Slutet på en era början på en ny sker här just nu. Lukas skolas in på förskolan! Jag har haft förmånen att kunna vara med honom de första åren av hans liv, men nu är vi båda mycket mogna för att gå vidare! Och det har vi varit i ca ett halvår så sista tiden har jag känt mig rätt låst och stackars Lukas har vissa dagar haft rätt tråkigt. Belöningen kom nu! Smiiidiiig inskolning, alla jättenöjda, inga bekymmer. Så idag sitter jag här och äter frukost ensam, såå lugnt och skönt samtidigt som lite vemodigt. Jag har lyssnat på alla främst äldre som säger, ta vara på de där åren de går så fort, plötsligt är de vuxna! Och jisses vad fort det går, barn växer som ogräs! Svårt är det också att ta vara på tiden för man finner ändå sig själv i konflikt med vad man vill lägga sin tid på, stress och påfrestande trotsperioder, vakna nätter så man bli dödstrött, tvätt och städ och mat skall finnas på ett helt annat sätt än förut. Sämre ekonomi. Dåligt samvete för att man försakar hästarna trots att man vet att snart har åren gått och då kan jag ägna mig åt mitt så mkt jag vill. Men nu när jag ser min lille kille glatt skutta in på förskolan, ta av sig skorna och lägga dem på sin hylla och jackan på sin krok, knappt hinna säga hejdå, bara tittar på mig och säger åk nu och jobba mamma - då känner jag mig så där löjligt stolt och lycklig över att jag har en sån självständig och modig liten kille som beger sig ut på upptäcksfärd i livet, sitt liv, på lite mer egna ben och jag hoppas han kommer att få ett fantastiskt liv!

Här e han - mitt lilla oväsen!