Idag är första dagen av resten av ditt liv! Så sant som det är sagt för oss alla men allra mest just idag för lille Solidago, första dagen i livet och första dagen av resten...en bildkavakad över dagens utevistelse i rundkorallen, numera "lekplats".

Så gick det trots allt efter regelboken tillslut! Efter ytterligare en dags seeeg väntan kom han, hingstfölet, just då svenska bidraget i melodifestivalen drog igång! Så här hoppade vi alla ur soffan och sprang ut i stallet istället och hann precis i tid till att bevittna och assistera lite då Romera fölade.

Det gick sååå bra, allt precis som det ska, fölning, resa sig, finna mjölkbar, efterbörd så nu är det kisseri och bajs kvar att ha lite koll på och några sköra dagar i livets startgrop för Solidago, så skall han heta (jag namnger mina föl efter läkeörter) och det bidde en liten hingst precis som jag visste. Brun verkar han vara, men en skimmel kan ju gott hända att det blir!

Hur som helst så verkar han vara en pigg och kry liten krabat och mamma Romera var fantastiskt duktig, detta får bli hennes sista föl, lilla fina tappra Romera. Hon är hela 20 år i år och fruktansvärt stolt mamma igen, det rikitgt lyser i hennes ögon! Men dräktigheten på slutet gjorde det jobbigt för henne att resa sig, hon var mkt rund denna gång och det har varit lite av en mardröm att finna henne liggandes i snön i vintras och i boxen nu det allra sista. Natten till måndags hade hon kämpat sig alldeles svettig och lyckats sparka sönder väggen och få ett tråkigt sår på frambenet. Jag beslöt att låta henne gå ute istället vilket hon har gjort men ikväll stod regnet på tvären och i valet och kvalet stod jag länge och iakttog henne när hon skrapade med fötterna, knep med svansen och riktigt darrade...fölning på gång eller fryser hon. Beslöt att ta in henne trots allt eftersom jag ändå tänkt vaka hela natten och oj så lycklig hon blev. Kliade sig mot allt, gnubbade rumpan mot väggarna, åt och drack och fick på sig tjock filt och svettäcke. Sen gick jag in, satte på min lilla babywatch klockan var ca halv nio. Jag var rädd att hon skulle vilja lägga sig och vila och sen inte orka upp...hade gett upp hoppet om fölning. Och vid halv tio såg jag att visst hade hon lagt sig, precis där hon brukar. Ja ja, får väl gå ut lite senare och se till att hon kommer ordentligt upp tänkte jag samtidigt som den där känslan smög sig på och javisst en stund senare såg jag att hon la sig platt och jag gick ut och mkt riktigt fosterblåsan skymtade därbak. Lite väl nära väggen låg hon men det kändes inte läge att be henne resa sig, Jag hjälpte till istället, fick undan halmen utefter väggen och när bog och bringa väl var ute kunde jag lyfta och rikta lilla fölisen lite undan från väggen. Skönt ändå att de båda är inne och det inte blev fölning ute i det blöta kalla, nu hoppas jag Romera har lättare att resa sig, många kg lättare...men lite orolig är jag, vill ju inte att den lille skall hamna ikläm så det blir lite fölvaka iallfall. Men nu har jag stärkt mig med en kopp starkt te ett par rostade mackor. Hela huset sover och jag skall gå ut igen och lugnt och skönt bara njuta av det lilla miraklet. Fantastiskt är det att få vara med när en liten häst kommer till världen!

Några bilder...

Solidago är e. Razonado Mac (PRE) u. Romera (andalusier), spännande att se hur han kommer att utvecklas!