Grrr.., känner mig som om jag sitter fast i ett skruvstäd!! Igår blev min lille pojk jätteförkyld IGEN!!! Somnade helt sonika på golvet lagom tills jag hade planerat att gå ut och rida, vårfeja, dona och greja i det vackra vädret! Nåja tänkte jag, jag får väl rida till kvällen när Magnus, som skulle iväg och lämna Linus, är tillbaka. Kvällen kom...med SNÖSTORM...igen!!! Fick ta in hästar som hackade tänder och hade stora klampar under fötterna. Och Lukas var då inte piggare när kvällen kom heller, snarare feber. Varpå denna dagen, min arbetsdag blev en dag att vara hemma med sjukt barn...igen...OCH...vara INOMHUS...igen. Lyckan var trots allt stor imorse när all snön, vi fick säkert nånstans mellan 5-10 cm, faktiskt i princip var borta och solen tillbaka, paddocken brukbar. Men nu sitter jag här inne med en liten snorig stackare som hostar och är trött och jag kan endast springa ut och göra det nödvändigaste samt planera om inbokade jobb - FRUSTRERANDE! Det är inte lätt att försörja sig som egen företagare när man ideligen får vara hemma iallafall.  Så stillsamt funderar jag över vårt samhälles struktur...läser om barn som drabbas av diverse förkylningar, influensor, öroninflammationer osv, inget konstigt alls tydligen, helt normalt speciellt i förskoleåldern då de träffar alla de andra små barnen på förskolan! Immunförsvaret skall visst tränas och byggas upp genom att man drabbas av en uppsjö förkylningar...Men är det så naturligt att man skall klumpa ihop ett gäng små barn från olika håll och kanter. Skulle man resonera likadant om unghästen/ fölet ständigt gick runt och snorade, hostade och kanske hade feber...bara bra, immunförsvaret behöver "öva". Skulle man gladeligen köra iväg fölet, hundvalpen, kattungen till ett gäng andra likadana över dagen för att de skall leka och utvecklas och vänjas vid virus och bakterielusker, sen hämta hem dem på eftermiddagen och släpa hem samma bakterier och virus till de övriga hästarna, hundar, osv hemma. Och dessutom se det som nåt alldeles naturligt och det allra bästa man kan göra för de små liven. Nuförtiden får man ju snarare skit om man vill vara hemma med sina barn, och inte finns det några andra ungar runtomkring heller att leka med så det blir ju väl ensamt. När en annan var liten hade man en mindre skara barn i grannskapet som man lekte med, kanske var man dagbarn hos dagmamma och där var minsann inte typ 15-20 barn...Och allt bara för att vi vuxna såklart måste arbeta, vill arbeta och ej kan vara borta från arbetet onödigt länge, så länge som det kanske behövs för att alla som kommer till arbete/skola/förskola är friska!!! Visst jag ser positivt på förskolan med, Lukas har jättekul och lär sig saker och utvecklas...det är bara alla de här förkylningarna som naturligtvis kommit som väntat efter att han började i höstas. Och sorry, jag köper inte den där teorin om att immunförsvaret skall tränas och att det är positivt att drabbas av en massa förkylningar, bullshit tror jag, en snygg argumentering för att samhället skall kunna drivas vidare i denna tappning. Känns mer som om det stackars immunförsvaret blir överbelastat och tärs på allt mer och mer och inte orkar stå emot särkilt mkt alls tillslut. I eftermiddag är det jag som far till hälsokosten för att inhandla diverse nyttigheter så det blir nåt slut på det här!!! Hade detta varit någon av åringarna eller vilket djur som helst förresten hade jag ju varit djupt bedrövad och orolig, borde man inte vara detsamma då när det gäller ens egna barn!

Tydligen inte, alla bara säger att ah det går så mkt nu, ALLA är förkylda!

Jag säger usch oh blä för snor och hosta, jag vill kunna GÅ UT... NUUUU!!

 

Ewa

28 mars 2011 17:26

Kan bara hålla med dig, är själv hemma med förskyld tjej, Hostar och snuvig..

http://www.naturligdressyr.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...