Guuud vad trött jag är på denna eeeeviga vinter, kyyliga råa kalla tärda vinter helvete. Fruset vatten nu igen, nu har det lagt sig till med att frysa vattnet in till huset oxå, måste ha på en massa värme i "vattenrummet". Men jag har trotsat vintern något det sista iallfall, det har ju varit väldigt vackra dagar, soligt och klart. Paddocken fungerar hjälpligt, lite hal på sina ställen men det går att göra nåt iallfall. Lastträning har stått på tapeten, framförallt med min lilla Belladonna och hon är så j-kla cool. Inga bekymmer att lämna all de andra hästarna, knalla in och ut i transporten samt lära sig lite nya markövningar mellan varven. Jag är så supernöjd, rikitgt go är hon och har fått en massa man (kan hon brås på sin far tro...) som pekar åt alla håll så numer har jag gett henne smeknamnet Tova, kärt barn skall många många namn ha!

Jag planerar olika saker att hitta på till våren och närmast på schemat är att besöka Maria Gramén nästa torsdag på öppen träning med Belladonna. Man måste ju ha lite mål och mening för att ta sig i kragen och göra nåt i denna j-vla kyla! Drömmer om sommaren och en massa spännande tillfällen till träning och vidarutveckling av både Velevanten och de andra hästarna. Dessutom är det snart dax för fölning igen=) Känns otroligt avlägset det med men i mitten på maj skall Romera ha och det börjar verkligen synas nu!! Jag är helt övertygad om att det blir en hingst denna gång. En blivande vit sagohingst., mmmm...

Och i helgen är det Scandinavium, Eurohorse och hela härligheten, det kommer att ge inspiration. Och våren måste ju komma nån gång eller....
Bilder på Belladonna  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...