...halva januari har redan gått. Jag är bara så glaaad att vintern varit så snäll och vän och lovade tidigt i höstas att absolut inte klaga på lera och regn. För jag önskade mig verkligen en grööön vinter, slippa skotta snö, vandra runt i drivor, skrapa rutor på bilen, betala dyyra elräkningar, broddar av och broddar på! Känns lagom med en kort liten vinter efter dessa två vargavintrar. Så jag har min egen lilla nedräkning, halva januari är väck så det tordes återstå ca 2,5 månader med risk för snö! Trots önskans uppfyllelse får jag tillstå att de sista månaderna varit liksom sega, tomma på lust och inspiration. Egentligen är ju allt jättebra...bara inte riktigt haft den där gnistan. Men det är väl bara att ta sig själv i kragen och blåsa liv i själen och trampa vidare! På hästfronten råder brydda dagar. Min älskade Velevante blev ung på nytt i höstas, super duper fräsch och underbar att rida...så drog han av sig en sko, på samma ben som vart problem med i somras...fick på skon, men ack o nej, halt igen och har nu åter stått i 2 veckor så snart är vi på ruta 1, sätta igång återigen. Bellis som skulle agera sällskapsdam på ridturer med Belladonna vid hand drabbades av klåda och utslag och gillade då rakt inte sadel ovanpå detta. Trodde först det var älglöss, men de försvann, klåda och "bett" återstod. Trodde hon kanske ätit halmpelletsen som vi började med i höstas, tog bort detta och något bättre blev det...men ännu inte bra. Idag skall jag skaffa annat hö och se om det är där boven lurar. Några ridturer har det dock inte blivit, åter på ruta 1, suck! Dessto roligare är det dock med de unga pållarna. Belladonna bara växer och växer, gud jag hoppas inte hon blir föör stor. Lille Solidago har en otroligt charmig frisyr och börjar allt tuffa till sig något om än fortfarande så änglalikt trevlig. Mätte mankhöjder häromdan, Belladonna 1,56, Solidago 1,33. Spännande att se hur de blir som vuxna! Jag har bestämt mig för att behålla Solidago åtminstone i några år, rida in osv, han är så go den hästen! Och Belladonna hon smakar på bettet en stund om dagen och står inför en händelserik vår med tömkörning, mer horsemanship såklart, sadeln skall på lite försiktigt innan sommaren och kanske vi kör lite löshoppning. Hon har hoppat över en och annan tunna här och verkar ha talang för det hela. Typiskt mig att få hoppglada pållar på halsen jag som ALDRIG velat hoppa, huh så obehagligt. Tänkte hon hade detta efter sin mor men så dök det upp tjusiga bilder på Saras blogg där Tendencioso, fadern minsann verkar vara en riktig hopptalang även han! Vår lilla Snuva, katten dom kom med höet växder även hon, hungrig som en varg mest hela tiden och att ha julgran inne ja det var minst sagt livat! Här var kulor och barr och glitter överallt.       Så har jag min strävsamma fox terrier Valle, han är inne på sitt elfte år nu och har faktikst börjat bli åtminstone äldre. Fick besöka veterinären och dra ut hela 4 stora tänder stackarn...så blir det när man inte borstar ordentligt hmmm. Nu agerar han snällt kattungekompis och finner sig i diverse upptåg. Snällare terrier känns svårt att finna, han ser dock alltid lite skamsen ut när man kommer på honom med att vara bästa vän med kattunge eller kyckling och visst lever han ut när man säger  -säg till katten Valle!!

Han får även härda ut med vår femåring som bygger bilbana på hans bästa liggkudde...det är bara att ta det med jämnmod och vara glad att man ryms innanför bilban!

Ja har man djur har man mycket att leva för och var dag är fylld av glädjande små händelser samtidigt som man har mycket att oroa sig för och en mängd olika bekymmer på halsen. Som t ex hur det skall gå med mina små fiina ankor...då hök av något slag verkligen bosatt sig här och rensat bland gårdens invånare...

