Det regnar. Igen. Allt är blött. Sen typ tre månader. Grått. Vått. Lerigt. Evinnerligt tröttsamt. Jag anstränger mig, trotsar vädret och ger mig ut och låtsas att det är jättehäärligt. Funkar rätt ok. Förra söndagen var jag ute och red mest hela dagen kändes det som. Först på Velevanten med lille Solidago på släp. Vi red runt här hemma, alla grusvägar åt alla håll. Mötte bilar, tog oss över en liten bäck, travade, gick förbi Franks skällande hundar. Solidago var alldeles slut och bara tvärnitade sista backen jag hade tänkt trava upp för. Så går det när man är en liten hingst och går ut stort med att trippa och traska, nypas och tjivas, kaxa sig och vara på tårna. På slutänden är det ändå den gamle som har all ork kvar och tagit vara på sin energi.  Solidago såg synnerligen förvånad ut, att världen var så stor!!! Sen var det dags för stona. Jag red Bellis med Belladonna på släp, himla praktiskt. Vi tog en ny sväng och den var minsann längre än vad vi alla tre hade väntat oss men damerna var förtjusta. Båda verkade njuta av nya syner och äventyr. De går så fint som två parhästar, lugnt och stabilt inte en massa onödigt tjafs. Däremot skiljer de sig åt markant när något verkar lurt...Bellis väljer att visa att hon registrerat det, lägger i en växel till och ångar stabilt förbi. Belladonna visar också att hon registrerat och drar i handbromsen, stannar och står kvar! Så mina armar är kanske något längre efter denna typ av ridpass. Så när vi relativt utmattade bara hade sisådär 100 meter kvar hem….så möts vi av alla hästkillarna här hemma i full karriär på vägen!!!! På rymmen! Tre galna pållar bockandes hoppandes galoppandes. Kändes sådäääär när man sitter på en häst och håller en 2,5 åring brevid! Tankarna strömmar, ska jag helt enkelt släppa Belladonna?! Ska jag kasta mig av bara? Skall jag rida med? Kommer Bellis att sansa sig eller…? Och i stundens hetta hann jag egentligen inte ta några beslut. Madde kom så lägligt, Solidago slöt sig an till stona medans Velevanten och Rednex gav sig av upp till grannarna i vild galopp. Bellis trippade bara på tå och Belladonna, min underbara Belladonna tog en seriös eftertanke och beslöt att här gäller det nog att helt enkelt stå still, ta det lugnt och fundera något över situationen. Madde kunde ta henne och leda henne in i stallet medan jag hoppade av och gick in med Bellis och Solidago följde snällt med. Det gick bra med andra ord. Velevanten var förstås något svårfångad sen. Han äälskar att vara på rymmen och det var ju så länge sen sist. Utmärkt tillfälle att galoppera i grannarnas trädgårdar och inte minst på vår gräsmatta nu när det är så mjukt och blött. Varenda hov som sätts ner lämnar ett avtryck som lär synas ända fram till sommaren, minst!    Tjohoo, livet kan leka fast det regnar!  

Jag gav upp, låste in alla hästar och gick in till soffan och anslöt mig till våra två soffpotatisar, Valle och Vilosidophius!