Min lilla getflicka är dålig. Jätteont i foten efter att ha trasslat in sig så kopiöst i elnätet så hon blev liggandes och bara brölade med ström, stöt på stöt genom kroppen och nätet så hårt virat runt ena bakfoten att vi knappt lyckades skära loss det utan att skada henne! Det var återigen Åsa som var livräddaren, hon fann nämligen Folke simmandes i gödselbrunnen för flera år sen när han var liten, nu lyckades hon vara på plats för att höra att nåt inte stod rätt till.

Hon verkar något bättre nu geten, Amanda, men efter vi funnit henne tänkte jag ett tag att hon kanske inte skulle överleva natten... Nog för att hon är en riktig rymmarget, men att hon skulle in i elstängslet och att hon kunde fastna så i det...det känns ju inte bra, de säljs ju som getstaket och då vill man ju helst inte att getterna skall dö - för det hade hon gjort om detta hänt en dag när ingen var hemma, eller en natt!

Så har vi haft Nh-kursstart! Malin, som var med, har en avkomma efter Alferez, återigen en av Saras hingstar, av alla hingastar man kan välja, världen känns bra liten ibland.

Imorgon blir det behandlingar för hela slanten så det är bäst att uppsöka sängläge för att orka med, godnatt!

 

Åsa

14 oktober 2010 08:50

Hejja Amanda! Att man ska få vara med och rädda just getter ... ! Men det gör jag så gärna för att slippa se dom lida.

Åsa

http://www.swedevelop.com

Marianne

15 oktober 2010 10:25

Tusen tack Åsa för en hjältemodig insats. Så beslutsam du var när du kom rusande in i köket!!! Amanda är något piggare men ändå fortfarande skakig och på tre ben...

 

Ann

14 oktober 2010 22:11

Men oj... stackars liten... :(
Tur att ni hittade henne och kunde ta loss henne!
Kanske hon inte rymmer mer nu? ;)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Marianne

15 oktober 2010 10:22

Ja det är min stora förhoppning med...men kanske lite väl tuff läxa!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...