Ja så har då Alla helgons helg passerat. Jag läste på lite om denna högtid då jag finner det rätt förvirrande, alla helgons dag, allhelgonadagen, halloween, vilken är när och när är var och varför och vad firas?!! Blev inte jätteklokare, insåg att det även finns en själarnas dag...2 november tror jag efter allhelgonadagen 1 november, ändå tänds ljus på våra gravar på alla helgons dag i lördags...

Här tänder iallafall jag ljus på våra små oansenliga gravar som dessvärre blir fler och fler. För varje ljus ägnar jag en tanke till var och en av de gynnare jag haft förmånen att ha i mitt liv. Min katt alldeles speciella Olfina, vår schäfer-vän Remus, vår första fantastiska tupp Cesar, Ask den döve lille katten, Griselisa eller Piggy vår rara lilla gris, Cindie som jag egentligen skulle haft ett föl efter, några speciella hönor och nu sist lilla ankan som räven tog. Inte utan att det blir lite stämning när alla de små ljusen glimmar här runt på gården, fint och lite sorgligt.  

Desto sorgligare blev helgen på söndagen då en av alla dessa fantastiska hästar som verkligen gör allt för oss omkom mitt under tävling. Hickstead - hela hästvärlden tänker säkert på dig dessa dagar. Och jag tänker åter på att verkligen uppskatta livet och dem vi har hos oss här - det kan gå så fort så är allt över...

Harpagophytum procumbens

är det latinska namnet på Djävulsklo en fascinerande växt som under århundraden om inte årtusenden använts traditionellt i södra Afrika mot en mängd åkommor.

Den har använts för att stimulera aptit och vid matsmältningsbesvär.

I form av tinktur/extrakt har den använts

för t ex  feber, diabetes, hypertension, gikt, magsår och infektiösa sjukdomar som tuberkulos.

Torkade och pulveriserade rötterna har använts som sår omslag, i salvor för sår och brännskador.

Kvinnor har tagit låga doser mot
mensvärk och infertilitet och höga doser för att stöta ut moderkakan och bibehålla livmodern kontraherad efter förlossning samt i analgetiskt syfte vid samma tillfälle.

Sitt skräckinjagande namn bär den pga frukten som är klolik och känd för att skada betande boskap.
Se bara denna bild…

Numer används djävulsklon runt om i världen och relativt mkt just till djur. Främsta användningsområdet är som antiinflammatorisk samt smärtlindrande vid ledproblem och muskelvärk.

Örten har anti-inflammatoriska och smärtstillande egenskaper.  

Dessutom slipper man de negativa effekterna som andra smärtstillande preparat kan ge! Det har gjorts tester där det visat sig att djävulsklo är lika effektivt som phenylbutazone och cortison. Därför är det inte konstigt att örten är belagd en tävlingskarens på 96 timmar enligt Svenska Travsportens Centralförbund (STC).

Till t ex äldre hästar kan ett dagligt intag vara a och o för att slippa stelheter och värk i leder och muskler. Hästar med artros kan få betydligt högre livskvalité. Vid fång kan djävulsklo användas som smärtstillande och antiinflammatorisk och har dessutom positiv inverkan på matsmältningen.

Jag tycker det är synd att en sån här fantastisk växt inte kan få större utrymme inom veterinärmedicinen. Många hästar skulle få hjälp och slippa starka mediciner som kan störa mage, tarm och utrensningsorgan. Många hästar med
kronisk smärta skulle kunna få högre livskvalité och kanske i vissa fall faktiskt få leva vidare. Särskilt vid lindrigare fång kan jag tycka det är extra viktigt att inte ytterligare "förgifta hästen" men ändå kunna erbjuda smärlindring, vad fint det vore om detta kunde ordineras av veterinären!

