Alltså BLÄ, nu har vi varit sjuka allihop, förkylda i omgångar. Magnus fick tillslut lunginflammation. Halt har det varit, halt halt halt. Romera har halkat omkull ett par gånger med föl i magen och allt och knappt kommit upp, dessutom har hon liksom förra vintern rullat sig vällustigt i den idiotiska snön för att därefter inte komma på rätt köl igen. Rena turen att vi varit hemma så mkt och nån har sett det i tid! Kallt och rått och halt och blött. Nu har jag staplat omkring här på begränsade ytor som en gammal 80-åring i vad som känns som ett halvår, MINST! En kväll var min kära tupp försvunnen också, förmodligen halvt ihjälskrämd av Folke. Med feber och i mörkret letade jag efter stackars tupp utan resultat, blä vad uppgiven man kan bli...för en tupp!! Hittar jag honom inte imorgon lägger jag ner det här med djur tänkte jag...men se där satt han uppe på traktorn på morgonen och gol, något kylslagen men vid gott mod! Några dagar senare fann jag lilla Hedemorahönan dålig i magen, smutsig där bak. Gav mig på att tvätta rent henne och fann till min fasa och med äckelkänslor utöver det vanliga ett mosat ägg därbak som inte kom ut! Fick sitta med pincett och dra ut det mesta, lilla hönan verkade hemskt tacksam, men hallå, kan det verkligen få bli så?! Är såå trött på denna vintern. Inte kan man göra nåt känns det som. Fodrar, mockar, släpper ut, tar in, fodrar, mockar, sopar, hämtar mer hö, mockar... Hagar är trasiga, går ej att laga för tjälen. Skrapa rutor på bilen, ha hur jobbigt är inte bara en sån sak!! Speciellt när man är förkyld och hostar halvt ihjäl sig under tiden. Ta transporten med en eller annan häst till ridhus har heller inte varit att tänka på i denna blankis på småvägarna. Suck, ibland bara man måste få gnälla tycker jag!!

Det enda positiva ur hela denna sörja är att jag ägnat tid i TV-soffan med, tro det eller ej, handarbete! Gammalt hederligt handarbete, faktiskt mkt tillfredställande för själen. Gunilla kom med restgarner och jag har lyckas helt på egen hand att sticka raggsockar, så det så! Kolla dessa, de är till Magnus och de passar precis!

Så hade vi ju leadrope-kurs här för en och en halv vecka sen. Och jag har lyckats göra färdigt hela mitt långa leadrope som är till Belladonna. T om gjort en tageltofs i ena änden med tagel från Bellis, Belladonnas mamma, så nu har hon nåt kvar från sin mamma genom livet, gulligt eller hur. Såvida hon nu inte äter upp tageltofsen, för Bellis vackra tjocka svans har det gått hårt åt vill jag säga, den har tydligen varit mkt god att tugga på...

Men nu, nu är gossebarnet på förskolan igen, sambon iväg och arbetar och jag har varit iväg på förmiddagen och nu t om bloggar jag. Det töar ute, man kan se grus och jord och gräs!!! T om tuppen och hönorna är ute en sväng på gårdsplan. Och hästarna fäller, massor av hår - säkert vårtecken eller??!!

Jo, nu finns det nog hopp om livet igen!