Gustav Adolf, min ståtlige tupp har det senaste lagt sig till med att hoppa på en och annan stackars besökare...den endaste hönan här är en liten vit dvärgkochin, Emma, som för länge sen lagt sina sista ägg Hon är inte så värst imponerad av ståtlige Adolf. Hon gömmer sig i någon krubba med jämna mellanrum så hon får lite lugn och ro. Men Gustav Adolf vill ingen ro ha. En tupp i sina bästa år gör så gott han kan för att vara högsta hönset på gården. Magnus hotar med hagelbössan om han inte skärper sig...jag hoppas fler hönor är bästa boten! Skulle egentligen ha hönor, vuxna hönor som inte blir kattmat, meeen...nu har här införskaffats 4 st kycklingar, ganska stora kycklingar och de växer som attan så snaaart är de hönor och Gustav Adolf stoltserar omkring deras utebur på gräsmattan och inväntar "lammkött" med stor förväntan. Två Blommehöns och två Isbar blidde det och.... det är ju inte hundra procents garanti att det blir hönor....kan hända nån... eller alla blir tupp!!! Hur som helst de är jättemysiga nu, kvittrar och kuttrar och äter och växer. Ungefär som Gustavsson Solidago, äter och växer. Härligt är det med små djur som växer upp, riktiga lyckopiller är de allesammans. Tur man har dem att gå ut och glädjas åt efter arbete vid datorn med papper, papper, räkningar och annat trist.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...