Solidago heter han ju, ibland kallas han för Gustavsson och ibland lille skrutten

för kärt barn skall många namn ha  

Och herregud vad nöjd jag är med min lille skrutt! För igår var vi ute på promenad, det var första gången utan mamma eller annan häst. Ja det gick ju sådär...för mkt energi för halt och förstås lite läskigt så det blev en hel del "tuktning" och det gällde att vara på sin vakt då en liten hingst är heeemskt rask med att slänga med framben, småstegra och ta tjuvnyp. Väl hemma igen blev det ganska kraftfulla tag enligt min horsemanshipfilosofi eftersom Solidago var allt annat än lugn...det blev mycket flytta bakdel, backa, respektera min space, hålla fokus på mig och finna avslappning. Han såg rätt förvånad ut, lite stött, lite allvar i de vackra ögonen. Så idag tänkte jag alright, ta tjuren vid hornen och på det igen! Rädd att ha skadat hans förtroende och egentligen inte upplagd för besvärlig häst. På med repgrimma, sticken i hand styrde bestämda steg ut i vida världen. Dröm om min förvåning och försök mät min lycka då ett litet ljus alldeles fantastiskt fint följer mig som en skugga, precis brevid, precis bara nåt steg bakom. Med repet precis vilande i marken HEELA vägen uppförde sig min lille skvätt som en guuuud. Stannade när jag stannade, backade när jag backade, travade omärkligt i kapp när jag ökade farten och saktade ner när jag gjorde det. Bara sådär hade polleter fullkomligt trillat ner tydligen, han hade fattat ALLT bara på en liten promenad. Att respektera mig, att vara trygg med mig och följa mig i vått och torrt, jag hade kunnat haft honom helt lös kändes det som. Aah, ren och skär lycka, en sån känsla, en sån fantastisk liten hingstunge jag har. Så klok, så förnämlig, så vacker, så glad och förväntansfull en fröjd att umgås med. Ren och skär inspiration - nu måste våren komma, det är så mycket jag vill lära mina unga hästar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...