Igår var det då torsdag och dags att bege sig till Maria Gramén på "öppen träning" med Belladonna! Beslöt att låta mamma Bellis åka med som moraliskt stöd i transporten och Jenny, min fantastiska "stall-älva" följde med och assisterade. Det var naturligtvis värsta äventyret för lilla Belladonna, som när vi kom fram såg ut som att herregud, är världen ännu större!!! Alltså jag är sååå nöjd med båda pållarna, så smidigt att lasta, stod så snällt i transporten på de vingliga småvägarna, skumpiga av alla tjälskador. Så lugna att lasta av, speciellt Belladonna, Bellis har ganska bråttom just av och inte liiika bråttom på =) Så skulle vi då in i det alldeles bedårande ridhuset. Gulp sa Belladonna vid åsynen av ett stort upplyst hus med musik strålande ur högtalarna, skall vi IN här...bästa att morsan går först. Väl inne var det ju helt otroligt spännande, lite grejer utströdda här och var, underbart underlag under fötterna, Maria som red och jobbade med sitt fina friesersto osv osv. Bellis fick agera tröstnapp med jämna mellanrum! Jenny traskade runt med henne och Bellis undrade nog vad hon skulle här att göra men de hon är ju supergo och verkade även hon tycka det var gott att komma hemifrån lite och se nåt nytt. Så fick vi förmånen på slutet att släppa dem lösa inne i ridhuset medans vi tog en kopp te och fika. Snacka om njutning, Bellis var förstås tvungen att rulla sig i sanden och sedan pröva en och annan galopp, Belladonna pep och tjoade, krumbuktade sig och for runt och som den prylgalning hon är sökte hon upp allt man kunde hoppa över, gå på, traska över, förbi och runt och trampa i... Det slog mig att de har ju faktiskt inte haft bra underlag att gå på på snart 4 månader!!!

Jag vill oxå ha ett ridhus  

Mörkt hade det förstås blivit när vi skulle hem, men lastningen gick superbt även då! Jenny lastade Bellis och efter lite tvekan över att gå in i mörk transport knallde sedan även Belladonna på lugnt och fint, lilla söööta tjejen. Imorse låg hon i halmen och sov och snaaarkade, jag kunde tom gå in till henne innan hon yrvaket vaknade, stönande och slutligen reste sig och gäääspade!

Tog några bilder..men de blev ju supersuddiga...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...