verkar göra under vintern är att frysa, vänta, halka och vara irriterad på att jag ingenting kan göra! Det är faktiskt så det känns. Motigt! Det är bara för kallt för allt som jag vill göra. Och nu är jag innerligt trött på det hur mkt solen än skiner över de vintervita hagarna här. Bort med skiten, fram med leran. NU!  Jag orkar inte vänta mer.

Man kan ju verkligen undra varför i hela friden man bor här med alla löften om vinter varendaste år. Dyra elräkningar, bilar som inte startar. Evigt mörker. Influensa och alla möjliga vintersjukdomar. Merjobb, merjobb, allt är helt enkelt jobbigare. Kargt och bistert. Så idiotiskt. Hade jag varit 20 år då hade jag faktiskt emigrerat nån annanstans. Men sanningen är att nu orkar jag inte det. Nu är det såhär och frågan är väl mest hur man gör det hela drägligare?!

Jag tyckte jag var klok som bestämde mig för att ge hästarna "vintervila" redan innan jul. Julen är ju mysig och den ägnade jag mig helhjärtat åt denna gången. Sen kom januari och tanken var att börja så smått...det blev ett par ggr för det var vinter, kasst underlag, kallt, trist. Så kom februari och inför träning söndagen den 17 ville vi komma igång igen jag och Velevanten...gick ju sådär. Sen var det förstås snöstorm när man kör hem med transporten efter träningen. Man undrar om man är klok som prompt skall ge sig ut på vägarna innan typ maj. Hem kom vi och tankarna styrde jag åt det positiva hållet. Lite mjuk snö i paddocken, nu är det bara att ta det som det är och rida på. Nästa dag ösregn! Slask, blött och till kvällen kom klassikern. Minusgrader i anslutning till regn och tö ger minst sagt kraftig isbildning. Och såklart sen skall det vara kallt och minus i sisådär ett par veckor. Bom stopp blev det här. Ingen ide alls att göra annat än leda djuren fram och tillbaka till hagarna. Hoppas på att inte slå sig halvt fördärvad på vägen. Silver skulle såklart jaga en katt på isen och det straffade sig minsann, han vrickade en tass så inte ens hundarna har det varit lönt att gå ut och gå med.  En halt och lytt och lille Valle som fryser häcken av sig. Irriterande.

Klaga? Jag? Näe, jag avger bara en fullständigt realistisk bild av livet här den sista tiden. Det har ju inte varit bättre. Att komma och påstå att man njutit av en vacker solig vinterdag skulle faktiskt i mitt fall vara en fullkomlig lögn. Jag har försökt men bakom den där vackra vyn döljer sig obevekligen en frustrerande, stressande och fullständigt neurotisk känsla inombords. Bara det nån endaste gång kan bli vååååår.

Här är fina Bellis förra sommaren bland grönska och maskrosor! Bellis som nu flyttat härifrån så långt som till granngården!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...