Strax skall jag hämta hem ett par hästar från beteshagen allra längst bort. Där har de gått och ätit och haft det bra de senaste veckorna. Ridning står på tapeten, Velevanten och jag ligger i för att komma i god form igen...det gick riktigt riktigt bra tills i fredags då han var lite halt på vägen tillbaks till hagen. I lördags kom Åsa och Matteus på besök och vi red ut en sväng, även då lite stelt och stappligt stundtals så jag är spänd på att se läget idag efter några dagars vila. Hoppas hoppas hoppas att det bara är en övergångsfas, han är ändå 20 min härlige Velevante och vi har allt slarvat för länge med kontinuerlig träning nu. Så blir det lite umgänge med ettårsdamerna och lille Solidago. Han lär sig att stå uppbunden, bli ledd, grimma av grimma på, lyfta fötter, borstas, sprayas, pillas med och han är gudago, en riktig myspelle. Lugn och väääldigt sällskaplig och när han springer omkring syns hans mkt trevliga gångarter, så taktmässig och fin," galopp ombyten med gest"! Kycklingarna är utsläppta på vinst och förlust! De har överlevt katterna och Valle i ett par dygn nu. De är rejält frigående kan man säga mina höns. En björkstam hänger i taket i stallet och nu har jag byggt på med lite pinnar längre ned så att de små hittar upp de med och det går toppen. Idag öpnnade jag dörren på vid gavel så nu är det bara att traska som man vill här i världen. Jag tog en kopp kaffe på bänken utanför stallet och de är så söta mina gynnare kommer kilandes i full karriär allihop, dvs stallkatterna, grisen, hunden såklart, tuppen, hönan och alla de små kycklingarna i en salig röra runt mig, synd att man inte har ro med fler koppar kaffe på bänken...det är ju en lisa för själen! Några bilder på Solidgo!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...