Slutet på en era början på en ny sker här just nu. Lukas skolas in på förskolan! Jag har haft förmånen att kunna vara med honom de första åren av hans liv, men nu är vi båda mycket mogna för att gå vidare! Och det har vi varit i ca ett halvår så sista tiden har jag känt mig rätt låst och stackars Lukas har vissa dagar haft rätt tråkigt. Belöningen kom nu! Smiiidiiig inskolning, alla jättenöjda, inga bekymmer. Så idag sitter jag här och äter frukost ensam, såå lugnt och skönt samtidigt som lite vemodigt. Jag har lyssnat på alla främst äldre som säger, ta vara på de där åren de går så fort, plötsligt är de vuxna! Och jisses vad fort det går, barn växer som ogräs! Svårt är det också att ta vara på tiden för man finner ändå sig själv i konflikt med vad man vill lägga sin tid på, stress och påfrestande trotsperioder, vakna nätter så man bli dödstrött, tvätt och städ och mat skall finnas på ett helt annat sätt än förut. Sämre ekonomi. Dåligt samvete för att man försakar hästarna trots att man vet att snart har åren gått och då kan jag ägna mig åt mitt så mkt jag vill. Men nu när jag ser min lille kille glatt skutta in på förskolan, ta av sig skorna och lägga dem på sin hylla och jackan på sin krok, knappt hinna säga hejdå, bara tittar på mig och säger åk nu och jobba mamma - då känner jag mig så där löjligt stolt och lycklig över att jag har en sån självständig och modig liten kille som beger sig ut på upptäcksfärd i livet, sitt liv, på lite mer egna ben och jag hoppas han kommer att få ett fantastiskt liv!

Här e han - mitt lilla oväsen!

 

Kajsa

12 augusti 2010 22:54

Så härligt det låter att det går bra! Att det gör det är antagligen ett tecken på att han har fått tillräckligt mycket av din tid fram tills nu och att det har varit värt trötthet och trots:) Du har ju fått en trygg och glad kille!

 

Marianne

13 augusti 2010 13:46

Tack!! Jag tror detsamma, känner mig lyckligt lottad :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer sista inlägget och här är länken till nästa kapitel, nästa blogg. https://www.joneklint.com/blog/ Jag är djupt rörd över att så många kände med mig i det förra inlägget. Det var inte meningen att få många av er i tårar men det var makalö...

Jag har bokat en tid.   En absurd, ofattbar och fasansfull tid.   Men jag har gjort det och jag kämpar emellanåt för att hålla näsan ovanför ytan. Stundtals känns det som om allt snart är över, en livstid är förbi och jag kan lika gärna drun...

Minst sagt evigheter sen det bloggades här! Trots att det finns så mycket att skriva om hela tiden. Kanske just därför, livet går i ett.   Men jag är på sätt och vis tillbaka på ruta ett. Till min oerhörda glädje, äntligen!!! Redan långt innan ...

Trots djupa funderingar kring verksamheten och livet i allmänhet så står ju inte tiden still för det. Nä, nästan tvärtom. Saker och ting bara sker. Vi har t ex fått en ny bisyssla "på halsen" här på gården. Bara sådär. Visst vi hade pratat en del jag...

Det verkar som förändringarnas vindar blåser både i stort och smått.   Efter gårdagens val tror jag att det enda rätta är att se till att hålla hårt i hatten och agera som en ek, dvs stå stadigt och stabilt i ytterligare några hundra år trots vin...