Lastträna, ett sånt ord! För den icke hästmedvetna människan
torde detta kunna tolkas på de mest fascinerande sätt. Träna bort sina laster
kanske eller träna på sin last. Träna att lasta…vaddå??! Jo i detta fall
handlar det såklart om att lasta en häst. Låter ju inte klokt det heller. Pippi
Långstrump är väl iså fall den mest lämpade bruden för att helt enkelt lasta
sin häst, manuellt, lyfta den dit den ska. Och jag tror många hästägare hade
önskat sig vara Pippi i vissa sammanhang. Att lasta en häst är inte alltid det
lättaste men det kan också vara lätt som en plätt.

Solidago, hingst, 1 år gammal har endast tittat på
transporten faktiskt. Det har inte blivit av att vi har klivit in i den eller
åkt i den. Så för en tid sen kändes det som hög tid att lastträna honom. Dag 1,
halvt hysterisk. Solidago är kvick och alert och far gärna åt många håll på en
gång när han inte riktigt vet och förstår. Jag skapade tema ”sätta hoven på”  på gårdsplanen. En trasmatta, en filt,
transportens baklem och transportens fronturlastning ( ja, man kan även urlasta
hästar, kallas vanligen lasta av och brukar innebära att man känner sig med ens
avlastad). Eftersom Solidago verkar luta åt att vara en RBE dvs right brain
extrovert om man kan Parellis horsenalities, när han blir osäker så valde jag
att enträget, lugnt men med orubblig intention introducera trasmatta, filt,
fronturlastning, baklem…trasmatta, filt, frontur.. ja ni ser mönstret. Jag
insåg att om jag blandade ihop det hela, bytte ordning eller blandade in annat
infann sig åter halva hysterin. Så efter tålamod skrapade Solidago frenetiskt på
trasmatta och filt och la sin näsa på tranportens golv och var lugn. Dag 2
samma mönster återupptogs, fortfarande en ganska överenergisk och
överreaktionär  Solidago till en början
men ganska snart gick han på trasmatta, filt samt skrapade på transporten med
ena hoven. Efter några timmars vila var vi på det igen och trots allt kände jag
mig lite missmodig, tveksam kommer detta att lyckas, gör jag rätt osv osv. Vi
tjatade vidare och båda framhovarna stod rätt som det var på transporten. Plötsligt
får jag en blick av denna häst, en sån där blick på djupet. Han har så
fantastiskt fina ögon, verkar så klok och nu ser han sådär noga på mig som om
han undrar är det så att du vill att jag skall gå in här eller, är det så att
du försöker tala om för mig att det inte är nån fara att gå på läskiga saker,
är det så att jag kan lita på dig?! När han blir sån där, plötsligt lugn och
klok då blir man ju knäsvag. Allt verkar med ens  så lätt. Med darrande stämma och liten nick
svarar jag  ja! Okej, Solidago vänder sin
blick in i transporten och kliver bara rakt på. Vi går rakt igenom den vi
vänder och går in via fronturlastningen, vi går in och backar ur, jag skickar
in honom, han går in själv. Vi tar en runda på gårdsplan sen tillbaks till
transporten då sätter han av i trav rakt in. Jaa, så plötsligt var det
lasttränat och klart. Nu tar vi en paus för att sedan utöka det hela med att
stänga om honom samt åka några meter fram och tillbaka. Återigen förvånar mig
denne kille, så tossig han är, högt och lågt, hingstig och livrädd omvartannat
och så plötsligt klickar det bara till och han gör liksom vad som helst för en.
Fullkomligt ljuuuvligt!

Här nedan går han in själv medans jag fotar och sen står han lugnt och fint därinne och väntar på en bit äpple, duktig kille