...halva januari har redan gått. Jag är bara så glaaad att vintern varit så snäll och vän och lovade tidigt i höstas att absolut inte klaga på lera och regn. För jag önskade mig verkligen en grööön vinter, slippa skotta snö, vandra runt i drivor, skrapa rutor på bilen, betala dyyra elräkningar, broddar av och broddar på! Känns lagom med en kort liten vinter efter dessa två vargavintrar. Så jag har min egen lilla nedräkning, halva januari är väck så det tordes återstå ca 2,5 månader med risk för snö! Trots önskans uppfyllelse får jag tillstå att de sista månaderna varit liksom sega, tomma på lust och inspiration. Egentligen är ju allt jättebra...bara inte riktigt haft den där gnistan. Men det är väl bara att ta sig själv i kragen och blåsa liv i själen och trampa vidare! På hästfronten råder brydda dagar. Min älskade Velevante blev ung på nytt i höstas, super duper fräsch och underbar att rida...så drog han av sig en sko, på samma ben som vart problem med i somras...fick på skon, men ack o nej, halt igen och har nu åter stått i 2 veckor så snart är vi på ruta 1, sätta igång återigen. Bellis som skulle agera sällskapsdam på ridturer med Belladonna vid hand drabbades av klåda och utslag och gillade då rakt inte sadel ovanpå detta. Trodde först det var älglöss, men de försvann, klåda och "bett" återstod. Trodde hon kanske ätit halmpelletsen som vi började med i höstas, tog bort detta och något bättre blev det...men ännu inte bra. Idag skall jag skaffa annat hö och se om det är där boven lurar. Några ridturer har det dock inte blivit, åter på ruta 1, suck! Dessto roligare är det dock med de unga pållarna. Belladonna bara växer och växer, gud jag hoppas inte hon blir föör stor. Lille Solidago har en otroligt charmig frisyr och börjar allt tuffa till sig något om än fortfarande så änglalikt trevlig. Mätte mankhöjder häromdan, Belladonna 1,56, Solidago 1,33. Spännande att se hur de blir som vuxna! Jag har bestämt mig för att behålla Solidago åtminstone i några år, rida in osv, han är så go den hästen! Och Belladonna hon smakar på bettet en stund om dagen och står inför en händelserik vår med tömkörning, mer horsemanship såklart, sadeln skall på lite försiktigt innan sommaren och kanske vi kör lite löshoppning. Hon har hoppat över en och annan tunna här och verkar ha talang för det hela. Typiskt mig att få hoppglada pållar på halsen jag som ALDRIG velat hoppa, huh så obehagligt. Tänkte hon hade detta efter sin mor men så dök det upp tjusiga bilder på Saras blogg där Tendencioso, fadern minsann verkar vara en riktig hopptalang även han! Vår lilla Snuva, katten dom kom med höet växder även hon, hungrig som en varg mest hela tiden och att ha julgran inne ja det var minst sagt livat! Här var kulor och barr och glitter överallt.       Så har jag min strävsamma fox terrier Valle, han är inne på sitt elfte år nu och har faktikst börjat bli åtminstone äldre. Fick besöka veterinären och dra ut hela 4 stora tänder stackarn...så blir det när man inte borstar ordentligt hmmm. Nu agerar han snällt kattungekompis och finner sig i diverse upptåg. Snällare terrier känns svårt att finna, han ser dock alltid lite skamsen ut när man kommer på honom med att vara bästa vän med kattunge eller kyckling och visst lever han ut när man säger  -säg till katten Valle!!

Han får även härda ut med vår femåring som bygger bilbana på hans bästa liggkudde...det är bara att ta det med jämnmod och vara glad att man ryms innanför bilban!

Ja har man djur har man mycket att leva för och var dag är fylld av glädjande små händelser samtidigt som man har mycket att oroa sig för och en mängd olika bekymmer på halsen. Som t ex hur det skall gå med mina små fiina ankor...då hök av något slag verkligen bosatt sig här och rensat bland gårdens invånare...

 

Fredrik

23 januari 2012 12:52

Han är ju så go så man blir tokig! Krama Walle från mig!

Marianne

25 januari 2012 09:13

Kramat och klart ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...