Nu lyser äntligen solen. I eftermiddag skall jag ut och greja med alla mina hästar! Velevanten skall ridas fem dagar i veckan har jag bestämt och jag hade tänkt börja skola ihop honom med Belladonna så att hon kan få följa med ut på turer vid hand! Men så när regnet står på tvären och blåsten viner runt knutarna är det inte alltid läge... Stackars lille Solidago, eller Gustavsson som han numer kallas, frös så han hackade tänder trots att han knappt några tänder har, igår när jag tog in dem från hagen. Det är sonen Lukas som helt naturligt och självklart bara kallade lille fölisen för Gustavsson dagen efter han föddes.Charmigast var det tyckte jag när han tillslut frågade mig - Mamma, vad heter Gustavsson??!! Jag svaradde förstås Solidago! - Jaha, sa Lukas, Gustavsson Solidago!! De har funnit varann de två, Gustavsson får rätt som det är en riktigt go kram vilket han tycks uppskatta och Lukas säger  -Han tycker om mig, Gustavsson Solidago är min bäste vän!

Jag tror nog den lille hingsten kan bli mångas bästa vän för jisses en sån go liten kille. Super social, glimt i ögat verkar lugn och trygg och det märks verkligen att det är en liten kille! Nu går jag bara och väntar på om han blir brun eller skimmel, inga vita strån ännu...borde det inte synas snart isåfall?!!

Var en sväng på Iberisk hästfest i lördags. Kom väl lite dumt mitt under lunchen men fick sett "hingstvisningen" och lite working eqitation...Tja känner som vanligt att det är inte lätt med sådana arrangemang, att få publik, deltagare och så vidare. Vädret gjorde ju inte saken bättre...det var lite segt och inte riktigt så många tjusiga hästar som man förstås hoppas på men mkt roligt att sådana här grejer anordnas trots allt!! Hingsten Fardelejo var duktig på att stegra sig..på kommando förstås, riktigt maffig!

Sen var det ju en tjusig Lusitano vid namn Xadres som dessvärre var rejält spänd och nervös inför uppgiften att visa upp sig, hade ganska nyligen flyttat hit och var väl inte riktigt varm i kläderna ännu. Jag tyckte nästan lite synd om honom ett tag, de kämpar så hästarna att vara oss till lags trots att de ibland samtidigt går runt med panikkänslor och helst av allt vill lägga på benen och fly! Vårt jobb att kunna rida och hantera dessa ädla djur och samtidigt kunna förmedla trygghet och harmoni är verkligen en ädel konst och en svår balansgång