Alltså jag inväntar en fölning, min första. Och detta är nåt jag väntat på i flera år då jag haft viss otur. Men nu, nu har jag två dräktiga ston med magar som rör sig och allt verkar bra ( ta i trä). Bellis som skall vara först ut har gått över tiden i ca 1-2 veckor...känns som år! Konstigt nu när det ändå bara blir närmre och närmre så har jag liksom väntat för länge så man tappar sugen! Orkar liksom inte tro på det mer och det har aldrig känts så overkligt som nu att det skall stå en liten fölunge ute i stallet snart!

Har skaffat en "babywatch", borde jag ju haft till min son...men då tyckte jag det var överkurs. Nu däremot är det ju perfekt att ha översikt över boxen inifrån huset och billig var den också (fynd på Tradera) om man jmf med typ horsecam. Så de sista nätterna vaknar man ju nån gång då och då för att spänt se på den lilla bilden och blir nervös när hästen ligger och toksover  i halmen! Därav är man ju lite trött och sliten och tiden liksom sniglar sig fram. Föröker koncentrera mig på andra projekt men konstigt det där med väntan, trött på det men väntar det gör man och då är det liksom svårt att på riktigt ägna sig åt annat!

Jag hoppas på föl inatt!

Försöker infoga en film från youtube som väl visar vad det är jag väntar på!

/ Marianne