Jaha, lite data tid idag så jag lyckades knåpa ihop en film med hjälp av nytt program, det gick ju käckt faktiskt! Men det tar sån tiiid, och jag tycker det är så segt att ladda upp till youtube och nu prövade jag även att lägga den på facebook men näpp se det gick inte, stackars datorn, jobbar och jobbar. Sen är det det där med musik! Jag har alls ingen musik i datorn, bara gammalt och hur sjutton vet man INNAN man gör en film till youtube om låten går att använda eller inte. Vissa går ju hur bra som helst medans andra definitivt stoppas och man får byta ut ljudet till nåt man inte alls hade tänkt sig…

Och så har jag hittat ett nytt faktureringsprogram som jag hoppas skall fungera! Så ni som ännu inte fått faktura utav mig, vänta ni bara den kommer….  

Här är iallafall
filmen…

Idag blir det ett inlägg i en framtida serie kring olika örter, homeopatiska medel, kosttillskott och naturmedel som kan vara till användning för folk och fä. Inläggen kommer att hamna i kategorin Hästhälsa. Håll till godo!

Arnika Montana
är det vackra namnet på en fantastisk blomma med otroliga egenskaper. 

Slåttergubbe på svenska, kanske inte fullt lika vackert?!

Arnika är kort och gott inflammationsdämpande.

Detta pga. helenalin, ett aktivt ämne som finns i blomman. Tinktur av Arnika är oöverträffat vad det gäller att minska svullnad och blödning vid akuta skador såsom slag, sträckning, överansträngning, klämskador, bulor, blåmärken ja yttre trauma av något slag men också vid led- och muskelsmärtor.

Arnika har en stooor förmåga att återställa strukturskador i vävnad, muskler och skelett. Arnika i kombination med Vallört är alldels utmärkt till hjälp vid benbrott t ex.

Blodcirkulationen stärks, smärtan lindras och svullnad tas ner.
Kan man begära mer?!

Arnika är dock giftigt, OBS, OBS, inget örtte här inte! Får alltså enbart användas utvärtes och då huden är intakt, ej på sår alltså.

Men nu är det ju så finurligt att det finns arnika i homeopatisk form och den är ju avsedd att använda invärtes och helt ofarlig (och verkningslös menar skeptiker till
homeopati förstås, så ofarligt att pröva...även om du inte tror på homeopati).

Mitt förslag är att använda Arnika D6 vid vardagliga olyckshändelser.

Hemma hos oss har det minskat lidandet vid en mängd olika småincidenter, slått sig på tummen med hammaren, klämt fingret i en dörr, trillat i
trappen, jättesvullet myggbett, vrickat en fot... ja, listan kan som ni förstår göras hur lång som helst.

Till våra vänner hästarna är det ju enkelt att förstå att det i var ridsportsbutik finns flaskor med arnikagel, arnikatinktur, liniment med arnika osv osv. Hästar är riktigt duktiga på att få sig en spark, ett bett, kanske förta sig i hagen med en
sträckning som följd eller ge allt på en tävling/ träning med träningsvärk som
ett brev på posten.

Klart man skall ha Arnika i sadelkammaren!
Både invärtes (Arnika D6, ge 10 piller 2 ggr/ dag några dagar eller en vecka efter en skada, och utvärtes så fort du ser en liten svullnad någonstans, stryk på ren arnikatinktur för att förhindra ytterligare inflammation.

Har du upplevt Arnikas positiva sidor, berätta gärna din historia, lämna en kommentar! Undrar du över något mer, känn dig fri att ställa frågan!

Slutligen en vacker bild på en vacker läkeört!

