Jaha,nu ligger jag här i sängen och läker ihop efter måndagens operation. När jag vaknade upp var jag lyrisk eftersom det gick vägen med endast titthål, jag behövde inte skäras upp jippii. Fick komma hem samma dag och skall vara så gott som återställd inom 10 dagar. Dagarna efter däremot känner jag mig ynklig, svag och har ont på flera underliga ställen. Varit uppe och gått lite, tittat på TV….

Tja, för min del är det ingen hemlighet, jag har endometrios. Så jag har opererat bort en så kallad chokladcysta! Härligt namn åtminstone, jag ääälskar choklad, men egentligen är det ju riktigt läskigt då det faktiskt är en cysta i magen full med gammalt levrat blod som alltså liknar choklad… För 10 år sedan genomgick jag en rejäl bukoperation, blev öppnad från naveln och hela vägen ner. Då visste de inte vad det var jag hade i magen, de var rädda att jag hade cancer och ville öppna ordentligt. Men det visade sig att det var en chokladcysta stor som en handboll och det visade sig att jag hade gamla spår av endometrios och äääntligen fick jag svar på varför jag har haft så ont tidigare i livet vid menstruation och ägglossning. Sökte mycket hjälp då men fick bara svaret att det skulle vara så, inget att sjåpa sig över, lite mensvärk. Kände mig mest dum och överkänslig när jag var tvungen att ringa mig sjuk varje månad då jag knappt kunde stå på benen av smärta. Nu, nu är det andra bullar. Nu är man berättigad till starkare smärtlindring. Nu är det ett faktum att endometrios skapar de mest fasansfulla smärtor man kan tänka sig. Att föda barn var ju ungefär detsamma i jämförelse. Jag kan nog säga att smärtmässigt genomgick jag en smärre förlossning vid varje menstruation när jag var i tjugoårsåldern. Utan lustgas, utan epidural….Absurt är det att man inte blev tagen på allvar och inte fick nån hjälp. Jag åkte till och med in på akuten en gång, en kvinnlig läkare klappade mig på huvudet och sa, lilla vännen du har bara ägglossning, det kan kännas lite förstår du. Så jag  blev helt enkelt "smärttålig". Trodde att det jag tyckte gjorde ont kanske inte var så ont, bara jag som var fjantig. Härda ut bara, alla andra klarar visst det så det måste väl vara fel på mig som gnäller för minsta lilla.  Nuförtiden är endometrios klassad som den vanligaste kvinnosjukdomen, men fortfarande tar det i genomsnitt typ sju år att få diagnosen. Och jag tror det finns ett stort mörkertal som aldrig får nån hjälp. Varför?! För att om man inga chokladcystor får så kan man egentligen bara konstatera endometrios genom att gå in i buken och se efter. Och det är väl inte det första man gör...Därför känns det lite viktigt att trots allt berätta om detta. Det finns massor av bloggar skrivna av tjejer med endo som har klart mycket mer bekymmer än mig, ändå tror jag att detta borde belysas mycket mycket mer. När man är ung är det vårt ibland att stå på sig, svårt att veta hur det "ska" vara. Det verkar som man måste vara utomordentligt stark och krävande för att ens få en ordentlig utredning om sådana här problem. Jag har fått mycket hjälp den "alternativa" vägen av bl a homeopati, zonterapi, mineraler, massage, rörelseövningar. Men faktum verkar kvarstå, detta är en kronisk sjukdom som det ännu inte finns nån förklaring till. Jag är verkligen lyckligt lottad som inte längre haft ont (peppar, peppar). Istället har dessa cystor uppstått. Stora! Nu var det alltså dags igen och denna gång var det i storleksordningen apelsin/grapefrukt.  Och nu var nog det värsta ovissheten om de skulle klara att ta väck skiten med titthål eller  om de skulle behöva öppna mig igen. Det är ju inte kul att skäras upp på medellinjen när man har hästar att sköta och eget företag. Förra gången fick jag inte lyfta mer än en liter mjölk på 8 veckor!!! Fick inte leda en häst, inte hänga tvätt, inte ha hunden i koppel, inte ens köra bil (ifall man skulle behöva tvärbromsa), inte göra nåt med magmusklerna helt enkelt. Det var en pärs.  Så lyckan var stor då jag fann mina fyra titthål på magen i måndags när jag vaknade. Nu skall jag var så gott som vanligt om en sisådär 10 dagar och får under tiden pilla lite här hemma allteftersom jag mår bättre.

Visst är det fantastiskt, nutidens kirurgi. Fyra små hål in i det allra innersta och de kan skära, klippa och ta ut saker och ting, sy ihop och fixa. Är det nåt läkarna är otroligt duktiga på så är det kirurgin. Ibland kan jag tycka att det är synd att inte lika mycket engagemang läggs vid mer vardagliga åkommor, smärtor och problem. Ett hjärta kan man byta men att bli av med t ex migrän kan vara en annan femma...

Åh jag ser framemot att komma upp i sadeln igen. Med en cysta i magen har det tagit emot liite , har ju känt att det ömmar. Nu ser jag fram emot att känna mig lätt och rörlig, slippa "stenen" i magen!!

Jag har suttit på Belladonna två gånger. En gång med magnus hjälp och en gång i söndags lite försiktigt bara hon och jag och det har gått jättebra. Tanken är att rida in henne försiktigt nu i höst och det ska bli sååå spännande!

Men än så länge får jag nöja mig med underhållningen härinne, vår fantastiska kattunge, Vilosidophius, som härjar här hej vilt. Han är så rolig att titta på men skratta får jag inte, då gör det så oont i magen!