I lördags var det då dags att bege sig till clinicen med Karin Petersson. Belladonna är mkt lik sin mor så trots att lastningen annars är helt problemfri var den denna morgon mer åt det tveksamma hållet. Hon precis som Bellis, la in backen helt enkelt...visst kände hon att nåt var på gång men det löste sig snabbt och vi kom iväg, något sena dock. Väl framme visade Belladonna nya sidor av sig själv. Att hon är hemskt pratglad t ex, hon gnäggade och gnäggade. Tyckte nog hästgänget som var där samt hästarna i hagarna runtomkring var totalt osociala som inte svarade..på hela dagen... Dragon, Anna Cinthios åring som också är en PRE-korsning var iallafall bussig och bjöd på ett gnägg på sluttampen. Sedan hade vi en liten show då vi skulle demonstrera vår circling game, Belladonna flög i luften och stegrade sig riktigt rejält, massa energi och tosserier vilket hon minsann inte visat här hemma! Men på det hela taget gick det ju fantastiskt bra och jag är så lycklig över denna min häst, jag tycker hon är skitkul att jobba med och det är så underbart härligt med en ung, livfull, positiv häst. Att följa utvecklingen, att  ha varit med från födseln och känna den relationen man trots allt har bara tack vare det och att framtiden finns där! Jämfört när jag skaffade Velevanten för, tja, 17-18 år sedan, och inte hade alls lika mkt kunskap och erfarenhet som nu så hoppas jag ju att jag inte skall behöva ta så stora omvägar och göra så mkt "fel", nu har jag en röd tråd framför mig och massor utav läxor som Velevanten och andra lärt mig noga.

 Jenny, min fantastiska "stallälva" var med och hon gillar att fotgrafera! Därav bilder, TACK JENNY för hjälpen både i lördags och alla alla andra dagar, du är verkligen guld värd  

                    Karin Petersson är tvåstjärnig Parelli instruktör, mer om henne på hennes hemsida http://www.two-t.nu Här är en film med Karin!

..för imorgon bär det av på clinic med Karin Petersson. Liite pirrigt, första gången med Belladonna som förstås anade oråd ikväll när det borstades lite vääl länge...och transporten kopplades på och lite smått och gott packades ihop. Men vad roligt det är! Är så spänd på hur hon skall bete sig med nya hästar och grejer! Här bilder från i somras när Velevanten och jag var på kurs med David Lichman!

Ankorna....här är vår damm sedd nerifrån med stallet och rundkorallen ibakgrunden. Här har blivit så fiint sen ankorna flyttade in...men...

Av 8 st mignonankor visade sig bara en endaste vara hona. Och för en tid sedan fick vi då oväntat besök, räven, som bjöd sig själv på anka till middag (snarare nattamat..). Vilken anka han tog?!! Den endaste, raraste lilla tjejankan förstås  . Nu börjar här bli lite rörigt i dammen med alla dessa unga drakar (ankhanar på ankspråk). Har funnit två honor att köpa...så funderar just nu över detta! Ankor är ju fantastiska, så trevliga och vackra och jag hade liksom sett framemot ankägg och kanske ällingar till sommaren...

Lukas är förste ankmataren här!

         Sen har vi ju "höns" också...

De fyra kycklingarna blev inte bara två hönor utan även två tuppar.... .

Så här bor tre tuppar och två hönor!! Alltså jag tänkte jag ger upp...men då finner vi ett ägg  , ett efterlängtat grönt ägg!! För hönorna är Isbar och de är grönvärpare, lite skoj och nu minsann hade den ena lagt ett ägg! Vi fann förstås ägget efter att en av stallets katter hade funnit det först...så det var alltså trasigt och innanmätet uppätet, men ändå, ett ägg!

Så då var inspirationen tillbaka då! Borde väl ändå gå att få ha lite höns som lägger lite goda ägg eller....

Så nu har jag bestämt att ALLA tupparna skall bort. Om någon vill ha en tjusig Blommetupp så finns här två alldeles gratis! Och om någon vill stifta bekantskap med Gustav Adolf, en ståtlig herre på 1 1/2 år, blandning Isbar och Australorp så bara välkomna! Han har tyvärr dåliga dagar och för få hönor...så det händer att han gör utfall...

Sen skall jag ha EN tupp, en snäll, trevlig vacker och förmodligen en Isbar och förstås några fler HÖÖÖNOR!!!

Det är trots allt väldigt mysigt med alla dessa olika som samlas när det vankas matrester...brukar även ingå en eller ett par katter samt en släthårig foxterrier och beroende på matens karraktär ett par getter förstås .